Vecka 9-11 med Jinjin
Varför en akita? Tja, den gör sig till exempel så bra till färgerna i köket.
(Matte sa en gång att hon skulle ha en hund som passade hennes själ.
"Aha, en pitbullterrier!" blev den omedelbara kommentaren, så det
säger hon inte fler gånger.) Nej, en akita är en svårförklarad hund.
Inte riktigt som andra (utan vackrare och klokare förstås :-).
Skärtorsdag -06, elva veckor sedan Jinjin kom hem
.Eftersom Jinjin skall på utställning har vi anlitat experthjälp för att lära matte
hur hon skall träna honom att stå. Visserligen är Jinjin en stilig ung man oavsett
hur han står, men domaren lär inte gilla att man inte står rakt med frambenen,
och vända sig om för att titta på andra intressanta saker får man inte heller.
Man kan tro att det är enkelt att stå rakt upp och ned - men inte då.
Det är ju lika viktigt att träna hundens hjärna, så matte tyckte att Jinjin
skulle lära sig spela bridge. Här fick han chansen att spela med en annan
stilig ung man, Tommy Jansson, som är en av Sveriges bästa bridgespelare.
Jinjin kastade dock bara en snabb blick på korten och motspelarna
(också vassa) och försvann genast till ett bekvämare ställe (fegis).
Å andra sidan är det skönt att han inte är kaxig hela tiden. Han kommer att bli en rätt dominant herre,
åtminstone mot hanhundar, det syns när han möter andra valpar. Han är dock inte särskilt kaxig
mot mig - eller mot de stora korna i hagen. Precis som med människor, som blir pompösa eller
otrevligt stöddiga när de är kaxiga på alla områden i livet, är det jobbigt att umgås med en alltför
dominant hund. Varken folk eller hundar som ständigt ser allt som en kamp om förstaplatsen
är kul att ha som vänner. Lagom kaxig då och då, och lite blyg andra gånger, är nog bäst.Det är lättare att hjälpa matte att skaka mattor (som bara blir ännu smutsigare,
men det talar inte matte om, snäll som hon är...).
Tack och lov är Jinjin inte morgonpigg. Stiger vi upp för tidigt lyckas han ta sig ner
från sängen men somnar omedelbart igen överst på trappan.
Innan man skaffar en ny hund är det lätt att tänka att "Den här gången skall jag absolut
inte ha en hund som tigger". När man sedan får en hund som ligger tvärs över en och
skäller om han inte får äta från ens tallrik, inser man snabbt att man borde låtit någon
annan uppfostra hunden.
Jinjin får inte ta saker som ligger på bord eller köksbänkar. Nyss hittade jag honom ändå uppe på bordet där
kattmaten står (stod). Hela hunden låg på bordet - och såg jätteglad ut. Suck. Tur att valpkursen börjar på måndag.
Han har växt ikapp Cooler - och om henne (se vecka 1 eller vattenspanielsidan). Hon är flera
månader äldre men de är ändå jämspelta när de leker. Hoppas han fortsätter vara en
gentleman när han är en halv gång till så stor.
060406
Coolers matte tyckte att jag var lite mesig mot Jinjin, men han lyder egentligen väldigt bra och springer inte iväg när vi är ute och går.
"Det har du för att du är så snäll mot honom", erkände hon idag, "han vill faktiskt vara med dig." Och visst är det bättre med en
framfusig tiggare som vill stanna, än en kuvad liten jycke som helst vill smita....
Senare hoppade han ut från hennes hundgård för att komma till sin matte.
Matte hade nog också hoppat ut för att komma till sin Jinjin.
Hör man ihop så gör man.
