September 2006
Vi var i Malmö och träffade hundar i Rönneholmsparken.
Här står
Jinjin i kö för att kissa efter Elvis. Gamla självsäkra
hanhundar
har han respekt för.
Sen sov han i mormors fåtölj.
Det där med koppel var svårt.
Men han lärde sig ganska snart att gå på
samma sida som jag om alla stolpar och träd.
Och att gå tillbaka runt om han glömde det...
På Sofiero träffade vi Katsu - som bara var fem månader och alltså morrades på...
Katsu var importerad från Danmark av några trevliga skåningar. Hoppas vi ses igen!
Domaren tyckte att Jinjin var klen i hullet. Det visste
vi ju innan förstås.
Nyss tappat all underull och inte ätit så mycket - tur att
det är modernt att
hundar skall växa långsamt.
(Fast alla tips på god mat som ändå innehåller
näring tas tacksamt emot. Fick han som han ville skulle
han bara äta rent kött, ben, köttbullar och korv.)
Dessutom fjantade han sig bara.
En lång sommar utan så
mycket träning sätter sina spår. Inte var vi så
vassa innan, men nu var det verkligen dåligt.
Naturligtvis skall man träna fot med koppel på någon
gång, om inte hunden bara skall bita i det den gången man
skall visa upp sig. Stå stilla och låta domaren titta på
tänderna var det heller inte mycket bevänt med.
Nåja, tills Jinjin har vuxit sig stor och stark (fast helst bara
lagom stor och lagom stark...)
har vi väl hunnit vara på fler utställningar. Det är
ju träning att vara där också.
Men vi hade ju åkt dit mest för att träffa
Monica och Ochre (uttalas Ockra)
så vi bryr oss inte så mycket. Här utanför caféet
med räkmackorna.
Bäst var nog att leka med Ochre i en stooor vattenpöl.
Det
finns glädjeämnen också. Han kan vara ensam hemma utan
att göra ett enda dugg ofog och är inte skotträdd alls.
En dag kommer han troligen att klara ett mentaltest alltså. MYCKET
BRA!
Två gånger på sista tiden har vi råkat ut för
höga smällar, en gång var vi på marknaden där
några grabbar smällde en smällare,
men Jinjin har försökt gå MOT ljudet för att se vad
de var. Efter att ha haft hysteriskt fyrverkerirädda hundar i många
år är
det en lättnad att han inte bryr sig ett dugg.
Framåt
