................... Jinjin & Ise................

Juni 2010

27/6

Saknar den här utsikten!

Riko, som nu heter Suki, var först upp i soffan. Därifrån hade hon bra koll på eventuell mat på bordet.

Igår kom först Lise-Lotte och hämtade Minna.

Sedan kom familjen Eklöf och hämtade Michiko.

Och sist kom Tandis och tog med sig Suki.

Sedan satt jag och Ise och ylade ikapp. Nej, jag ylade på kvällen och Ise ylade
på morgonen.

De har fått rå strömming/sill (beroende på var man bor är det samma fisk) som varit frusen först.
Det gillar de och det är ju nyttigt också förutom att man kanske ska undvika stora mängder
fisk från Östersjön, den är väl rätt förorenad. Ibland kokar eller steker jag strömming till hundarna.
Men rå gick fint det med. Man behöver faktiskt inte ens ha filéer, klippta bitar orensad med
huvud och allt är helt OK. Med tanke på att någon av dem tuggade belåtet på en död vattensork
häromdagen så är det inte ens äckligt i jämförelse.

Man fryser mat (kött och fisk) som ska ges rått för parasiternas skull. Valparna ska avmaskas en
gång till också. Jag hoppas alla minns det.

26/6

Idag har de tre sista blivit hämtade av sina nya familjer.

Som jag saknar dem! Varenda en var speciell och underbar.
Ingen kunde någonsin ha önskat sig vackrare akitaprinsessor.
Toshiko (Toshi), Blondie (Saphira), Michiko, Riko (Suki)
och Minna. Jag önskar er lycka till i livet allihop!

............................

Glad Midsommar alla!

I morgon blir det tungt. Alla tre ska åka sin väg. Törs knappt tänka på det.
Men det är dags. I morse klättrade Michiko över kompostgallret till natthagen
och kom upp till oss på ovanvåningen. Kul att vakna med en tokglad
valp i sängen men nu behöver de varsin familj. Jag är säker på att alla
får det jättebra.

23/6

I eftermiddag ska de tre små sessorna veterinärbesiktigas.

Michiko, Riko och Minako

Igen

De är rätt glada och pigga så det går säkert fint

20/6

Vi tog en sväng till huset vi köpt (ja, betalat handpenning på än så länge).

Vappisarna tyckte det var jättekul.

"Hm, undrar vad där är inne?" säger Riko om ladan.

(Där är f ö en jordkällare som blir kanonbra för hundarna att gå in i när det är trettio grader i skuggan.)

Vår granne Nina var med och inspekterade farstubron tillsammans med alla vovvar.

Minna och Michiko sov lite bredvid pappa medan vi fikade.
(Riko gick in i busken och sov.)

De kollade också det fantastiska diket med vatten och lera.

Och de gillade gräsmattan (Michiko och Minna).

Sen tog vi en promenad bortåt skogsvägen ett par hundra meter.

Tre ivriga vappisar förstås!

Efter det sov de som små stockar i bilen på vägen hem. Sötisarna :-)

Igår var det Toshikos tur att lämna oss.

Hon skulle till Norge.

Talliev (som är fotokonstnär) skulle filma sin familj med den nya
bebisen (de har nu en "vanlig" bebis och en ny akitabebis :-)

Den gamla snälla akitan Kiku visade inget större intresse för Toshi.

Talliev har haft akitor ända sedan hans pappa tog hem de första som kom till Norge.

Lillmatte Olivia tar Toshi i koppel för att gå till bilen.

Sedan bär Talleiv henne

De bor på en liten gård och Talleiv spenderar massor av tid "på tur" på fjället så hon kommer att
bli en riktig frisksportarhund Toshi.

Vi var jätteledsna igen att en lämnade oss.

Minna är kvar hos oss med de andra två (kommer snart mer bilder på dem också).

19/6

Igår blev Saphira (Blondie) hämtad av lillmatte Linda och stormatte Birgitta (och Ivan).

Jättesorgligt var det förstås - fast de var jätteglada :-)

Lillmatte Linda har startat en blogg om Saphira HÄR
Det ska bli roligt att följa den och se hur hon utvecklas och
allt hon hittar på :-)

Minnas tilltänkta familj drog sig ur då de kände att det kanske var bättre att
vänta tills de fyra barnen var något större och den gamla hunden hade försvunnit
ur tiden. En valp är en mysfaktor men den kräver förstås en hel del uppmärksamhet.

Därmed är Minna fortfarande matte/husse-lös.

Vad ska man göra sen när de stuckit? Städa kanske?

15/6

Ha, jag lyckades ta en bild på en stillastående Saphira (alias Blondie).

Till och med två!

(Typiskt att den där hon stod snyggast blev lite suddig.)

Sedan skulle hon se om hon kunde sno ett gräddfilspaket från Ise.
(Kolla in minen...)

Hon lämnar oss på fredag. Sorgligt för oss men det blir säkert bra för henne.

Toshiko ville inte stå lika snyggt.

Sitta med ryggen emot kunde hon.

Eller stå med svansen nere.

Men hon kunde sitta och se söt ut istället.

Hon lämnar oss på lördag.
Tur man har tre vackra valpar kvar att titta på ett litet tag till.

(Förresten är båda två sjukilos kraftpaket så låt er inte luras av att de ser gulliga ut!)

Jag satte mig i hammocken och då kom allihop och lade sig under den.

Grodan lyckade de visst få med sig. Vi har inga gröna och prickiga valpar.

14/6

Tänk om det alltid var så att de stod stilla och luktade på en blomma?

Nu luktade ju inte lilla Riko på blomman förstås, hon slet säkert av den.

Det är fullt ös hela tiden.

Möjligen är de stilla när de kissar.... (Minna här)

Och när de sover - och det ser ut som efter en bättre fest ;-)

Svårt att ta fina porträttfotografier är det!
Det blir mest ändor.

12/6

De finns på SKKs Hunddata nu. Om man söker på Moriko's får man upp allihop med regnr.

Karin Sjöholm från Amateraso No komförbi på en fika.
Med sig hade hon en trevlig tös som hade en Amateraso-akita.
Det var roligt.

Karin kollade på valparna med expertblick. (Hon har väl fött upp akita
i en hundratjugofem år eller så. Ja, tjugo i alla fall.)

Hon tyckte de var fina sa hon. Bra underkäkar. (Typiskt en sådan sak man aldrig kommit
att tänka på själv. Hakor?)

Har Karin sagt att de var fina så är de fina. Känns bra.

Sedan kom Tanja och Sven förbi en stund. Ises moster Ai Kii hade blivit BIR och Svensk Vinnare i Avesta.
GRATTIS på er allihop!!

Annars har vi bara haft några vanliga kompisar över för att de ville se valparna.
Om ni funderar på att skaffa valpar ska ni först fylla frysen och sedan kallt
räkna med att ha sådär fjorton personer som besöker er på en fredakväll-lördag.
(Det är så klart jätteroligt :-)

När de gått och lagt sig slog det mig för första gången "på riktigt" att de inte kommer att
vara kvar här så länge till.

De är som fem galna pirayor när man går barbent och ska hämta tidningen men till och med
det kommer vi att sakna. Buhuh.

Jag kommer att inkräva bilder varje vecka från deras nya familjer!

----------------------------

Ja, jag vet att alla vill se bilder på sin blivande valp eller bara titta på dem.
Men igår smet några ut genom staketet och idag har vi ägnat kvällen åt
att sätta upp småmaskigt nät som jag var och köpte innan idag.

Förresten har de gått upp ett kilo sedan jag vägde dem sist. Ett
kilo i veckan verkar vara det som gäller ett tag framöver.
(Från 4 hekto till sex kilo på 7,5 vecka - tur man inte håller den takten ;-)

Minako vill också ha en trevlig matte och/eller husse!

En fodervärd går också bra. Men i så fall en som kan tänka sig
att ställa ut henne.

Det är bara hon kvar nu. Hon är jättestor, 6,6 kg vägde hon igår. Mer än Ise vägde när hon
var tio veckor och Minna, som jag kallar henne, är ju bara sju. (Det bör poängteras att jag inte
säljer henne till vem som helst som inte kan ge henne ett gott liv. Det hör av sig folk dagligen,
men jag vill verkligen att hon ska få det bra. Hon väntar på "den rätta/-e" matten/hussen.)

Grannen Nina hade problem att ta sig fram i valphavet :-)

Så här såg de ut igår morse när de ville ut ur natthagen.

I morse var fyra av dem ute och en stod kvar och skrek.... De tog sig över.

Dags för en högre skiva.

6/6

Idag var här en jättetrevlig familj och valde valp. Det var
stort pusskalas när de kom. (De var här en gång innan
så de var lite vana.)

De valde Mittstrimma som nu heter Michiko.

Det betyder att Minako som är den lite större och kraftigare av dem fortfarande saknar en egen familj.
Här sover hon:

Hon gillar att sitta i knät.

Kitty, Björn och Mitsu kom också förbi på väg hem från Akitadagarna.
Det var roligt att se dem alla tre! Synd att det inte blir oftare.

Jag har skickat in registreringsblanketten till SKK.
Valparna heter nu:

Oujo betyder Prinsessa och det är de ju allihop.

Jinjin vill inte alls att de ska busa med honom. Han gruffar lite så de ska hålla sig på avstånd.
Men samtidigt gäspar han när han går förbi vilket är en lugnande signal, inte trötthet.

5/6

Det är mycket klättrande på mamma

Och lite mat då och då

Sen mer lek i gräset

Och mer klättrande på mamma

Lillan petar mamma i örat

Efter en hel dag med detta är de pigga och vill inte alls sova i
sin hage medan jag håller på att stupa... Kan det vara ålders-
skillnaden?

Ett tips på hundmat
Kyckling är ganska billigt och rätt bra hundmat. Jag brukar koka kycklingklubbor
med t ex morötter eller någon annan grönsak (och/eller potatis). När allt är mjukt
lossar man köttet från benen. Eftersom det sägs att kycklingben kan vara
spetsiga och sticka hål på hundens tarmar (vilket är en sanning med
modifikation eftersom kycklingar är så unga att benen är väldigt mjuka och
snabbt bryts ner - det är värre med gamla sega höns) brukar jag klippa
de långa benen i mindre bitar med en sekatör. Man kan sen mosa ihop köttet
och benen med grönsaken till en soppa och slå det på torrfodret. Det går bra med
malet kött också förstås. Väntar man tills det svalnat kan man slå i en skvätt fil
eller yoghurt och/eller lite olja (kallpressad rapsolja, olivolja eller fiskolja).
Jag brukar förstås ha i en buljongtärning också men det är nog mest för att
jag själv skulle tycka det var godare. Man säger att man inte behöver ge hundar
salt, men de kan vara oerhört förtjusta i att slicka vägsalt från bildäcken så jag
tror att de vill ha en del salt i sin mat.

2/6

Idag var Lillan med mig en sväng på mitt jobb och fick koppelträna
en stund på vägen.

Hon fick arbetskamraterna att säga en massa saker som "OOOOH" och "AAAAAH"
och "Underbar" och "Jag tar med mig henne hem". Och jag måste skryta med att
hon skötte sig helt oklanderligt hela tiden. Inte ett pip sa hon och
rädd var hon inte heller.

1/6

Jag räknar: "En två, tre, fyra och var sjutton blev den femte av, den var ju här nyss"
ungefär hundra gånger om dagen.

Hela familjen samlad på en enda bild. Kors i taket!

Ise tappar all päls precis som Dashii gjorde när hon ammade. Nåja,
den kommer tillbaka sen.

När man letar efter den femte borttappade har man ett antal andra som springer
framför ens fötter eller hänger i ens kjol. Här är det Blondie.

Lillan hade roligt med bollen idag.

Och ibland tar de en paus. Här är det Mittstrimma som vilar sig lite inför nästa bus-omgång.

Jinjin vaktar vid grinden - eller så vill han rymma :-)

Tur att det är sommar och att de kan vara i hundgården så jag kan få något gjort.
Varannan timme lite drygt släpper jag ut dem så de får springa runt en halvtimma eller
en timma sedan får de gå in där (ja, efter en dryg hopsamlingsprocess, de går inte precis)
och sova igen.

Maj 2010

30/5

Idag har vi haft bilträning

Vi åkte ganska länge, mest på små skogsvägar. De sov som stockar mest hela tiden.
Jag satt med dem i baksätet och de var hur lugna som helst. Ja, det syns förstås...

Nu ska man börja avvänja dem från att dia. Ise ska få mindre mat och producera mindre mjölk.
Jag har börjat att blanda uppblött torrfoder i deras matblandning. Nu får de yoghurt, malen nötfärs,
torrfoder och någon grönsak (kokta mosade ärter eller morötter) plus lite surkål med mjölksyra-
bakterier i. De hade föredragit enbart nötfärs om man säger så. Kanske stekt, som deras far.
De väger ändå en bra bit över fyra kilo. Någon väger nog fem.

Idag klippte jag klorna på fyra av dem. Och på Ise. En klotång ska man införskaffa om man
ska ha en valp. Att klippa klor är en såndär sak man måste klara av.

29/5

Idag har vi haft jättetrevliga människor på besök IGEN!

Hur kul som helst att ha valpar :-)

I veckan var Roger och Susanne som gärna vill ha en akita men inte kan pga jobbet
på besök från Stockholm bara för att titta på dem. Vi är verkligen populära just
nu. Eller valparna är i alla fall. En fan-club i Luxenburg lär de också ha.

Här har vi viktig valpträning: Hur man ligger i soffan. Mamma Ise demonstrerar.

En kruka duger utmärkt som leksak, här är ingen som är petig.

Men den här långa saken är poppis fast den är lite fel rent årstidsmässigt.

Den räcker dessutom till många samtidigt.

Blondie i myntan.

Ett stup! (Nä, hon klarar det där fint, lillan. Fast hon är minst lärde hon sig snabbast
av alla att springa upp och ner på trappen. Smart böna.)

Ise blir måttligt förtjust när de vill dela hennes mat. Hon muttrar lite, men inte mer.

25/5

Det har regnat precis hela dagen och de får leka inomhus. Fullkomligt tokiga
är de förstås och jag vill gå och lägga mig nu när klockan bara är åtta. Just nu är
det en som vill brottas med en annan som vill sova och den som vill sova skriker
som en stucken gris. Nån som har en Treo?

Igår var det sol hela dagen och jag tog lite bilder.

Ise har det inte lätt

Det är så roligt att se dem leka

Ise leker lite med dem nu också. Jinjin har inte riktigt vågat sig fram. Han nosar lite försiktigt och
skuttar undan när de närmar sig.

Igår var det varmt och de var ute i hundgården nästan hela dagen.
Idag hällregnar det tyvärr.

Jag har satt ut buren (som f ö är 70 cm hög för de av er som jag pratade med detta om)
så de har en liten lya att gå in i. Det är bra att införskaffa en bur om man inte har en redan.
Om man täcker över den fungerar den fint som ett litet hem åt valpen.

20/5

Jag tror jag ska börja sälja vykort...

Själv hade jag köpt det här. Hade inte ni?

Försöker lägga upp en video från när de är ute men den stannar hela tiden. Suck.
Man skulle ha en telefonledning kortare än sju kilometer.

18/5

Ute i ljuset

Alla vill naturligtvis titta på dem och klappa lite. Här grannen Nina. Det har varit en del
till i helgen så det har varit fullt upp.

Luncha ute går också bra

15/5

En klase valpar.

Att "sova på maten" kan få en helt ny innebörd.

De har fått flytta ner från valplådan däruppe till en hage på bottenvåningen. Nu har de en liten "koja"
under det gamla arkivskåpet med mattes målargrejer och de går ofta in där och sover. De kan
även sova mitt ute på filten förstås, men ett mörkt ställe med tak över är bra för dem att vila i.
Där kan de vara i fred.

Ise går in då och då för att ge dem lite mjölk och idag är det varmt ute så jag tar en och en
och tar ut dem fem minuter så de får lukta på gräset. Det går rätt bra, de är inte rädda av sig.
De tycker att det luktar intressant därute.

Snart ska jag klippa nittio klor.

11/5

Vi äter!

Nu har vi ätit färdigt.

Nybäddat, rent och vi kan leka lite innan vi somnar.

9/5

Idag har de ätit mat för första gången. Rå nötfärs (som varit frusen för parasiternas skull).
Ena gången fick de maskmedel i. Lite yoghurt och mjölksyrade morötter åkte också med.

Synd jag glömde kameran nere, det var så roligt att se dem när de åt. Köttdoften gör
dem helt vilda, de vet exakt vad kött är trots att de aldrig ens varit i närheten av det.
Man kan se hur hela kroppen stelnar till och fokuseras när de uppfattar lukten. De
riktigt kastar sig över det. Nu på eftermiddagen fick de lite på varsitt fat som de
klafsade runt på - de klafsade även på varandras fat. Lite kletigt blir det :-)

I morgon blir de tre veckor.

8/5

Det tog flera timmar att ladda upp ett klipp och jag fick korta ner det för
uppladdningen bröts två gånger. Nu är det här till sist i alla fall.

Gissa vem som låter mest.... Blondie förstås.
Jag vägde henne idag och hon väger 1,8 kg. Den lilla minsta väger 1,5 så hon har gått upp
ett kilo och knappt ett par hekton sedan hon födde hon också.

Den minsta är den med en ganska lång vit strimma på höger sida av nacken. I slutet av
klippet sitter hon ner mitt bland de andra som rör sig. Hon är lätt att se skillnad på,
precis som Blondie. De andra tre går under arbetsnamnen: Litenfläck, Mittstrimma och
Vänsterfläck. Tyvärr flyttar fläckarna på sig när de växer så man vet knappt vilken av
dem man tittar på.

De börjar märka att man finns när man kommer och sätter sig vid lådan. De kan sitta och
småtugga lite på ens tröjärm och de verkar gilla att bli kliade på magen. Ryggen går också bra.

7/5

Det kommer en film när den är uppladdad på YouTube.

Det tar nog till i morgon fm...

5/5

Blondie går!

Hon gick stadigt på alla fyra benen runt lådan.

De andra slaggar med benen i vädret

Har ni sett att Kitty döpt bilskolans bil efter Jinjin? Här

Kul :-)

........................................

4/5

Här har vi Blondie.

Hon är lite ljusare än de övriga och har rätt mycket önskemål i tillvaron.
Man lägger märke till henne om man säger så.

Lillflickan är också en sötnos.

Den förstfödda som var minst. Men hon växer snabbt och kommer ikapp.

Så här gör han minsann aldrig med mig....

Sällan i alla fall. Jinjin är en riktig flört. Matte gör förstås redan som han säger så det är
ingen poäng med att charma henne. Tanja däremot, det är en helt annan femma.

Tanja passade alla hundarna över helgen när vi åkte bort. Tack för det!!

Det var lika bra att ställa in sig lite hos Sven också.

När jag får lite tid ska jag ta lite fler bilder och en film. Valparna börjar kunna sitta upp och se sig omkring
nu. Det går väldigt snabbt med utvecklingen. Varje dag händer det något. Man kan verkligen se att det är
små akitor nu. Otroligt söta är de. Och de låter som en flock hungriga måsar. Särskilt kl 02.00
på nätterna...

...........................
Valparna har börjat öppna ögonen. Det kommer bilder i morgon (tisdag).

April 2010

27/4
Bra med huvudkudde!

26/5

Här kommer två minuter valpar:

De är efter en vecka i det närmaste dubbelt så stora som när de föddes.

25/5
Jag har sorterat alla gamla sidor på en enda sida Bläddra från 2006 (ovan t h)
så man slipper bläddra igenom alla 34 om man bara vill titta lite här och där.

Laddar upp en ny liten video på YouTube, det tar flera timmar för en dryg minut.

24/4

Jaja, jag vet att alla vill se valpar. Men idag var mamma Ise på sin första
riktiga promenad på en vecka.

Det märktes att hon tyckte det var skönt att komma ifrån en stund.

Hon gick lite sakta....

...men Jinjin lyckades till sist få lite fart på henne så hon jagade efter honom
i full galopp.

23/4

"Det går fint att käka i ryggläge också."

22/4

"När morsan är ute och rastar sig får vi ligga i en annan korg."

De kryper omkring mindre då och blir inte så oroliga. Här somnar de snabbt.

"Det gäller att göra det bekvämt för sig"

21/4
De har gått upp vars ett hekto.
När de föddes vägde de helt normala vikter mellan dryga 320 gram upp till 450.
Sist jag hade akitavalpar blev den minsta valpen piggast, så man ska inte ta för
givet att den är dålig för att den är liten. Den blir säkert lika stor som de andra
när den är vuxen. Just nu hade den ökat mest i vikt också. Över ett hekto.

Jinjin får inte gå i närheten för Ise, och vill inte heller. Han är rädd för dem. Det är
ju väldigt funktionellt när man tänker efter, en hane som ska klampa omkring
där tiken ligger med valparna har snart inga barn kvar. Men jag kan inte säga
att jag visste innan att han skulle reagera så starkt, det är så få som har hanen
tillsammans med tiken att jag inte hört någon säga något om hur det är. Han
riktigt studsade till av fasa och försvann som en blixt när jag visade honom
en pipande valp.

Det är väldigt mycket lyssnande och vaktande så att ingen hamnar ute
på fel plats i lådan och fryser, eller under mamma när hon lägger sig.
Jag kastar mig ur sängen fyra, fem gånger på nätterna för att kolla
när någon piper. Mestadels är det för att syrran kommit före till
maten - men där är ju gott om tuttar så de behöver inte kivas,
bara att leta upp en annan, sen blir det tyst.

Tack för alla grattis i gästboken och på andra ställen!
Underbart att känna så många trevliga akitaägare.

Mätta och varma och en dag gamla.

Video från tiden under födseln och strax efteråt.
(För att lugna er som vill se fler så kommer jag säkert att göra minst en i veckan.)

De är fem stycken, prinsessorna.

Ise är bra trött nu.

Det blev mitt i natten.
Hela resten av natten också, och halva förmiddagen.
Bara flickor allihop. Vilken tjejmaffia :-)

Det föddes en hane också men det tog 2,5 timmar för honom att komma ut och han dog på vägen.
(Det var väl troligen så att drunknat i fostervätskorna och inte "hjälpte till" att ta sig ut.) Jag är
jätteledsen över honom, glad över flickorna förstås, men Jinjins son.... Ja, det kan väl vem
som helst förstå. Det är förstås Jinjins döttrar också, och de kommer att bli vackrast av allt,
allihop. Hur skulle de kunna bli något annat?

I övrig var det inga komplikationer, alla började äta strax efter de kom ut och de har ätit sedan
dess. Ise fick massor av mjölk-youghurt med socker, äggula, lite olivolja och aningen surkål,
under tiden och skötte sig helt enkelt strålade. Som om hon aldrig varit annat än mamma.
Jinjin fick inte gå i närheten för Ise efteråt. Hon stirrade ut honom. Och den lilla glimt han
fick av sin föstfödda skrämde iväg honom till nedervåningen snabbare än kvickt.
Typiskt karlar ;-)

Jag begravde den lille pojken och satte några blommor.

Stor sorg var det.

.........................

Ises temp har nu sjunkit till 37.0 grader vilket tyder på att det är på gång.
Hon sliter sönder täcken och kuddar inne i förrådet och är inte alls
nöjd med tillvaron. Hoppas hon väntar tills i morgon med själva valpandet.
Mitt i natten är sällan en bra tidpunkt.

Nu kan man känna hur de sparkar därinne.

Ise bäddar i en hörna på vindsförrådet bakom alla kläderna. Men vi har
plockat fram valplådan så därinne får hon inte ligga. Jag ska sätta upp ett
skynke ovanför lådan så hon känner sig trygg med ett eget tak ovanför.
De vill ju gärna ha lite skydd över huvudet så det blir som en lya.

Om Ise vore en häst...

....skulle hon just nu vara en knubbig fjording.

Jinjin skulle vara en fullblodsarab som kunde byta galopp i varje språng och vända på en femöring.

Men han kan stå stilla också.

Isen är äntligen helt borta och ibland skiner solen på oss.

När jag satt i trädgården kom svanarna förbi på väg norrut. Härligt.

Efter ett tips från Josefine Ekman ger jag Ise lite surkål i maten nu pga mjölksyrabakterierna. Hon får ju A-fil också
men surkål skulle visst vara särskilt bra. Det fanns ju en artikel i Hundsport Special om att det var viktigt att
valparna fick i sig mjölksyrabakterier för det stärkte immunförsvaret, vilket i tester gett färre allergier. Nu är ju inte
surkål Ises favoritmat, men med lite stekt kycklinglever så går det ner det också.

--------------------------

"Och ALLA de här benen är bara mina!"

Men han får förstås vackert dela med sig till Ise.

Ise vilar sin tjocka mage i vårsolen.

Jag väntar varje dag på att de ska börja sparka därinne.

--------------------------

Den här lilla vovven är redan död

Någon älskade inte den så som man skall älska sin hund.

Hur det kan gå om man skaffar en modehund och inte tänker sig att den är en levande varelse länk

Sinnebilden av sorg.

I gaskammaren

Förtjänar att vi minns honom. Även om matte eller husse inte gjorde det.

En tyst minut kanske?

..................................

Äntligen har våren kommit!

Ise tar det rätt lugnt, hon märker att hon inte orkar springa, utan promenerar istället.

Vi köpte en annan vargbjällra på Granngården.

Nu är snön borta från den is som finns kvar och jag törs gå med dem vid sjön.
Ser de att det är is brukar de inte gå ut på den. Jinjin fick ett ryck igår och
jagade Kanadagässen så de flög ut på sjön igen, men han sprang inte efter dem.
Han är en väldigt intelligent hund.

De är många Kanadagässen redan. Två tranor och lite svanar och lite annat smått
och gott håller liv från sjön mest hela dagarna. Tofsvipor inte minst.

Mars 2010

Ise börjar bli lite tjock :-)

Det är tre veckor kvar och nu ser man att det inte bara är mycket mat som
ger henne ett utseende som en liten tunna. Gullestumpan. Men hungrig är hon.
Idag kastade hon sig ner för trapporna när jag knäckte toppen på ett frukostägg.
Annars brukar jag förgäves ropa att hon ska komma ner och gå ut och kissa.
Jinjin kommer inte heller ner när jag ropar. Kanske vid tiosnåret.
Akitan är en underbar ras för sjusovare! (Elvasovare också ;-)

Letade efter en bild från när Ise var liten och hittade en vårbild där hon kan vara fem-sex månader.

Här nedan är hon bara tre månader och det är kall december.
Och mörkt, så reflexvästen är på.

På skogspromenad

-------------------------------

Vargarna närmar sig

Av någon anledning ville jag gå just den här vägen igår. Omkring 400 meter från vårt hus
hittade vi rådjur 8145 som levde i förrgår. Ni ser halsbandet med radiosändaren. Den var pejlad
dagen innan så vargarna har varit här och dödat den natten till igår eller i går morse.

Sedan, eller innan, hade de gått längs med vår promenadväg och Jinjin var lite
upprörd över spåren och nosade mycket. Kissade mycket också för att tala om
att VI BOR HÄR! Vilken optimist. Han förstår inte hur farliga de är för honom.
Stöter han på dem så ser han ut som rådjuret sedan. Bara huvudet, lite päls
och brutna ben kvar.

Kalvarna bryr sig inte så mycket om att Jinjin också är ett rovdjur. De ser nyfiket på
när han äter på ett koben. Men han har ju inte dödat kossan själv, matte har gett honom benet.

Idag var det vargspår på andra vägen också. Jag lät Jinjin gå lös på hemvägen, inte på utvägen.
Man vet inte om de står där på sitt nya byte. Det är ju en högst antropocentrisk syn att tro
att de är rädda för mig för att jag är en människa. Människor är bara köttbitar som går
omkring. Ser lite konstiga ut men beter de sig som mat så ÄR de mat. De väntar också valpar,
vargparet, så snart är de en flock på åtta.

Ise äter allt som går att äta. När hon käkat upp sitt kokta ägg till frukost äter hon
fyra knäckebröd utan pålägg. Minsann. Det skulle hon inte drömma om att äta annars.

Nu släcker jag lampan för det är Earth Hour!

Ise väntar minst fyra valpar. Men inte så många som åtta. Vi var på ultraljud idag.

Veterinären såg fyra stycken. Jag var helt upptagen med att försöka urskilja ryggar med huvuden
som låg därinne i varsin fosterblåsa, så jag kunde inte räkna. Tänk att jag har sett dem. Fantastiskt.
Att se en ny liten vovve som kommer ut ur mammas mage om fyra veckor och förhoppningsvis
blir en underbart vacker akita med en matte och/eller husse som älskar henne eller honom i
många år. Just nu har de allihop (dvs Ise med alla bebisarna) gått upp och lagt sig och snart
sover jag i sängen bredvid den blivande mamman. Om ett par veckor börjar de sparka därinne.

Snön ger sig

Äntligen!

Jinjin spanar och drömmer om en lång springrunda ut på mossen.

Vi gick till jaktkojan och satte oss i solen för att vila en stund innan vi gick tillbaka.
Plötsligt spetsade hundarna öronen och innan vi visste ordet av var Jinjin på språng
bortåt vägen. Jag tänkte på hjorten och på vargarna, men det var en hund. En stor
hund. När den såg Jinjin och Ise plus två skrikande människor, och alla kom i full fart,
så vände den och flydde. Det kom en matte och en husse från andra hållet med fyra lösa
hundar. Hussen ställde sig framför sin flock och bredde ut armarna men Jinjin hade
redan stannat och Micke höll i honom. Ise lommade på lite håglöst åt deras håll,
men hennes gamla feta matte (jag alltså) lyckades springa ikapp henne och ta ett rejät
tag i halsbandet. Hussen kom fram och vi växlade några ord om åt vilket håll vi tänkte
gå åt och och vi skulle ju hemåt igen så vi gick och så var det inte mer med det.

Vilken skräckupplevelse! Och sådan tur att båda hundarna stannade. De är
inte helt tokiga ändå. På alla år har vi inte mött en enda hund här så man har
ju ingen aning om hur de reagerar. Två gånger har de sett hundar på andra
sidan ån men de har lydigt vänt och gått åt andra hållet. Att möta hundar på
"våran" väg är ju något helt annat. Det var en ensam hund som sprang före de
andra och det var den Jinjin tänkte jaga ifatt - tills han insåg att de var många.
De hade säkert sett en plogad väg och tyckt att där kunde de ta en liten
promenad - precis som vi gör ibland.

Vi var och tittade på ett hus. Eller rättare sagt: vi var och tittade på några
hyfsat beboeliga byggnader till vilka det hörde fem hektar mark som man
kan göra världens största hundgård av. Jag vill ha fem inhägnade hektar
att promenera på. Inga vargar (vi såg två vargskitar på vägen) och inga
vildsvin. De håller på att mata upp en flock vildsvin bara fem km härifrån
och innan vi vet ordet av har vi dem här. Plus att vargparet ska ha valpar.
En gång för längesedan flydde jag från Malmös asfalt ut i naturen och nu
flyr jag precis som rådjuren in mot civilisationen där det är färre rovdjur.
Tyvärr var det många som hade tankar på att bo på landet så vi kanske
inte har råd.

Ise och jag var på årsmöte.
Örebro läns kennelklubbs årsmöte närmare bestämt. De delar ut Grattisrosetter till hundar som blivit
champion under året innan och vi har ju en rosett förut, så vi fick ju ha en till.

Här är den

Sedan var det en utslagsutställning och vi åkte ut mot den som blev delad tvåa.
Tre små hundar blev kvar på slutet och ingen av dem hade jag velat ha. Den
vi åkte ut mot stod matten och klippte håret på med en liten sax innan
hon skulle in.... På ett medhavt bord. (Fast Ise var lite trött också. Hon är
otroligt seg nu.)

Snön är ungefär lika hög som Jinjin

Tur att en skogsmaskin varit och spårat lite åt oss. Hundarna tar sig faktiskt
inte fram i djupsnön så vidare bra. De håller sig mest i spåren. Ise är lite halvslö
och går rätt mycket mellan oss - när inte Jinjin får spatt och drar igång henne i
en brottningsmatch förstås.

Suss sa att om tiken fortfarande är lite svullen där bak var det ett tecken på att det
"tagit". Intressant iaktagelse som man undrar om fler har hört något om. Går de ihop
snabbt så är det tomt, sa hon. Och hon har ju fött upp en och annan valp så hon
borde ha lite koll.

......................

Vi kom aldrig till Åland...

... men vi kom hem och tittade på Jinjin :-)

Vem vill riskera livet i ismassor när man har en gravid Ise hemma?
Fast hon var rätt förtjust i Suss, som har hundpensionatet. Hon hade lärt
sig att hoppa efter godis - på EN dag! (Ise alltså, inte Suss.)

Enda gången man åker till Åland sitter båtarna fast i isen. Typiskt. Det kunde
blivit en riktig olycka därute och de sa inte ett smack på informationen. "Isläget
gör att myndigheterna inte tillåter oss att gå ut" sa de när två båtar nästan
kolliderat. Fem gånger sa de det när alla i personalen redan visste att båtarna satt fast i isen
därute och någon av dem kunde krossas av ismassorna. Bara för att de skulle hålla
passagerarna lugna och sälja mycket tax-free. Vikingline. ALDRIG MER säger jag bara.
Någon som kollat på nätet ringde till någon på andra båten, som inte heller lagt ut,
och de ringde oss och på så sätt visste vi mer än alla de andra. "Nu går vi av
och åker hem" sa jag. Och så gjorde vi det. Någon väntade ju på oss.

Bakåt i tiden

Nutid