Maj 2007
Har man en pojke så har man.....
Jag köpte en helt ren bil igår. Det var då det.
Fast han älskar den och har provsuttit varenda plats (utom den jag
fällt ned
för att spara
till passagerare som inte vill bli ludna).
"Gå ur min nya bil? Aldrig i livet!"
Visst är man en fattiglapp...
...som bara har råd med tio år gamla bilar....
...men när våren kommer och man kan vara ute på tomten
och Jinjin strosar runt, eller ligger och väntar på lusten
att slita sönder pappkartongen han fick....
....och solen går ner över den rätt slitna stugan och hundgården....
....som ligger bakom syrenhäcken som snart skall blomma...
....och göken gal i väster och öster....
....och koltrasten sjunger...
...och tranorna trumpetar...
...då gör det inte så mycket att vi är inte äger så många dyra prylar.
Nu har vi dragkrok och takräcke, och snart har vi jeppegrindar
så bakluckan kan stå öppen när matte går och handlar mat.
Och, viktigast förstås, AC så inte Jinjin får värmeslag om vi blir ståendes
en timma när det är trettio grader i skuggan - som i somras när vi
åkte med
Tina och Stig från utställningen i Norge och det var en olycka längre fram
på motorvägen.
Det finns nog rikare människor och hundar, som inte har det lika bra.
............................
Vi går på vackra platser...
...och på inihelvete fula ställen....
...men tittar man på rötterna på vindfället ser man att man står på en kolbotten.
För säkert över hundra år sen satt det en gubbe precis här och
glodde
på sin mila.
Tänk.
............
Vi åker på vattnet också
En vacker Flottfärd på Svartälven med några människor från HundCampus,
vandrarhemmet Älghornet och Vildmarkskrogen
Ren men hjärtlig reklam för trevliga människor på VÄLDIGT bra ställen :-)
Tillsammans utgör de en kanonpaketsemester.
...........................
Idag, den 17 maj, för övrigt den dagen min första egna hund dog för 17 år sedan, vid 13 års ålder, har det hällregnat
hela dagen. (Hoppas på en och annan murkla nästa vecka). Jag gjorde något kul ändå. Jinjin försvann (i vanlig ordning)
bakom
en
vägkrök och jag tänkte (i vanlig ordning) gå och gömma mig i skogen så han skulle leta upp mig när han vände
om för
att kolla var jag var. När jag trampat ut i skogen en 20 meter kom jag på att jag kunde vända om och gå tillbaka i
mitt
eget spår. Sen gick
över
vägen och ut i skogen på andra sidan och ställde mig där. Precis när jag stannat kom Jinjin i
full fart
och tvärnitade
där
jag gått ut först. Han sprang ut i det spåret, tappade bort det (det fanns ju inte där),
tog en kort
lov genom skogen och
tillbaka
längs
vägen till stället där
han
hittat spåret, provade samma vända en gång till,
kom tillbaka
och hittade spåret ut
på
motsatt
sida och sprang fram till mig som stod
och betraktade honom helt förnöjt.
Jag har en
spårhund.
Förra veckan sa min arbetskamrats dotter, som är ett underbarn på hundar och lydnadsträning, att Jinjin var väldigt
lyhörd
och lättlärd. Det är ju jag som är lat och håller på med för mycket annat som tar tid, medan min stackars
intelligente
hund inte får använda sin hjärna. Måste göra något åt det.
Men det är inte så enkelt med lydnadsträning alla gånger. Allas recept på att lyckas är att "göra sig intressant för hunden".
På min fråga om hur intressant man är efter att ha träffats 24x24x24 timmar i sträck, svarade tösen mycket riktigt att det
var "lättare med hundgårdsshundar". Min hund lade sig nyss vid mina fötter. Vad gjorde jag då? Stekte lammlever...
Man kan ju inte steka lammlever hela tiden.
Å andra sidan...(det finns ju ofta en sådan :) sa hon att han kunde grunderna väldigt bra. Sitt, ligg och stå går hyfsat.
Sitt upp från ligg är inget vi tränat så det kunde han inte. Stanna och stanna
kvar är han jättebra på (om han inte är
intresserad av något viktigare...).
Sen kan han "buga" och räcka "vacker tass" - med båda
tassarna, viken man än pekar på.
Jinjin bugar...
....och räcker vacker tass.
Det blir ofta mer praktiska saker som är bra att ha i vardagen. Gamla hunden fick jag när hon skulle fylla
fem och jag vet inte ens om hon någonsin kunde ligga ner på tillsägelse. Sitt kunde hon redan. Det enda jag
lärde henne var att "Gå till bilen" vilket är himla bra om man glömt kompassen hemma och solen inte skiner.
Det började jag med Jinjin igår. "Gå bilen" och "Gå vänta". Det senare betyder att han skall gå i skritt nära
mig,
inte flänggalopp bortefter vägen (funkar dock bara efter en timmes flänggalopp, eller på morgonen
innan
han kommit igång).
Häromdagen körde jag den brutala metoden när jag tänkte han skulle gå fot lös på Lottas (dagiset)
gårdsplan där hundar skäller från alla håll. När han tänkte strunta i mig och springa och pinka på en
buske istället, slängde jag in flexikopplet bland tassarna på honom. Efter tre gånger gick han kloss intill
mig fram och tillbaka över planen utan problem. Rätt bra metod som inte gör ont eller skadar honom.
Funkar dåligt på 50 meters håll bara.
