April 2008
Jag glömde att det fanns en special request på att jag skrev ner kritiken på Ise: Lovande
tikvalp av lov stlk, välskuret ansikte, vackra ögon, bra benstomme, utm prop, välburen
svans, lov päls, bra urajiro, rör sig typ f. åldern, härligt temperament.
Jinjin fick bra ena dagen men var för trång, massor av Mkt god typ, kraft huvud,
bra allt möjligt mm. Andra dagen skulle han varit snygg om han varit en tik :-)
Jag bryr mig inte sådär jättemycket om den exakta kritiken eftersom den varierar så
mycket från domare till domare. Båda mina älsklingar ser ut som de skall (om bara
Jinjin får lite mera bröstkorg) och ingen av dem kommer någonsin få helt usel kritik.
Däremot var det ganska jobbigt nu när Ise löpte och Jinjin åt ÄNNU mindre än vanligt.
Han behöver få i sig lite mat om han skall växa till lite på bredden. Med tanke på att
det var jobbigt för honom också och att han spätter så mycket och skall pinka på
alla buskar har jag tänkt på att göra en "kemisk kastrering". Den varar sex månader och
lär inte ge några biverkningar. Hundar som fått den har ätit lite bättre och blivit lugnare
mot andra hanar, så det kan vara värt att prova. I allmänhet är jag för kastrering av
hanhundar som man inte tänker avla på, det blir mindre bråk då, så jag tycker inte det är
synd om honom, han mår nog bara bättre tror jag.
Jinjins halvsyster Iwy (se under "Släktingar" ovan) har blivit Norsk champion trots att det är
verkligen svårt. GRATTIS Monica och Iwy. Skicka ett kort också :-)
"Mysigt här, matte"
Det tycker Jinjin också, som kan stå och bada fötterna en kvart eller så.
Det kan förresten båda två.
Men Jinjin är mer benägen att slita upp pinnar från botten
och det kan han göra hur länge som helst.
Igår tog han mattes vandringsstav och drog runt med medan Ise jagade honom för fullt.
Nere vid ån finns fina ställen med kul stenar.
Vi rastade lite på vägen hem efter vår lilla vår-picknick i går kväll
och Jinjin hittade också en bra sten.
27/4
Nu kan man sitta ute och njuta av sol och värme klockan sju på kvällen. Det känns som om det var
tusen år sedan sist och åtminstone matte sitter gärna ute ännu senare fast det börjar bli lite kallt då.
Jinjin vill förstås alltid vara ute, utom när det börjar dra sig framåt nio på kvällen och det närmar sig
läggdags. Då vill han in och sova. Ise kan komma in mitt på dagen för att vara med oss om vi är inne.
Hon verkar inte vara samma "ute-hund" som Jinjin.
Någon berättade om sina svärföräldrars hund som blev tokig när det ringde på dörren, eller om
man öppnade den, då smet hon ut och sedan fick de ägna en halvtimme åt att fånga hunden.
Här ligger hundarna ute och tittar på det som kommer på vägen framför huset, grannarnas gäster,
deras son på motorcykel som
hälsade
på igår med fickvännen, en häst som kommer förbi, en katt
mm. Jinjin skällde lite förstrött på hästen ett par gånger, men inte ens Ise springer ut för att hälsa på
alla
människor som går omkring där. Hon tittar lite, det är allt. Tänk vilka hundar man har -jämfört
med hur hundar kan vara.
............................................
Känner ni nån "Bästa akitavalp"?
Visserligen var där bara en (1) akitavalp, men det berättar vi förstås inte. Ise fick utmärkt
kritik (medan stackars Jinjin var för smal och klen - en annan gång kanske han har ätit
något veckan innan...
) och hon blev 5:a i valpBISen. Ovanligt med tanke på att det brukar
vara småhundar i hela raden. Det var förstås så nu också, först en pomeranier, sen en basenji,
sen
nåt aningen
större och nåt aningen ännu större - sen Ise.
I Västerås fick Ises moster Ai Kii sitt första Cert och blev BIR. Underbart!! Och vi
gratulerar Tanja och Sven allt vad vi kan. (Tyvärr glömde jag att ta kort.) Noah fick
ju ett Cert dagen innan så helgen är väl räddad :-)
Jinjin skötte sig annars bra med tanke på att jag är så nervös att han skall stirra upp sig
över hanhundar.
Det gjorde han inte alls. Men jag höll på att få ett sammanbrott när
en tjej tappade kopplet på en bullmastiffhane som sprang ut ur ringen: Tänk om jag inte haft
Jinjin i
bur och tänk om han sprungit på just oss....
Det fungerade fantastiskt bra på SSUKs utställning att ha två burar med en hund i varje.
Ingen av dem har suttit i bur förut, men det märktes att de kände sig trygga där och jag
kunde gå iväg med ena hunden och lämna den andra kvar utan att det blev gnäll och yl.
I Västerås fanns ingen valpklass så Ise fick promenera i skogen med Annika och Tobbe :-)
Cooler, som Ise försökte "pryla upp" häromdagen, blev BIR på lördagen i Västerås. En
irländsk domare måste ju ha rätt om en irländsk vattenspaniel tycker man, så det är bara
att gratulera till en fin jycke. Hoppas Ise också fattar det så småningom :-)
"Inte utan min Ise..."
När Ise började närma sig höglöp fick Jinjin gå i koppel. Nu fanns det förstås ingen risk
att han sprang iväg. Halkade Ise efter när hon stod och nosade på något stod han som
fastvuxen i marken och ville inte gå med.
Ise verkar dock inte höglöpa "på riktigt" dvs hon vill gärna leka men hon ställer inte upp
sig. Jinjin märker tyvärr inte skillnaden och nu har han fått sova borta två nätter för att inte
vara så uppe i varv hela tiden. Han bara gnäller, ylar och trampar runt annars, stackarn.
Det är tredje veckan nu så det bör väl snart vara slut. Tyvärr är det utställning på lördag
och söndag, fast Ise är bara anmäld till lördagen. Jag fasar lite för hur det skall gå om hon
fortfarande luktar löptik och Jinjin börjar försvara sin tjej.... Kanske jag låter henne bli
hemma.
Hon måste nog ändå se andra hundar på nära håll så det vore bra om det fungerade
att ha henne med. Vi gick en sväng med Cooler som hon träffade första gången
och det gick inte särskilt bra. Så länge vi var ute var det ganska OK men när vi kom in
på tomten började Ise vakta sina ben, som ligger utspridda överallt, och slängde sig
över Cooler - som är tre år gammal! Så kan det bli när man bor så långt från andra hundar
som vi gör. Går man kurs får de inte precis umgås heller, så social träning blir det
inte mycket av.
Ise och Cooler
Vi fick gå ensamma, bara Ise och matte
............................
På kurs
Både Jinjin och Ise skulle gå på kurs igår, söndag, men eftersom Ise löpte fick hon inte vara med.
Jinjin fick gå två gånger istället, en gång med mig och en gång med Micke. Han gruffade lite mot en
väldigt "hanlig" ung finsk lapphund, men annars gick det bra. Den rasen skäller ju mycket så det
var dels att den tittade lite väl närgånget, dels att den lät, som gjorde att han reagerade. Men det blir
säkert bättre. Huvudsaken är förstås att det blir drägligt att ha honom på utställningar. Han är inte
ilsk, han verkar mest osäker och svarar emot när någon annan ser farlig ut. Så fort han märker att
de inte skall gå till attack lägger han ned.
Varmt och skönt i solnedgången
En pinne är ett jättebra koppel för två hundar :-)
Nu börjar det bli kris att gå ut med dem lösa och ha dem lösa tillsammans inne. Total
övervakning och skilda sovrum :-) är det som gäller. Ise som aldrig vill sova i sängen, utan
gärna håller sig nere vid ytterdörren,
läste våra tankar och sov mellan oss i sängen en hel natt.
Ingen vill vara utestängd från de andra men det måste ju vara så i ett par veckor nu. Det skär
förstås i hjärtat när en hund står bakom ett galler och gnäller.
Mars
Ett berg! Nej, en jättestor bäverhydda.
Äntligen är det trevligt att gå ut igen. Vi tog en lång runda nere vid ån och det var fint väder och
jag behövde inte använda pipet på halsbandet en enda gång. Jinjin verkar ha fattat att han skall
hålla sig inom synhåll och var helt exemplarisk idag.
Jag köpte en grimma att ha till Jinjin när vi skall gå på kurs, men främst till utställningar. Det är stressande
med jättestora hanhundar överallt, speciellt om ägarna låter dem morra och det är trångt. Med en
grimma (eller vad
det nu kan heta) kan jag hålla hans huvud riktat mot mig, eller i alla fall inte mot
blängande ilskna hanhundar.
......................
Shiro (Ises bror) och Mieko (Ises mamma) har fått bloggar. Berömvärt initiativ av respektive
mattar. Ny länk till Shiro ovan t v men Miekos lyckades jag tappa bort igen. Hjälp mig att hitta den!
Shiro har varit på sin första utställning och blev BIR!
Ise löper. Lite chockartat kan man säga. Hon är ju bara sex månader. Nu blir det passa, passa och
passa igen i ett par veckor. Valpar skall inte ha valpar. Jinjin är intresserad förstås.
Vi var hos Tanja, Sven, Ai Kii och Noah på besök. Synd att man inte kan släppa alla hundar i en
lyckligt lekande hög... Men vi fick jättegod pizza så vi människor var i alla fall glada :-)
24/3
Ise blev sex månader igår....
Hon vägde 21,4 kg och var 53 cm hög (några fler cm på bakvagnen).
...och fick en älg i present.
Såna där slankiga och slängiga leksaker är roliga.
Jag har hört att man inte skall ge valpar extra kalk men hon kastar sig över ägg med skalet på.
Det verkar som om hon vill ha äggskal. Vad gör man då? Ja, jag ger henne äggskal, det kan ju
vara så att hon vet bäst själv vad hon behöver.
Vädret är som vanligt när man är ledig rena katastrofen. Iskyla och spridda
snöskurar
när man längtar efter sol och blommor.
.......................
Det är bara kallt, och det kom snö när vi var i Kloten på konferens
Otroligt bra med ställen, som Klotens fritidsby, där man kan ha med hundar när man åker på en konferens.
Tyvärr har jag fortfarande ont i halsen så det blev inte mycket promenad.
De sköt vargen i Gusselby för flera dagar sedan. Den tog några katter där och var helt oskygg. Massor med
människor såg den varje dag och den var inne i trädgårdar och låg och vilade sig. Klart att jag blev ledsen,
men liksom alla andra här, blev jag mest lättad.
Flera har frågat om halsbandet...
....som jag köpte på Jami Hundsport eftersom det verkade vara billigast där.
Man måste dock tala om att man vill ha citronsprayen eftersom det levereras
med doftlös spray annars. Miekos matte Caroline säger att citron är bäst och hon
jobbar
hos grossisten Gibbon så hon borde veta.
Tydligen kan citronen becka igen så man får vara uppmärksam.
En enda gång till har jag använt sprayen på Jinjin (pipet använder jag nästan varje gång fast
bara en gång) men jag tror han såg ett rådjur då, så det var ju fantastiskt att han stannade!
Vi har testat på Ise också
.....men bara en gång. Jag har insett att det är bäst att ha två halsband (om ni bor utanför vargmarker
får ni ha vilka synpunkter som helst på detta, jag kommer inte att ändra mig - hellre spray än död) eftersom
hon måste lära
sig att gå inom synhåll. Det gör hon självmant nästan hela tiden, men på ett ställe är det spår
som får henne
att springa ut i skogen och inte komma på inkallning. Först lyckades jag spänna det för hårt så
sprayen kom i pälsen på halsen, vilket hade noll effekt, men sedan funkade det bra även på henne.
I februari klagade jag över spårlinan här.....
....men nu klagar jag inte längre :-) Det var här Jinjin brukade dra ut i skogen till höger.
Nu var han inne 25 meter
på varje sida, inte mer.
............................
Läs Månadens miniporträtt som i mars är Ises bror Shiro.
Missa inte heller den fina bilden på Manuel i Sälen med snö på nosen.
13/2
Det skulle vara kul med fler bilder på Ises syskon nu när de växer :-)
Skicka gärna!
Är det någon som känner för att gråta en stund kan ni titta på en liten videosnutt
på YouTube om Hachiko (stationsakitan ni vet). Tårarna sprutar åt alla håll.
Åtminstone mina.
Idag trodde jag att jag skulle slippa att ens använda pipsignalen, men så såg Jinjin grannfrun gå
på åkern hemma vid gården (vi var uppe i skogskanten). Jag vet inte vad han trodde hon var, men
han tyckte absolut att han skulle springa dit. Först stannade han när jag kallade, men så blev lusten
att springa dit för stark och han tänkte sticka. Då kallade jag igen och pep, så stannade han och
kom tillbaka.
Mitt dåliga samvete är helt försvunnet eftersom ett enkelt litet pip innebär mycket större frihet för oss
båda.
Han blir ju mycket friare nu och det är så roligt att se honom springa. Man får hålla koll bara
så
att man inte använder pipet i onödan. Försvinner han bakom en kulle eller några träd vet man inte
riktigt vad som händer och då kan det ju hända att man piper fast hunden redan är på väg tillbaka.
Det vore förödande, så det gäller ändå att inte gå och slöa till.
Vargen (om det nu är en eller två) som de skrämt från Nora till Gusselby skall skjutas. Eftersom
jag blev helt ställd när jag hade vargar åt alla håll, oavsett vart jag valde att köra inom 1-2 mil, så
kan jag inte säga att jag är ledsen. Glad är jag inte heller. Jag skulle önska att det var annorlunda.
.........................................
Mobilkameran hänger inte med - men det blir roliga bilder ändå ibland...
Jag har fått andra vändan av influensan och har jätteont i halsen samt lite feber. Det gör att jag helst
inte vill gå ut i regnet/dimman/kylan men måste ju gå ut med hundarna ändå. Igår (11/3) var jag
faktiskt för dålig så de fick vara hemma på tomten eller leka inne, men idag gick jag en långsam runda
på nästan en timma.
Halsbandet (se nedan) har jag på Jinjin när vi går utanför tomtgränsen och jag måste säga att det känns
underbart.
Trots att jag gick så sakta idag fick han säkert tio gånger mer motion än när han fick gå i spårlinan
och
jag har inte använt sprayen sedan första gången. En liten pipsignal någon enstaka gång har räckt helt och
hållet. Typ fyra pip på tre promenader.
Vargarna som länsstyrelsen skrämde bort från Nora, för att de gick in i trädgårdar och attackerade hundar, har enligt
dagens tidning flyttat till Gusselby, en mil sydväst om oss. Teorin är att de har slagit ett byte där eller att där finns
en löptik (!).
Nu tänker skrämma dem därifrån också.
Frågan blir då: Är det bättre att hålla sig i vårt eget vargrevir där
vargarna inte dödat hundar
som inte sprungit på dem i skogen, dvs inte aktivt sökt upp hundar (vad man vet) eller
skall man chansa på att gå utanför reviret och osannolikt men fullt möjligt stöta på de mer orädda vargarna?
Det räcker med att Ise planerar en attack....
...vi behöver inga vargar. Känns det som.
.................................
Jinjin håller sig på nära håll utan tjat från matte. Vad har hänt? 
Jag har länge vetat om att det fanns "dressyrhalsband" med sprayfunktion, citron eller senap,
men inte förrän vargarnas närvaro ändrat min syn på att Jinjin sprang några hundra meter hit eller dit,
har jag funderat på att köpa ett. Som jag såg det behövde han sin motion och de tre gånger vi
faktiskt
stött upp rådjur (så att jag har sett dem) har han faktiskt kommit tillbaka inom en minut eller
två (konstigt nog) - och dessutom "skulle han lugna ner sig inom ett år eller så...".
Numera är det ju även det att han inte får "lära" Ise att springa för långt ut i skogen. Alltså måste
han ändra sig genast, vare sig han eller jag vill det eller ej. Men att oftast hålla honom kopplad
i spårlinan,
medan han samtidigt får mat som ger honom extra energi för att han skall gå upp i vikt,
gör att när
han väl är lös och kan springa, är han värre än han någonsin varit förut. Detta
OCH
vargar
OCH en två veckors influensa med ont i halsen samt igenmurade ögon (ögonfluss - har jag
aldrig haft förut och
det var inget att rekommendera heller...)
gjorde jag till sist föll till föga och
skickade efter ett
Masterplus Pro Kit med citrondoft.
Igår kväll satt jag vid köksbordet och monterade ihop det och kände mig som en djurplågare av värsta
slag. Så gick vi idag ut på fältet bakom huset och skulle testa. Så klart höll sig hunden på nära håll en
bra stund och jag var rätt nervös för när och hur jag skulle använda den där prylen. Först kan man
trycka på signalknappen så hunden hör en kort signal. Händer inget då så sprayar man. Efter en stund
började han i alla fall springa väl långt bort och verkade dra sig mot skogskanten utan att vilja stanna
när jag kallade.
Då tryckte jag först på signalen och därefter på sprayknappen. Hunden tvärnitade. Han
funderade en stund och sprang sedan till mig och fick godis. Jag hade varit rädd att han skulle bli
"tokig" på något sätt och kanske springa åt andra hållet eller något, men inte alls. En liten stund senare
testade han att sticka ut i skogen igen, varpå jag sprayade. Han tvärnitade igen och kom till mig och fick
godis. Sedan höll han sig vid oss en stund tills han plötsligt var lite utom synhåll och för långt framför, då
kallade jag, och när han inte verkade komma genast sprayade jag (efter signal förstås). Då kom han omedelbart.:
Resten av promenaden höll han sig gott och väl inom synhåll och vände genast om när jag visslade (!). Jag
använde sprayen tre (möjligen fyra) gånger och fick en helt ny hund. Amazing. Jag trodde inte det var sant.
Det kanske är "fusk", men att gå över hela fältet med två hundar som håller sig inom 50 meter var ren och skär
lycka för en utmattad matte.
Däremot skulle jag aldrig använda halsbandet för rena petitesser - som att en valp bär omkring på skor eller
annat som den kommer att sluta med om ett par månader. Hade det inte gällt "liv eller död" skulle jag
aldrig ha köpt det och jag vill absolut betona att jag tycker att man skall vara restriktiv och verkligen
fundera
på vad som är ett problembeteende och vad som inte är det i långa loppet. Vill man ha en hund
som
aldrig gör något alls kan man skaffa en leksakshund i plysch. Jinjin är ingen problemhund, han är
snäll, glad, klok, oftast ganska lydig, och nästan vad jag skulle kalla ömsint. Han älskar att springa bara,
och
tyvärr (tyvärr, tyvärr, tyvärr) har det blivit farligt för honom.
Dag 2 med halsbandet
Vi gick ut bakom huset idag igen. Där är några stora fält och en sjö, sedan kommer man genom skogen ner till
ån och kan gå kostigen runt en udde, tillbaka längs sjön och hem. Jag satte på Jinjin halsbandet innan vi gick ut
och man kan säga att han visste att jag satte på det för jag testade signalen (att den funkade) innan vi gick. När vi precis
kommit ut sprang han några stora svängar på fältet, och det skall han ju få,
men när han var aningen för långt borta
och på det avstånd där han kan få för sig att dra iväg en stund, dvs 100-150 m, kallade jag på honom. När han
inte vände om tryckte jag på signalknappen och då stannade han och funderade lite, sen kom han tillbaka. Resten av
rundan
höll han sig inom 100 meters håll och kom så fort jag kallade på honom. En enda signal och ett hekto julskinka
gick det åt på dagens promenad. Ingen spray och ingen nervös matte. Inte led han heller vad det verkade som.
Han var lika glad och ivrig
som vanligt.
Ise gick lös hela tiden och håller sig ungefär där Jinjin är. Hon verkar vara i trotsålderna annars och
har helt glömt saker som "ligg", alltmedan hon envisas med att försöka bita mig i benen. Kanske är det
att jag varit sjuk ett tag, kanske är det bara en tillfällig regression.
Ingen is mer....
.....eller, bara en liten kant....
...men den håller man sig ifrån numera.
Inte ens tassarna vill Ise bada
Jag tog med hundarna ner till sjön bakom huset för första gången i år. Inte så smart att gå ner där när
det är is på sjön, men nu var den nästan borta. Ise trillade inte i den här gången, hon provade inte ens.
Jinjin som knappt varit ute eftersom jag legat sjuk en hel vecka,
var helt sjövild och sprang både
hit och dit där han inte alls skulle springa. Och jag var bara arg - och nervös
för att det skulle
vara en varg, eller två, uppe i skogsbrynet.
De där vargarna har
verkligen saboterat våra liv.. Nu är det dessutom varg i tidningen
mest varje dag sedan tre helt oskygga vagar i grannkommunen Nora,
blivit bortskrämda
från folks tomter med skrämskott och gummikulor. Nyheten för dagen på Lindenytt är
att
några sett en varg i stadskanten. Den stod i korsningen Torphyttevägen/Djupdalsgatan
- funderade väl på vart den skulle gå.... Killen som såg den såg samtidigt ett par med en liten
hund komma gående och då han var rädd att "den stora hunden" (som han senare insåg var en
varg) skulle attackera den lilla hunden körde han emellan dem, varpå vargen sprang i i en trädgård
och
stod kvar där. De flyttar från Nora för att de skräms bort (av Länsstyrelsen) men
eftersom
de är unga (inte så unga att de inte försökt ta tre hundar sista månaderna - i trädgårdar)
hittar de inte och kan nog inte jaga så bra. Det sägs att deras mamma försvann och
då började
problemen. Men samma problem kan uppstå ändå.
För människor utan varg i närområdet är det här säkert himla tråkigt att läsa. Men mest varje dag,
senast idag, hör jag historier om folk med hund som mött vargar och vargarna har inte backat förrän
de var ca tio meter bort. Och varför skulle de? Jag tillbringade alla år mellan tillståndet "Ingen varg" till "Varg"
på viltforskningsstationen Grimsö och vi var (nästan) allihop för att det skulle finnas en vargstam i Sverige.
Ingen av oss hade en aning om att de dödade hundar. Sen (runt -99 kanske) fick vi höra att de dödade
hundar inne i byar Ryssland, men då trodde vi att det bara var när de svalt. Det finns färre älgar där.
Ingen, säger INGEN, hade för tio år sedan minsta aning om att de skulle kliva in i folks trädgårdar i Sverige och
döda hundar där. Själv var jag så säker att jag i fjol skrattade åt en jägare som jagar där jag brukade gå med
Jinjin, åt att han inte vågade släppa hunden inne på vargreviret. "Där går jag med hunden lös varenda dag, ha ha"
sa jag - mitt dumma nöt.
Men klart tycker jag om de där vargarna ännu.
Fast jag önskar att vi levde före vargtiden.
