..... mer juni 2006
Matte målar - och i enlighet med den konstnärliga
friheten har hon målat Jinjin som en
liten get. Det bara blev så. Han kollar, men verkar tycka att matte
nog inte har alla fåren
hemma (eller getterna...).
Han äter igen och springer inte bort i skogen längre.
Jag gav upp att skrika och han gav upp att springa så långt.
Nu springer
han halvlångt. Detta gäller alltså för den här
veckan. Vem vet något om nästa... Jag hoppas han minskar på
avståndet när han
blir lite äldre och inte har riktigt så mycket spring i benen
längre. Tina sa att Targo inte springer utom synhåll, så
Jinjin kan
med lite tur bli lik sin far. Däremot kan han springa till bilen
på tillbakavägen och stanna utom synhåll ganska länge.
Vi har
ju alltid bilen med eftersom han inte får gå ut på vägen
framför huset. Alltså tar vi bilen även om det bara är
några hundra
meter till skogen. Det är svårt att vara konsekvent annars.
Hur skall man förklara att han bara får gå ut på
vägen när jag är
med? Det kan han kanske lära sig senare. Just nu är det viktigast
att han inte går iväg ensam.
Akitor har en liten egenhet. De nyper en i häcken när de är på ett strålande humör. Aj.
Vi fick brev från Monica
och Iwi (på bilden) i Norge. Iwi är Jinjins halvsyster och
det
är väldigt roligt att se hans släktingar.
Bilden är från norska Akitaspesialen
2006.
Hoppas vi ses där 2007.
Foto Britt Nyberg
En annan sak jag glömt att säga något
om är att han inte sover i sängen längre. Precis som jag
gissade, slutade han
med det när han blev lite större. Gamla hunden hade en egen
soffa i hallen på ovanvåningen och Jinjin kommer också
att
få en sådan. Nu när det är varmt duger golvet bra.
Ibland tycker han inte det är dags att stiga upp och gå ut
och kissa
förrän klockan är mitt på dagen och jag får
övertala honom att komma ner från favoritplatsen ovanför
trappan. Han kan alltså
springa ut genom den öppna dörren och dra iväg till skogen
hundra meter bort, men ligger snällt och snarkar inomhus, precis
som
katten, som man säkrast finner i sängen, dag som natt. Det måste
ju vara en tröst för människor som bor i lägenhet
att mina två
"vilda" djur frivilligt väljer att stanna inne när
de kan gå vart de vill. Man har en föreställning om att
djuren vill vara vilda och fria,
men inte då. De vill ha det bekvämt och ha en matte som kommer
och fjäskar med lite smaskig mat då och då.
Idag stannade han inom synhåll hela tiden. Och
igår gick vi en skogspromenad mitt i en distansryttartävling
(medvetet val)
men han sprang inte efter hästarna trots att han var lös. Världens
mest exemplariska hund.
