Oktober 2007
Nu är det riktigt råkallt....
Ute på mossen ger sig inte rimfrosten ens mitt på dagen och dimman ligger tät.
Inte för att Jinjin bryr sig om frost och dimma, men hur blött som helst är inte kul.
Ett nytt tak på uteplatsen...
....håller i alla fall regnet borta. Och snön, sen när den kommer. Men det skall visst regna
sist i denna oändligt långa månad. Här ligger han när jag vänder mig om från datorn
och tittar ut genom fönstret. Om han inte flyttat sig till förstukvisten och den andra kudden.
Känns bra att han har det torrt om jag måste lämna honom ensam hemma någon dag.
Jag tror inte att han går in i kojan och lägger sig, trots att jag gett honom mat därinne.
29/10. Jinjin har haft några "springveckor". Ibland är han rätt ordentlig och håller sig inom synhåll
(jämförelsevis),
men tidvis får han för sig att han måste springa några rundor. Han brukar komma igen
och troligen är han inom några få hundra meters radie. Det är som om han har mer energi vissa perioder.
Undrar om det är som med hästar, som blir mer enegiska om de får mer kraftfoder? Jag gav honom
några kilo Doggy Extra Aktiv, i hopp om att han skulle lägga på sig ett par hekton. Han sprang nog av
dem igen i så fall.
Vi var på en privatlektion hos Bitte Cederlund,
en annan av mina gamla kolleger på Grimsö. Jag ville
egentligen gå en kurs med andra hundar, eftersom
vi inte träffar så många och han behöver lära sig att
umgås, men nu var kurserna slut för året men
vi gick ändå. Bitte skall se om hon hittar fler som vill gå
"privatlektion i grupp" så att det kommer ett par hundar
till. I morgon skall vi spåra.
Det blir nog roligt
för Jinjin. Han gillar att spåra men det blir inte av att jag lägger spår själv. Fast, han spårar ju mig
mest varenda dag i skogen, å andra sidan sett. (Förresten tyckte Bitte att han var i "jakthundskondition"
med sin smala och spänstiga kropp. Och att han var trevlig och lättlärd.)
Bävern har försökt göra ett plockepinn
Men det trillar en hel del av sig själv också
En smidig hund som Jinjin har inga problem med den här terrängen. Lite värre är det för
mänskliga ben. Men underbart att vara där igen. Under ett par veckor har vill hållit oss
ifrån skogen eftersom det är älgjaktstider. Ingen vettig människa går ut där då.
Nu har vi förstås en viss fördel av att bo på Grimsö forskningsstations område, där jakten är
mer utspridd i tid och ganska kontrollerad. Dessutom känner jag de flesta som jagar här,
då jag tillbringade många år på Grimsö (med att doktorera i biologi - ett av mitt livs sämsta
val med tanke på den kollapsade arbetsmarknaden. Men det är en annan historia...) och det
är ofta mina fd arbetskamrater som jagar. Just här är jag alltså mest rädd för borttappade
jakthundar från andra jaktlag i närheten, inte så mycket för att bli skjuten.
Snart kommer snön. Det brukar den göra i slutet av oktober. Sedan försvinner den ett tag igen.
(Visst förbehåll för klimatändringen. Det blir kanske bara regn fram till januari, som det var förra gången.)
.............................
Snygging!
Om man bor långt från alla akitaträffar får man väl fixa en själv. Jinjin och jag träffade
Ai Kii (Noven's go aikii) med matte Tanja i Örebro. Jinjin tycker säkert att det räcker med en karl på
träffen, så det var väl lagom för honom med en dam och två mattar.
Utställnings-stå....
....var Tanja och Ai Kii ena hejare på. Tanja kunde flytta på Ai Kiis bakben utan att Ai Kii fick spel.
Kanske vi kommer dithän en dag, fjantige Jinjin och jag....
Eller bara "stå"...
Tanja och jag hade samma tankar med att ha just en akita. Ingen av oss ville ha en
hund som krävde enorma mängder uppmärksamhet och ständig aktivitet. En hund
som
sitter och tittar på en hela tiden för att fråga "Vad skall vi göra nu då?", var alltså
inget för oss.Vi vill gå i långa turer i skogen och vara kompis med våra självständiga
flockmedlemmar.
"Ömsesidig respekt" var ett par nyckelord vi var helt ense om.
Första gången vi träffades gick vi bara en tur i koppel och lät hundarna hälsa lite lagom för
att inga "hard feelings" skulle uppstå. Jinjin är inte så påig, så det gick bra. Ai Kii fick bli lite
intresserad i sin egen takt, medan han nosade på annat längs vägen, men han lekte gärna när
hon sen ville det. Hon verkar annars vara en tuffare hund än Jinjin, som ger sig för vad som
helst (nästan) som verkar obekvämt eller farligt. (Igelkottar t ex, Jinjin stack sig på en och aktar
sig numera, medan Ai Kii vill ge igen).
Lustigt, jag ringde till Novéns kennel och frågade på en tik ur Ai Kiis kull, eftersom jag från
början ville ha en tik en gång till,
men jag bestämde mig så
småningom för Jinjin då mina kompisar
har tikar och det kan bli en massa bråk framöver - så att vi måste hålla hundarna isär när man hälsar
på hemma hos varann. Pecis som jag kunde ha haft Zuma (nedan)
istället för Jinjin kunde jag alltså
haft Ai Kii om jag bestämt mig för det innan Tanja ringde. Ai Kii är född två veckor
tidigare än Jinjin
(i samma kull som snygge Ninjo).
Det blir som det blir...
....................................
Hm, du tycker att detta är en svärdhet, matte?
Och vad som händer med sprucken armerad betong är ju mitt favoritintresse, eller...? 
För att inte tala om hur man skiljer järnmalm från gråberg...?
Ett besök i Stripa gruva, som skall bli framtidens stora turistintresse, tillsammmans med
styrelsen för det kommunala
bolaget Stripa Kultur och Utveckling (där matte är ersättare)
klarade Jinjin bra.
Inte ens skakborden
gjorde honom upprörd och alla tyckte att han
var en så "lugn hund". Men det är klart, om "lugn" betyder att han inte hörs eller stirrar runt
så är han ju ganska lugn.
...................................................................
För en "bonnhunn" är en tur i koppel längs med Lindesbergs strandpromenad en ren
happening. Här träffar vi den trebenta lagotton Pontus, som klarar sig rätt bra med
sina
tre ben. Snäll är han också.
Efter lite runthoppande ändrade Jinjin taktik och struntade i Pontus för att undvika konflikter
(dvs "konflikter" som Jinjin skapade helt ensam).
Pontus matte och jag kunde alltså promenera
och prata en stund i lugn och ro trots att
hundarna gick strax bredvid varann och Pontus var lös.
(Om någon
undrar fick Pontus en nervskada av något slag
och veterinären tog helt sonika bort
benet efter en lång tids haltande.)
Handikappad hund med gott humör
Kanske man skulle söka jobb här?
Däckverkstan var också lite intressant med slamrande och väsande
samt en massa stora grabbar som gick omkring.
En trevlig dag i stan med andra ord.
..................................
Lille Stolpeben (som jag brukar kalla honom (bland tusen andra saker)) var i Timrå....
... och tittade på en fin sjö (precis som hemma) och var på SSUKs utställning.
Men först var vi i Sundsvall och fick en slät etta av en domare som tyckte
han hade för stora öron (bara för att han skall höra matte bättre :-).
I Timrå fick han ett Cert dagen efter....
...av en belgisk domare som sade att "många andra domare trodde att japanska akitor skulle
vara "hyddiga" som en American akita, men i Japan såg ALLA akitor ut som Jinjin".
Så det!
(Nåja, han kunde ha ett "little bit deeper chest" men öronen var helt OK.)
Jag fattar dock inget av detta: Förra gången fick jag kritiken med Cert-rutan ifylld och en
Cert-rosett, men ingen Cert-papperslapp. Denna gången fick jag kritiken men ingen BIR-lapp.
CK-lapp och båda rosetterna (röd-gul BIR och blå-gul CERT) fick jag båda gångerna. Varför
är det olika på olika utställningar?
Och sen är jag bekymrad för att han är så skraj för stora hanar. Så fort de glor surt på honom går
han i försvar och blir oregerlig (en stund). Typiskt att man alltid har stora bestar precis efter sig.
Vi hälsade också på hans bror Zuma, som var en ovanligt rar vovve.
Zuma hade samma dansanta kroppsspråk som Jinjin. Det påminner lite om en häst i passage.
Han var väldigt snäll när han väl kom underfund med att främlingarna i dörren inte var elaka.
(Jinjin
fick bli kvar i bilen, annars hade det nog inte gått så bra.... När vi tog ut honom blev
det mest skäll, och Zuma var INTE värst)
Vi får tacka Zumas familj
för gott fika och trevligt samtal om hundarna. Och Zuma för många pussar :-)
Se mer på Zumas egen sida.
När man tänker efter kunde jag lika gärna haft Zuma eller någon av de andra.
Jag valde Jinjin på detta kort
Fast för mig var det helt lätt. Det fanns bara en som var Jinjin. Gissa vilken? Svar nederst på sidan.
Å andra sidan var Zuma mer sällskaplig än Jinjin och mycket kramigare, så jag hade
nog varit väldigt nöjd med honom också.
.....................................
Akitor brukar ha bra höfter och det gällde tack och lov Jinjin också,
som fick Grad A på båda.
Ett halsband av asplöv....
Och på tal om asplöv.... Jinjin hoppar själv i badkaret när han skall badas. TROTS att
han hatar varje sekund och står och darrar som ett, ja just det, asplöv, hela tiden.
Svar på vem som är Jinjin på valpbilden ovan: Den lille med V:et på hakan längst till höger.
