Oktober 2008
(Tack Maria för inlägget i gästboken! Det är bara BIR-hundarna som får
stanna och dricka sprit :-) men våra gillar inte sprit så de åker nog hem ändå.)
Det är lite snö nu men det töar. Fast halv storm är inte kul det heller. Hoppas
det blir lite bättre framåt dagen.
.....................
Typisk. I morgon, fredag, skall det vara ganska kallt och kanske rester av snö på vägarna i
Sydsverige.
Och vi skall
åka till Växjö där det är utställning. Ingen i södra Sverige har vinterdäck....
Ise höll på att skrämma livet ur mig i förrgår. Plötsligt började hon studsa upp från där hon låg
och fara runt och ruska på huvudet och slänga sig ner på ett annat ställe. Sen kastade hon sig upp
från nya stället och verkade
väldigt störd. När vi gick ut plöjde hon upp gräs med hela
halsen.
Jag gick från teorin "benbitar
i tarmarna "till "akut allergi" till "dödlig hjärntumör". Hon
hade
dock ingen feber och veterinären
tyckte att jag kunde vänta att komma dit till nästa dag.
Då
var hon i princip helt normal igen
och örat, som jag kommit fram till att hon verkade vara mest
irriterad
i, såg perfekt rent och fint ut.
Likaså ögon, hals och päls. Veterinären föreslog som
förklaring......
en igelkottsloppa. Den kunde
provbita på flera ställen men då den inte hittade rätt
värddjur någonstans
hoppade den av igen. De
kunde bli tokiga av de
där betten sa hon.
Tja,
vad vet man.
Vi var på Grimsö och fick vargpinglor.
Jinjin hade redan en pingla så här har han två. Länsstyrelsen betalar och delar ut dem till hundar
i vargrevir. De var fina, tjock mässing på reflexhalsband. Vi låter som jultomtens renar numera :-)
Efter att ha visat pinglorna skubbade de iväg i full fart....
..... sen åkte vi hem och käkade älgben (ja, hundarna) vilket vi fick en 30 kg på Grimsö där
de styckat idag.
Jinjin tröttnar lite på benen efter ett tag, men Ise njuter verkligen. När de tuggat en stund
och jag kommer ut igen så har Ise Jinjins ben och ligger vid sitt eget, hur nu det gått till?
Hon är faktiskt ganska duktig på att komma när jag kallar på henne. Inte för att jag
tror att jag skulle kunna konkurrera med ett bortspringande rådjur, men det är klart
bättre nu än för ett tag sedan. Jag brukar ofta ha Masterplus-halsbandet på henne men
hon är mindre känslig för det än vad Jinjin var. Honom kan vi ha lös nästan varsomhelst.
Inte i stan eller nära andra hundar förstås, men annars är han väldigt lydig utan
M-halsbandet, som han inte haft på sig på ett par månader.
.....................
Sightseeing i Bergslagen
Har någon turistat i Avesta? Jaså, inte det. Då har ni missat något.
Här bakom Avestaforsens brus, och mig och vovvarna, ligger det nya kraftverket
som ser ut som
en korsning mellan konsthall och futuristisk kyrka. Det finns
en bra restaurang nästan mittemot där man kan sitta ute och se på forsen.
Den riktiga konsthallen syns nedan
Det gamla Avestaverket, byggt av slaggsten. Det ser ut som ett slott - fast mycket häftigare.
Numera inrymmer det Avesta Art, vilket är ett flertal konstutställningar samt
"autentiska" levandegjorda miljöer från tiden det var i bruk. Man kan gå vilse
därinne
och aldrig hitta ut. Särskilt om man går in i spegellabyrinten.
En egen opera har de också.
Bra träning för hundarna med gallertrappor här och där i utemiljön.
Just denna var över vatten vilket gjorde det extra svårt.
I veckan var vi i Nora och såg på loken de har till veteranjärnvägen.
Detta skulle dock köra gamla vagnar till skroten, de fick inte plats med alla. Annars
kör de med ånglok.
Vi var i Pershyttan också (nära Nora). Där kan man gå ner i en gruva (ingen hiss, utan trappor
så
hunden kan gå med ner om den är av det lugnare slaget) och
gå runt i en kulturpark.
Elvametersvattenhjulet nedan var dock inget för Ise. "Nej tack"
sa hon, och ville
därifrån illa kvickt. Att matte ville titta brydde hon sig inte alls om.
.........................
Klart man köper en rattmuff när det börjar bli kallt....
Hyfsad hundleksak i lammskinn på Mekonomen för 48 spänn. Inte illa.
Man kan lätt tro att det enda hundarna gör...
....är att dra i varsin ände av någonting.
Men ibland....
...går de en sväng också.
Ises bror Shiro vann allt möjligt i Sundsvall och på SSUKs utställning i Timrå.
Vi grattar och tycker det var roligt med nya bilder på hemsidan :-)
Idag var vi i stan. Örebro alltså. Denna veckan har det blivit flera stadspromenader
för hundarna. Det är bra träning, Ise är mycket mindre rädd för ljud nu. Jag gick ett par
timmar
i Lindesberg häromdagen och då bekymrade hon sig lite när några gatuarbetare
slängde
gatsten i en kärra. Idag var det svansen upp hela tiden och oavsett om stora lastbilar
bullrade förbi så var hon glad och nyfiken. Jinjin bryr sig inte
alls om någonting,
han tycker
bara det är jättekul att gå runt och lukta på alla stolparna.
Linn klappar Ise
Vi svängde förbi Tanjas man Sven som säljer UNDERBARA grönsaker som han odlar i
Finnerödja. Deras dotter Linn hjälper till och hundarna blev jätteglada över att träffa
dem båda två.
Rena överfallet :-)
Undrar om det är någon mer akita som hälsar som Jinjin, två rejäla tassar rakt i magen?
Han ger människor han gillar en riktig knuff med framtassarna, sen lugnar han sig.
Ise är mer typen som slår ut framtänderna på folk.....
I morgon är det hundkurs igen.
........................................
I morse när vi skulle till hundkursen släppte vi först hundarna på ett stort fält...
....så de fick springa av sig lite.
Det är så härligt att se dem springa.
Det finns inte så många fält häromkring och de få som finns är det ofta kossor på.
Och eltråd runt.
Hemma retar Ise Jinjin tills han jagar henne runt huset.
Men känner hon sig sen inträngd kan hon säga ifrån på skarpen.
"Typiskt tjejer" skulle nog en del säga.... (Killar)
På hundkursen skulle vi kolla föremålsintresse...
...och Jinjin släppte minsann inte "sin" fasan för ett enda ögonblick.
Sedan letade han som en tokig efter ett säkert ställe att gräva ner den på :-)
...................................
Det förstås, utan kalsonger (se nedan) kan man bli så här lycklig:
Dashii var nog också ganska lycklig....
...men mest i början.
Sedan blev de ganska vilda, alla nio, och hon blev trött på att de bet henne i spenarna.
Svåra att räkna var de också.
Men mest var de underbara, det tyckte både mamma och matte.
Och ibland sov de faktiskt.
Det är elva år sedan. Det kom jag på när en av dem, Theo, var med på akitapromenad i Malmö.
Det känns som tio år för länge sedan sist. Jag vet inte vad Ise tycker, men matte vill ha valpar.
Inte denna gången förstås, Ise är bara ett år. Enligt 16 § i Statens jordbruksverks föreskrifter
och allmänna råd om hållande av hund och katt är det så att: " En tik får inte paras förrän tidigast
i andra löpet, dock inte tidigare än vid 18 månaders ålder." Och det verkar väl vara vettigast
att hålla sig inom lagens ramar.... :-) Men längta kan man ändå.
.........................
Fick ett kanontips till nästa gång - kalsonger :-)
Bilden är från Kennel Kanufiq i Danmark (se fler bilder här) som föder upp
Alaskan
malamute och Jack Russel.
Marita Johansson från AIS styrelse mailade mig ett tips som hon hade sett. Jag skrev och
frågade hur de gjort och hur det fungerade. Sally Ann Svendsen skrev vänligast tillbaka:
"Du kan bruge et par herreunderbukser og så vende gylpen der hvor halen skal ud...
og så købe et par gl. dags seler og sætte på dem, så de ikke falder af ;o))
Det er super med bukser på hanhunden, så kan han stadig gå sammen med hunnen og det
er et MUST for han, ellers skriger og hyler han hele tiden...til gengæld når du har dem sammen,
er der helt stille og han holder de andre hanner helt væk... og han lærer hurtigt at der er 3
dage hvor hunnen er oplagt til det frække ..
Nuff han opvarter kun damerne i de 3 dage,
resten af tiden tjekker han lige lugten et par gange om dagen og ellers gider han dem ikke ;O))
og så får han bukser på en eller 2 gange hvor hun er højløbsk (ikke mere end hun stadig
synes det er ok) og der brænder han så meget energi af at han er rolig resten af tiden..."
Tack så mycket Sally Ann!!
(Halen = svansen :-)
Om man har dem under uppsikt så verkar det vara jättebra. Jag vet precis (se nedan) hur
lätt
det är att "glömma sig" när telefonen ringer
eller det kokar över på spisen - eller bara
när man vänder bort huvudet.
På det här sättet kan man undvika "olyckor" även dagarna
efter. Jag har sett tikar bli intresserade IGEN när man var säker på att det var helt slut.
Det är så tråkigt att behöva hålla isär dem långa tider när de bara vill leka.
...............................
Linslössen blev fotograferade av någon annan än matte i dag.
Jag var på möte i samma hus där de har SFI och klassen hade rast. Två killar ville posera med hundarna
medan de tog kort på varandra och det fick de såklart. De tog massor av kort på bara hundarna också.
Jättebra svenska pratade de, så de gick nog sista kursen.
Afrikaner (Somalia? Etiopien?) som man möter går dock långa omvägar kring hundarna. Men de ler
ofta vänligt och kommenterar att hundarna är snälla. Där de kommer ifrån tror jag det finns farliga
vildhundsflockar och otäcka sjukdomar så det är ju begripligt att de lärt sig att akta sig.
Jinjin käkade upp en halv alm. Konstigt, vissa växter kastar han sig över. En blåklocketyp (många
klockor i rad på en stängel, kan vara Campanula grossekii) är en annan favorit som han känner igen
omedelbart
och sätter i sig.
Trädätaren...
Korna bakom huset tittar lite nyfiket ibland
Igår morse stod det en lös kviga nere vid vedboden. Nu när betet börjar bli dåligt går de ut ur hagen
då och då. De får hö men det är väl grönare i våran trädgård förstås. Jag talade
om det för grannarna
så de fick gå och ta in henne så jag kunde ta hundarna till bilen (hon
stod precis bredvid den).
Jag vet inte om Ise löper om "på riktigt", men Jinjin är trots sin kemiska kastrering lite intresserad.
Han har förstås nästan inga testiklar, de har krympt ihop. (Undrar vad domaren i Växjö kommer att
säga om
honom med tanke på vad Noahs domare hade sagt enligt Tanja i Novén gästbok:
"Kommentar från Noahs domare efter att hon känt på hans testiklar: Ja, NOOG är det en pojke alltid...."
Domaren kommer nog att fråga om Jinjin är en tik.... :-) Bäst att ta med kvittot på suprelorinet så
jag kan visa vad som hänt. Det är nu inne på sista månaden av suprelorinets effekt (6 mån) så det
kan
väl vara att han börjar
"vakna till liv"
igen tills dess.
Just nu
ligger Jinjin i bilen, vilket är hans eget val, han kan ligga där en hel dag om jag öppnar
bildörren
så han kan komma in. (Nu är dörren dock stängd om honom så han inte kan uppvakta
Ise
utan
att jag ser det.)
Ise ligger på kudden på trappen. Snart skall vi cykla en runda i den
fuktiga och kyliga höstluften. Det är väldigt tyst ute. Någon enstaka fågel kvittrar till, det är allt.
-
Jag cyklade i snabb takt en timme så Jinjin fick galoppera rejält flera kilometer (lös förstås).
Ise hängde med utan några som helst problem (hon har kondis den bruden) och när vi kom hem fick hon
akut damp. Skakade mina stövlar (utan mig i - men det hade nog varit ett alternativ :-), slet i mina kläder,
bet Jinjin i benen och pep som en tokig med en gul pip-apa. Hon hade nog behövt två timmars galopp.
Jag försökte trötta ut henne med katt-torrisar i aktivitetsleksakerna (en Dog tornado och en platta
med
flyttbara
klossar) och efter tre gångers påfyllning lugnade hon ner sig. Pust.
Så är det med unga hundar och halvgamla mattar.... Men det är väl tur att någon håller
en igång så man inte blir åldrad i förtid :-) När de blir gamla och trötta så klagar man väl
över det.
Hå hå.
September 2008
Ai Kii med BIR-rosett
Ai Kii (Ises moster) blev Finsk Champion på Åland och det blev Noah också.
Grattis Tanja & Sven & båda hundarna!!!
Önskar jag varit med förstås. Men säger SMHI att det skall storma på havet
på 14- årsdagen av Estoniakatastrofen så är det som det är.Vi var faktiskt
just nu hemma hos två som miste sina respektive då. De hade inte heller åkt idag.
Tur att det gick bra utan mig :-)
Själva var vi på hundkurs
Det gick väl sådär. Men våra hundar är inte värst i alla fall :-)
De flesta studsar lite hit och dit.
Man tror ju inte det är sant.....
Efter abortsprutan väntade jag på att Ise skulle avsluta sitt löp och "dra ihop sig". Inget särskilt hände,
fast hon blödde inte längre. Igår var Jinjin intresserad igen och då ringde jag till veterinären och frågade
vad som stod på. "De kan börja löpa om igen efter en sådan spruta" blev svaret. Jippie, säger
man då. (Inte)
Hur skall man kunna veta sådant, undrar jag?
Ise med sin gris
Hon älskar sin gris som vi köpte i Norrköping. Nu försöker vi hålla den inne
så den inte "rymmer" och blir borta i gräset som den var i några veckor. Hon
får gå omkring inomhus och klämma på den så den säger "MÖÖÖP, MÖÖÖP"
vilket vi tycker är jätteroligt, lättroade som vi är.
I alla fall är hon tack och lov mer intresserad av grisen än av att göra barn med Jinjin.
Det blåser idag så Micke har mössa (karlar...)...
....och jag skäms att säga det men jag skulle åkt med Tanja + hundar till Åland men blev skraj
pga stormvarning på sjön
och stannade hemma. Förr var jag aldrig skraj. Det kan ha något att
göra med att halva bygden
(nåja 22 personer då) dog på Estonia. Jag köpte en tröja på
marknaden av en efterlevande
kvinna vars
sambo jag träffade innan han gick med ner. Han var
kock (och skåning). Hon skickar
numera
ull till Estland och tillbaka kommer fina tröjor se här.
..................
Matte gick med Ise på Lindemarken
Ise var väl lagom förtjust i att kryssa fram mellan alla ben.
Men hon skötte sig ganska bra ändå. Det var ju tänkt som träning för henne.
Klart, svansen hängde mest hela tiden - utom när hon fick korv - men hon var
i alla fall inte särskilt rädd för något under de tre nära timmar vi var där.
Jinjin fick stanna hemma, för jobbigt att ha båda två att hålla reda på.
Det var roligare att åka och plocka kantareller
Vi åkte alla fyra och plockade kantareller på ett kanonställe som en god vän kände till.
Hon hade sett björnspillning där en gång så hon vågade inte gå dit själv. Jag tog med mitt
nya "rovdjursvapen", en gasdriven sirén (en mistlur) som låter som tutan på en STOOOOR
långtradare. Bra att ha även om man går vilse för den hörs flera kilometer. Inte för att jag
vet om den skulle skrämma en björn, eller en varg, men den känns trygg att ha med sig.
(Den lilla sorken som Ise klapp häromdan skulle haft en sån....)
.......................
Idag gick vi en ny runda...
....och träffade på en ovanligt fin udde...
...med stora klippblock att leka på och en fin utsikt över sjön med två svanar i.
Akitan måste vara en "strandkantshund" (till skillnad mot "vattenhund") för det är
otroligt så glada de bli så fort vi kommer till en sjö och de kan plaska lite i vattnet.
De springer i förväg och när man kommer fram står de i vattenbrynet och dricker,
eller bara står.
I lördags hade vi en hög med bridgespelare på besök och hundarna skötte sig jättebra.
De gick omkring eller låg på golvet så folk fick kliva över dem. Lugna som kossor.
..........................
Där rök 1,065 spänn på 30 sekunder
Jag tyckte att Ise verkade sluta löpa och Jinjin var inte ett dugg intresserad så jag tog bort gallret i bilen.
Efter vi varit ute på en tvåtimmars cykeltur satte jag dem i baksätet och satte mig själv där fram och
började leta efter nyckeln eller något.
Jinjin hoppade över baksätet till "skuffen" och Ise följde efter
och började dricka ur vattenskålen där. Jag hörde lite konstiga dunsar men vände mig inte om genast.
När jag gjorde det höll Jinjin som bäst på att försöka "träffa rätt" medan Ise helt omisstänksamt (och
ointresserat)
stod och
drack. Jaha, hade han lyckats och "halkat ut" eller hade han inte?
En abortspruta kostar...gissa...? Just det, 1,065 kr. Suck
Dyr (i) drift....
....................
Ett stadigt koppel och man har kontroll på hundarna!
Eller hur...?
Ack ja.
Matte skulle jaga kantareller nära vägen och att kolla efter svamp samtidigt som
man skall kolla efter hundarna i oländig terräng är ju ren lögn. Men efter någon timme
blir de trötta på kantarell-letande i koppel och börjar busa och då är det inte lätt minsann.
I våras anmälde jag Jinjin till MH-test men det blev inget för han fick Suprelorinchippet
och då får man inte ställa ut eller göra något annat med hunden. Då tänkte jag att jag tar
Ise nästa gång det finns en möjlighet istället, men nu när det snart är dags ångrade jag mig
och väntar ett halvår till. Hon är fortfarande väldigt ung och lite valpig i psyket.
Inte så
att hon är en rädd hund, hon är väldigt framåt, men en del dagar är hon mer försiktig än
andra och gör man MH:t på "fel" dag skall hon ju dras med resultatet resten av livet. Det
känns bättre att vänta tills hon har stabiliserat sig. Lite mer miljöträning skadar inte heller.
Annars tycker jag det är bra att de är lite försiktiga. De skall flytta sig snabbt när fara hotar,
inte springa dit för att kolla läget eller gå till attack. Det kan de göra när faran är över.
Lagom dådkraft är bäst för överlevnaden hos de allra flesta, djur som människor.
Jag skulle exempelvis inte vilja ha en hund som går till attack mot "spöket" på MH:t.
Om vi möter enstaka människor i skogen skäller alltid Jinjin men han går inte fram till dem.
Sist vi stötte på en smygande svampplockartant tog jag hundarna i koppel medan vi passerade
henne.
Jinjin förhöll
sig avvaktande, utan att vara direkt rädd dock, medan Ise drog för
att komma närmre. När vi växlat några ord om den aktuella svamptillgången glömde de av
henne direkt.
........................................
Idag var vi på människonöjen
Fast traska omkring i regn är ju mycket roligare i skogen än i stan tycker somliga...
. Matte och Annika (på bilden)
ville titta på konstrundan Ljusstråk i Nora så hundarna fick
foga
sig och följa med
- trots ett visst ointresse för kultur.
Vi tittade på fina tavlor av Ted Ström och Ted Ström tittade i sin tur på två fina vovvar.
Gissa vilka?
Det är roligare att fiska små korvbitar i vatten. Hur kul som helst faktiskt :-)
Men det gjorde vi igår så idag blev det kulturen som vann.
...........................................
Akitabus
Tugga på bakben är populärt
En knyck och hon åker i backen....
....så jag kan tugga lite på hennes hals :-)
....................................
På besök i Noras skogar
När vi går på främmande ställen går hundarna alltid i koppel. Här har de flexikoppel på sig.
Det vimlar av svampplockare och man kan aldrig veta om man möter hundar eller bilar.
Hemma i "våra" skogar brukar jag också köra en bit ner på vägen vi skall gå på för att
kolla om det står bilar där. De sista veckorna har det stått en bil i varenda buske på
helgerna.
Ise höglöper men Jinjin, som har haft sitt suprelorin-chip fyra månader nu, bryr sig inte särskilt
mycket om det. När de leker kan det hända att han försöker hoppa upp på henne men han
hoppar ner igen om jag säger till. De kan vara i samma rum, det är bara på nätterna jag
stänger en av dem ute från sovrummet - vilket får mig att känna mig som en skurk. Stänger
jag ute Ise så gnäller hon tills jag släpper in henne och väljer jag Jinjin så ser han tyst lidande
ut som om han undrar varför han måste lämna sin favvoplats i sängen och bli utkörd i kylan
(utanför sovrumsdörren....). Å andra sidan är det lättare att ta än hans ylande på bottenvåningen
förra gången hon löpte. Nästa gång blir det hundpensionat några dagar för då har chippet slutat verka.
Klart, trots suprelorinet kan man inte vara säker och det händer att jag slappnar av lite väl mycket.
När jag fick ett viktigt telefonsamtal var hundarna plötsligt utom synhåll bortanför vedboden.
Två minuter räcker ju för att det skall hända något. Man kan ju aldrig veta om Jinjin lyckas
producera nån enstaka spermie som slinker ut även om han inte fastnar (pga bristande förmåga).
Förresten hade vi hundarna med på kräftskiva (vi skulle sova över) och de skötte sig jättebra
trots att alla inte var helt nyktra efter ett antal kräftsnapsar. Vi hade dem inte med hela tiden,
de fick sitta i bilen en del också, lugnast så, och när vi hade dem inne var det i koppel för
ytterdörren stod öppen. De var trots allt stoj och glam väldigt lugna och sov på golvet i godan ro.
Det finns säket folk som tycker det var dumt att ha dem med, men jag tycker det är bra träning
för dem att klara
alla
situationer, även fester. Det händer ju att vi bjuder hem en del vänner vi
också
och då skall
hundarna
helst bete sig "som folk" (fast bättre ;-)
