Juli 2007
Jinjin hjälpte en kompis till matte och svartjobbade som loppisförsäljare.
Men han fick ingen lön så skattemyndigheten behöver inte bry sig.
Det var väl sådär en tvåhundra som frågade vad hunden kostade och jag sa att det var rea så
en tjuga gick väl an. Ingen nappade, de kanske inte trodde mig - och det gjorde de ju rätt i.
I alla fall var det rätt många "oooo"-n och "aaaa"-n om hur söt han var och jag fick (igen) säga
"akita inu"
tvåtusen gånger. Tur vi inte är bland folk så ofta. Han kan bli högfärdig annars.
Det märks att han blir äldre, tjugo månader nu, för han börjar bli lugnare och lydigare.
Det envisa BZZZZZZ-et i skallen på valpen/unghunden
har börjat ge vika och han är hur
gullig som helst. Han är fortfarande aldrig tuff eller otrevlig mot mig eller andra människor,
mot de som vi känner väl är han översvallande vänlig, men lite skraj är han för de
stora grabbarna i mitt bridgelag.
Häromdagen sträckte
han sig
i bakbenet och blev halt. I några dagar har han fått gå lös men
nära
mig
när vi varit ute
i skogen,
för att han skulle vila benet. Det gick förvånansvärt bra
-
fast jag
fick ju tjata och gruffa en
del förstås. Det ÄR roligare att springa fort.
För ett halvår sedan hade det absolut inte gått, då hade han dragit iväg (i alla fall några
hundra meter). Min "taktik" har också varit att "vänta ut honom". På brukshundklubben
sa de att om en hund inte klarade något i ung ålder skulle den inte klara det sen heller.
Det är förstås inte sant. Hundar lugnar sig med tiden, precis som alla andra.
Med tanke på hans vanliga terränggång är det inte så
konstigt
om
han sträcker en muskel.
Jag minns inte om jag nämnt det men jag brukar göra torkad lever åt honom. Det är nästan det
enda godis han gillar. Köpt levergodis går inte alls. Alltså fryser jag en lever på något drygt kilo.
Innan den är helt tinad igen skär jag den i tärningar. Sedan får den ligga utbredd på en plåt i ugnen
i ca 75 grader i ganska många timmar, t ex över natten. Den skall vara ganska torr, kännas som hårt
gummi
ungefär (typ bildäck),
och efteråt
skall den ligga framme, inte bli instängd i en burk, under
några dagar. Annars kan den mögla.
Den håller sig flera månader men kan se spräcklig ut
då fettet kryper ut mer och mer.
Det är dock inget man behöver kasta den för.
"Vadå "stökar till"? Det här är faktiskt mina leksaker. Särskilt kvasten."
Av Karin och Mini lånade vi en aktivitetsleksak med plattor som skall flyttas.
Jättekul, tycker Jinjin. Varför har vi inte haft en sånhär för länge sedan?
Ja, säg det. Inte sett någon där vi handlar. Det finns ingen hundshop här.
Men en del av de där verkar vara i något lättupplösligt pappersmaterial som blir geggigt när
hunden provar att bita i leksaken. Konstigt när de är så dyra.
Juni 2007
Här har jag lagt lite fina bilder
Sommar!
Plaska runt i vattnet och kyla ner sig lite.
Vi går ganska mycket inom samma tre-fyra kvadratkilometer men det blir aldrig tråkigt
eftersom vi väljer olika stigar och naturen ändrar sig med årstiderna, särskilt vid ån
är det så vackert. Sen är det bra för vi ser
aldrig
ett djur, de hör förmodligen när
vi är där och går iväg en bit. Inga människor är där heller. Vi har hela vildmarken
för
oss själva.
Att leva med hund är annars som att leva i ett apartheid-samhälle. Man kan nästan inte gå någonstans
med hunden. Inte ens om den är snäll, ren och tyst. Det betyder att jag inte åker någonstans så ofta.
Detta i sin tur har fått mig att tänka på andra i samma situation och att skapa den här sidan:
http://www.hellefors.se/upplevelse/hundturist.html
Vi var och kollade på de sista blommande exemplaren av guckoskon på
Björskogsnäs
Jag missade precis att fota när Jinjin pinkade på dem...
Titta förresten längst ner på Iwis sida (ovan) så skall ni få se en lat hund.
En Mini-hund
Min kompis Karin har skaffat en papillon som heter Mini. Hon gör skäl för sitt namn med sina tre kilo.
Mini går aldrig mer än möjligen fem meter från Karin. Jag sa till Jinjin att jag skulle byta ut honom mot
en sådan om han inte var snäll. Han gäspade och svarade: "Visst, matte..."
Och mer flotte....
...åkte vi. Här håller mattes kollega Ylva Jinjin medan matte fotar.
Det var ett himla ätande och drickande (bl a Björkchampagne från Grythyttans vin)...
...och Pentti (kommunalrådet) ser lite lidande ut och mattes andra kollega Marina har visst
fått två glas medan stackars Jinjin fick vänta på sina rester av den rökta och gravade laxen...
