Startsida

Februari 2008

Februari avslutades med att matte låg i sängen hela veckan och mest sa saker som "AJ, stå inte på mitt hår".
En ovanligt jobbig influensa hade hittat just hit och det var ju inte så kul för hundarna som istället för att
gå ut, även de har tillbringat mycken tid i sängen, där de trampat runt en del.

Ise är inne i värsta terroriståldern och nu är det helt omvänt, innan räddade vi henne från Jinjin,
nu räddar vi Jinjin från henne. Hon biter honom i svansroten och föröker rida på honom, och
han piper mest olyckligt och vill bli räddad.

24/2

Igår blev Ise fem månader men vi firade inte detta på något särskilt sätt. Vi tittade på ett
hus utanför vargreviren, men där gick istället en järnväg förbi alldeles intill. Skulle man ha
hundarna lösa där skulle man nog vara minst lika orolig som för vargarna. Jag drömmer
om en jättestor tomt med viltstängsel runt, men man skall ju gå ut och gå också.

Istället för 300 meter till höger går Jinjin nu 15 meter framför i en spårlina.
Trist, tycker han nog.

Just här brukar han dra iväg en stund ut på höger sida (det är väl något rådjur som brukar gå där)
Nu är det slut med det.

Ise vägde 19 kg igår och var 51 cm hög. Hon kliar sig fortfarande en hel del, men pälsen ser
hel och hyfsad ut tycker jag. Rar och glad och snäll är hon, och har alltid en känga
eller en bok, som hon plockat ur någon hylla, i munnen. Om hon slutar med att enbart
slita sönder omslagen på böckerna, skulle hon snabbt bli en väldigt bildad hund.

17/2
Konsten kan kanske överträffa verkligheten
- men bara om verkligheten saknar en akita...

Nedan: Installationen "Akita i blek vårsol"

Ise sätter fart på "installationen"

Strandpromenaden revisited - utan isdopp

Ise har en "krylla" på svansen.

Jinjin hade aldrig en sådan stor vit tofs längst ut på svansen, som den Ise har. Hennes svans är
lite längre och får en "feminin" lock med den dekorativa tofsen längst ut. Så sött så :-)

12/2
Vi tackar för de vänliga orden i gästboken efter Ises isbad och för nya bilder på hennes släkt (se ovan th).

Ise verkar vara mindre än sina syskon som alla har vägt mer, enligt hussars och mattars rapporter.
Mika väger visst 20 kg nu vid fyra och en halv månad, när Ise väger 16 lite drygt (och 50 cm hög), och
Nova vägde 14 kg när Ise vägde 11. Hon är nu lika stor som Shiro var för två veckor sedan. Men jag
tycker hon äter som en häst, särskilt jämfört med Jinjin. Undrar om hon inte äter mer än vad han gör, hon tar
ju en del av hans mat också, även om jag försöker plocka undan hans matskål när han går från den. I alla fall
om där är köttbitar kvar, annars kan hon ju lika gärna äta sin egen mat. I princip får hon fri mat (Proplan puppy)
men jag försöker lägga lite mindre kött i hennes för kliandets skull. Jag tror inte att jag klarar att inte lägga i något
extra gott i hundmaten, det känns så trist att bara ge torrfoder och jag har alltid blandat ut maten med kött. Att
inte ge kött känns som om jag är en taskig matte. (Och Jinjin har klarat det fint hela tiden.)

De första tänderna där fram har trillat nu och spetsarna på de nya syns lite grand.

I fredags kväll hade en varg gått in på en gård i grannkommunen Nora och försökt döda två hundar där.
Ägaren hade satt upp viltstängsel men det var för tillfället trasigt på ett ställe. Den ena hunden blev skadad, men
klarade sig. Det känns t o m osäkert att ha hundarna ensamma ute mitt på dagen. Som biolog vore det förfärligt
att tycka att vi inte skall ha varg i Sverige, men som hundägare tycker jag nog det var bättre förr, när man
slapp vara rädd hela tiden. Det kan inte hjälpas, men ett ständigt hot mot ens familj är psykiskt nedbrytande
och gör att man ändrar åsikt. Blod är tjockare än vatten.... eller, ja, typ :-)

11/2
Det är vår, tror jag. Plusgrader, ingen snö (nästan) och fåglarna sjunger. Och leriga tassar :-)

När man nyss hämtat sig från chocken...
Igår kväll körde jag hem vid halv elva-tiden och plötsligt såg jag en vit sak mitt i mötande fil. När jag
kom närmre var det en liten vit katt. Jag stannade och satte på varningsblinkersen och en bil bakom
stannade då också. Jag backade och vi klev ur våra bilar, killen i andra bilen och jag. "Den är nog påkörd"
sa han. Då kom en bil från andra hållet och lyckades precis missa katten. Innan jag hann ut för att försöka
ta den kom en bil i vår fil och jag försökte med att vifta med armarna, men med mörka kläder ställer inte
ens jag mig mitt på vägen mitt i natten så jag vet inte om det syntes. Bilen susade i alla fall på och körde ut
i mötande fil och där stod vi helt andlösa och såg på medan den passerade rätt över kattstackarn i hundratie.
Kadonk, sa det i underredet och så var bilen snabbt borta. Min verbala förmåga inskränkte sig till:
"Din Jävla, Jävla, Jävla, Jävel" mot de försvinnande baklyktorna. Katten satte sig otroligt nog upp men
när jag skulle ta den gick den undan, och när jag väl fått fatt i den så högg den mig i handen med all
kraft den kunde uppbringa och sprang ut i diket. När jag hämtat en filt i bilen försvann den uppför dikesrenen
och vi insåg det lönlösa i att försöka hitta den i mörkret och körde hemåt. Idag, efter stelkrampsspruta
och utskrivet penicillin, stannade jag vid gården där den bodde och bonden skulle gå och titta efter den.
Kanske den klarar sig, allting verkade helt (särskilt tänderna och klorna). Men, så arg jag blir på folk
som killen i bilen, säkert var det en kille, som inte ens kan sakta farten för att se vad som är på färde, utan
bara tänker på sig själva. Bilden av bilen som i full fart är på väg mot katten kommer lika lite lämna
mitt huvud som bilden av Ise på väg ut på isen. I båda fallen var det läskiga människor inblandade.

Tanja, Ai Kii och Sven var på besök

Jinjin flörtade vilt med Tanja...
o

....och Ise med Sven.

Men Jinjin lekte en del med Ai Kii också

Snön är på väg bort men några bilder blev det.

5/2 Ise döpte sig.

Fast en del dramatik kan man faktiskt undvara. Vi gick en liten promenad längs med strandpromenaden
och först kom en kille som skrämde Ise med att morra (tror jag, det lät konstigt), sen råkade jag tappa kopplet och
när då nästa person kom, en kärring på motionsrunda som struntade i att Ise var rädd, istället viftade hon med
armarna, sprang Ise bortåt och ut på isen där hon gick genom. Så låg hon där i en vak och skrek men kom inte upp.
Kärringen gick bara vidare och struntade i att hon skrämde ut en valp på isen (känner starkt för att ge henne en fet smäll)
. Jag band fast Jinjin, ringde 112 och talade om att min hund gått genom isen och de sa att de skulle skicka räddningstjänsten.
Sen la jag av mig jackan och började vada ut medan jag slog sönder isen med händerna. Botten var bara dy men det
gick att gå och vattnet nådde mig bara ungefär till bröstet när jag kom ända fram. Det var inte kallt och allt kändes
rätt overkligt men jag var glad att jag slapp simma. Sen tog vi oss i land lagom tills det dök upp först en röd bil med ett
antal karlar i, de hade filtar och Ise blev invept, sen kom en polisbil med en tre, fyra trevliga poliser, och sist kom Lindenytt,
Lindesbergs nät-tidning, som skrev och fotograferade oss (se här med fler bilder här - det är inte så många dramer i Lindesberg :-).
Så var där väl minst en åtta personer som stod där och och filtade om oss innan vi satte oss i bilen för att åka hem.

Tröja och lite mat när man överlevt att ligga i en vak

Puh, vad glad jag blev att det gick bra. Hade isen varit lite tjockare kunde hon sprungit hundra meter ut
och då hade det blivit verkligt besvärligt. Eller bara fem meter längre ut, då hade jag fått simma...

Framåt

Bakåt i tiden...

Nutid