Juni 2008
Sitter på span
Grannarna tvärsöver hade gäster med småbarn som sprang runt. Hundarna var fascinerade över
den nya aktiviteten men stannade snällt på vår sida om vägen.
PROB-schampot och -oljan verkade som ett mirakel. Kliandet upphörde i princip genast.
Som genom ett trollslag blev det bättre. Vilken lättnad!
Badade i Probschampo...
Jinjin fick en röd hudinfektion i ljumsken och Ise kliade sig mycket, så vi var hos veterinären
igår.
Hon tog skrap-prov på Ise men trodde inte på demodex för det brukar se värre ut. Ise
har
ju
massor av päls där hon inte kliar. Båda hundarna fick antibiotika. Jag skickade innan
efter
ett shampo och en olja som heter Prob och luktar mycket tjära. Där är örter i också.
Vi badade dem och tog olja på. Kanske hjälper det, kanske inte. De skall badas i det varje
vecka och oljan skall på varje dag. Fiskolja köpte jag också att ha i maten.
Försvunna rådjur därinne
Vi mötte en råget med några kid som stod mitt på vägen och sedan råbocken sprang upp ungefär
på samma ställe har vi haft MasterPlus Pro-halsbandet på Ise också. Under alla år jag gått i skogarna
här har jag sällan eller aldrig träffat på några djur av något slag (utom mygg). Aldrig har en råbock
sprungit upp vid sidan av stigen och aldrig har en råget med kid stått mitt på vägen. Det är alltså inte
så att jag låtit hundarna springa runt bland en massa vilda djur, utan vi har nästan aldrig sett några.
Nu stannade Jinjin vid mig utan att jag behövde säga något alls åt honom, men Ise sprang förstås dit
där de försvann in i ungskogen. Jag sprayade MYCKET på henne och hon stannade rätt snart.
Hon är inte lika rädd för sprayen som Jinjin men den fungerar i alla fall. Plus att hon "jagar med ögonen"
dvs hon slutar springa när hon inte ser djuret. Trots att hon har näsan i backen hela tiden spårar hon inte.
Däremot tog hon två fågelungar i veckan. Ena gången skulle jag spraya på henne men råkade ta Jinjins
fjärrkontroll så den stackarn fick sig en dusch och fågelungen hann och dö. SUR blev jag på mig själv.
Och en del på Master pro som inte kan göra sakerna i olika färger så man tar rätt om man har två stycken.
(Fågeln hade hon tagit även om hon haft koppel för den var i dikeskanten och det går ju inte att gå fot
med hunden i flera månader. Den andra tog hon vid husknuten hemma. Katten har lärt henne. Hon vet
direkt om katten tagit något och rusar dit för att överta det. Det är sorgligt - men man har ju delvis katten
för att den skall ta möss i huset. Ise tog en mus från katten och bet i den så den pep men jag
räddade
den och satte den i komposten. Kanske den klarade sig för den var borta sen.)
Sånt man kan hitta i naturen....
Numera i glascontainern.
Men ledsen blir man över alla som slänger en massa skräp som kan skada djuren.
..................................................
Ai Kii och nyblivne championen Noah var på midsommarvisit...
...och hade naturligtvis med sig Tanja och Sven :-)
Mycket sill och potatis blev det. En och annan snaps också förstås (till de över 20 år)
- men en hel del grillade ben åt hundarna (under 20). Två skogspromenader
brände väl bort åtminstone någon kalori.
Det blåste mycket hela kvällen men vi klarade oss undan regn och knott.
Ise och Noah gillar varann verkligen.
Jinjin är inte lika förtjust - milt uttryckt.
Fast med Ai Kii går det bra.
Alla hundarna är snälla mot alla människorna i
alla
fall
(och vice versa).
En tuff midsommarafton?
........................
Jag köpte ny mat åt hundarna. Jinjin fick testa Doggy Extra mot Nutra Performance och
Hill's puppy (som jag köpte till Ise). Nutran vann överlägset med en tom skål.
Alternativet kött kokt med linser och quinoa ratades av båda.
Ise kliar sig och kliar sig. När vi gick över henne hittade Tanja små sår i "byx"-pälsen på ena bakbenet.
Jag behandlade dem ju mot skabb men det verkar inte blivit någon större skillnad. Kanske lite. Nu
tvättar jag henne med alsolsprit och det får bli veterinären igen. Krage får hon ha mest hela tiden för
att låta vad det nu är läka ifred. Jag läste om fukteksem (Hot-spots) men det verkar inte vara det heller.
De skall uppträda snabbt och bli ilsket röda och ömmande samt klibbiga och det Ise hade var
mer små skorpor. Hon började fälla just byxpälsen nu och jag borstade bort en del i förrgår.
Kanske var det det som gjorde att det var lättare att se skorporna då det blev lite hårlöst där.
Någon hade gett sin kliande hund spenat i maten och jag skall prova det. Kan ju inte skada
om inte annat.
Undrar hur det går för brorsan Shiro som skall ställas ut idag?
(Lite senare: Det gick jättebra. BIR & BIS2-valp. Grattis Shiro & familjen)
Övrigt
Häromdagen sprang en råbock upp vid sidan om vägen vi cyklade på och båda hundarna rusade ut
för att kolla. Jinjin kom genast tillbaka och när han såg bocken springa över vägen räckte det med
att jag sa till honom för att han skulle stanna hos oss. Sprayhalsbandet har gjort underverk. Ise kutade
runt lite planlöst en stund och kom sen till oss. Vi satt på henne halsbandet (eftersom hon aldrig springer
så långt har vi inte med oss hennes halsband fast vi har ett till) och när hon stack in där bocken hade
försvunnit fick hon också en citrondusch och kom tillbaka. Det är tråkigt men kan inte hjälpas. Man
kan inte ha hundar som springer vilt efter andra djur i skogen. Nu får de gå lösa men är under kontroll.
Suprelorinchippet (kemiska kastreringen) som Jinjin fick har nästan noll effekt på honom. Han pinkar möjligen
något färre gånger men är inte mindre upprörd över andra hanar och när han sprätter så är han fortfarande
den ultimate mossrivaren. Däremot har han även morrat på en tik. Han visste väl inte längre skillnaden.
Mot Ise och Ai Kii är han lika snäll som innan - han minns nog att de är flickor :-)
.............................................
Dagen efter akitadagarna var Jinjin heltokig
Både kameran och Ise gjorde sitt bästa för att hänga med, men förgäves.
Nästa dag tog han det lite lugnare och hann med att kyla tassarna lite
Ise ligger och kopplar av på trappen när det är varmt.
Båda uppskattar den fuktiga sanden på stranden.
Maj/Juni 2008
Vi var på akitadagarna. Jättetrevligt - och fint arrangerat.
Först hade vi tipspromenad. Shiro och Mieko syns på bilden.
Sen var vi på prova på-lydnad (Shiro & Maria i förgrunden, sen Ise)
Jinjin hoppade knappt över de fyra ynka plankorna på hindret, så när
det var hopsatt och vi skulle gå tänkte jag testa på hela höjden....
...då tog han det tre gånger - någon gång utan att ens nudda översta
plankan. Det var roligare med en utmaning tyckte han nog :-)
Charlotte och Manuel vann lydnaden och fick en fin buckla.
Och hennes Micke tog kort på alltihop.
Självklart var det roligt att träffa dem vi redan känner, men det var också jättekul att
äntligen få möta Maria & Johan med Shiro, Caroline med Mieko & Gorro, Lina
med Ninjo, Marita med Kari & Häppan och flera andra. Roligt att få se hundarna
och prata med människorna. Det blir fler akitaträffar för vår del, det vet jag redan.
Ise blev bästa tikvalp och sedan BIM-valp mot brorsan Shiro.
Matte håller upp svansen när domarn tittar....
Shiro står och småkollar.
Maja fick CERT:et denna gången (förra gången hon mötte Ai Kii var det tvärtom)
Varmt var det och vi satt i skuggan, ja, hundarna låg förstås.
Domaren mätte hundarna och fick precis som jag Ise till 58 cm. Sedan fick han
Jinjin till helt obegripliga 63. När Karin Sjöholm mätte om blev han 65.5. Men han
måste ha stått och lutat med frambenen eller kurat på nåt sätt. När jag tar en penna,
trycker den mot högsta punkten på skulderbladen
och
ritar in båda hundarnas höjd
mot en dörr är det 9 centimeters skillnad mellan dem. Och det syns ju nästan.
Nu har ju Jinjin lite "ragg" där på ryggen, men i alla fall. Han ser ut att vara 15 cm högre än Ise när man ser
dem "live" bredvid varann. Och räknar man bort håret är det nog faktiskt ca 9 cm som skiljer. Det kan
man se utan att mäta. Jag har en linjal som är 61 cm och på högsta punkten på skulderbladen är Jinjin bra
mycket högre än den. Flyttar man mätpunkten några cm bakåt är han förstås lägre där. Ise är strax lite
lägre
än linjalen så hon är 59 cm nu. Det är lättare att hitta hennes manke också, hon har slätare päls.
Nu tycker förstås jag inte att det är hela världen om hunden är 64 eller 67, men om man ställer ut
är det ju bra om hunden är inom rasstandarden. Sen skulle jag också bli glad om Ise växte till
sig lite på framdelen så hon inte var bakhög längre. Förresten sa jag alltid förr att jag inte
gillade uppnästa akitor. Nu är jag den enda som har en och jag älskar henne trots att ändan och
nosen är hennes högsta punkter.
Jättesött uppnosig är hon
:-)
(Hon påpekar heller inte att matte är fet för den delen....)
Maj 2008
En svartmaskad american akita?
Njä... Bara Jinjin som jagat inbillade sorkar i dyn igen.
Ise får hänga med på cykeltur hon också....
....men bara när de går lösa båda två.
Vi cyklar en bit (ganska bra bit, ett par km), där går vi en runda, sedan cyklar vi tillbaka.
För Jinjin är det helt klart bättre om man cyklar, han springer mycket på vägen och vill
helst springa i ett högt tempo. Cykling är perfekt då. För Ise är det roligare om vi går
för hon springer in och ut i skogen på sidorna och promenadtakt är lagom för att hon
skall hinna med sina små turer. Så här blir det en kompromiss.
Om man skulle tröttna på akitan (ja, ja, när ni slutat skratta kan ni titta på bilderna)
....kan man skaffa sig en korsning mellan chihuahua och pudel. Den var himla söt....
En vanlig kväll kan man leka lite dragkamp med ett rep...
....och när det går vilt till hinner kameran inte med (som vanligt).
Ise avgick med segern.
Veterinären sa att om hunden började krafsa med bakbenet när man gnuggade örsnibben kunde det
vara skabb. När vi var där gjorde Ise inte det, med sent i förra veckan började hon faktisk
krafsa
frenetiskt så jag fick Stronghold utskrivet och behandlade båda hundarna. Det var ju så att ett
tag kliade hon sig mindre och jag trodde det var över, men sedan började hon igen. Det är svårt att
veta då att det ena var en sak och det nya är något annat. Sen är det aldrig roligt att behandla
hundarna med giftiga medel. Nu krafsar hon inte längre om man gnuggar örsnibbar. Visst
kliar hon sig en del men inte lika mycket. På sätt och vis är det bättre om det var rävskabb,
då vet man i alla fall vad det är - eller vad det var :-)
Roligt att moster Ai Kii fick sitt 2:a CERT!!
....................
Alltså. Detta kan jag bara inte undanhålla någon:
Pressmeddelande från Manimalis: Tysk studie visar att
Kvinnor med hund mer attraktiva
No comments :-)
(Kolla gärna resten på Manimalis också)
Efter en lång söndagseftermiddag med hundkurser vilar grabbarna ut i soffan
....................
Sjuttonde maj var vi på en inofficiell utställning i Örebro...
...där bara Ise blev ställd. Tanja (Ai Kiis matte) var med oss och frös i fem grader och småregn.
Tur vi kunde
gå in på Granngården och värma oss en stund och köpa koppel och leksaker.
Jag köpte även rosmarinfrön för det lär hålla fästingarna borta ur trädgården.
Ise klarade sig hyfsat trots att jag inte tränat en enda sekund. Hon har ju knepet att hälsa
med hela sig och hoppa
upp
och bli överförtjust om hon får pussa domarn :-) Vem faller
inte för det? Hon blev BIR-valp (av 1 akitavalp) och kom sedan 4a i gruppen av ca sju
valpar.
Här kommer kritiken (för intresserade syskon :-):
"Vackert tikhuvud, mkt bra prop, fin hals o rygg, välkroppad för åldern, bra vinklar fram o
bak,
bra kors o svans, utm päls, ännu lite valpiga rörelser, lovande och trevlig."
Precis innan vi såg på svältande hundar i "Djurpolisen i Houston" på Animal Planet,
gjorde jag ett mat-test
på Jinjin. 1, Robur performance, 2, Magnussons (som jag fick lite
av i en affär), 3, Ises Pro Plan junior och 4, Carrier
High-Energy,
Ise har krage för hon kliar sig på frambenen så pälsen slits bort. Jag har klippt ner kragen så den
knappt når till nosspetsen och hon verkar acceptera den helt. Reagerar inte alls när jag sätter på
den och kan både äta och leka med kragen på (utom när Jinjin sliter av den och springer iväg
med den :-)
Jinjin valde Ises Pro Plan junior. Robur verkar han inte gilla alls och Magnussons åt han bara
om jag blandade med annat torrfoder och nykokt kött. Carrier går väl ner - men knappt.
Ise vann 2 kg Doggy och
det knaprade
han i sig ett par bitar av. Jag tror jag skall ringa till Houston
och fråga om de vill byta
hund med
mig
(nja, kanske inte då...).
Jag tycker att Ise är pytteliten och undrar hur länge hon växer. Hon är 58 cm i mankhöjd nu men
jag tycker hon ser liten ut.
Det kan ha sin grund i att gamla tiken var 62 cm och vägde 32 kg.
Kanske jag omedvetet försöker "återskapa" mina gamla älsklingar Vito och Dashii som syns
på bilderna nedan.
Vito var nog nio och Dashii ca sex år på de här bilderna. Kanske var det -96.
De var underbara hundar. (Visst syns det att Vito tittar och ler? Han var
en prins, i ordets bästa bemärkelse.)
Bra i alla fall att man kan hitta nya underbara hundar att älska när de gamla gått ur tiden.
....................................................
Vi var och gick vid en sjö med sumpig strand...
Jinjin tyckte att han hörde sork där i sumpen.
Men i själva verket var det bara luftbubblor. Fast det berättade vi inte
för honom för han hade så kul i säkert tjugo minuter.
(Sedan åkte han i badkaret)
Det som är dåligt med dressyrhalsbandet MasterPlus Pro är att det drar väldigt mycket
batterier av en ovanlig sort som inte är uppladdningsbar. Skall man köpa orginalbatterier
kostar de135 kr/styck. Jag skickade efter dessa som kostar 24 kr men är alkaliska och
troligen varar lite kortare, men de blir nog mycket billigare i längden. Till dem som köper
dressyrhalsband vill jag säga att ni skall kolla vad det är för batterier innan ni väljer märke.
De som redan köpt kan ju klaga till Gibbon som importerar dem och säga att de skall
kräva
att
tillverkaren ändrar till uppladdningsbara. Det är ju bra för andra som köper.
Till de som köper halsbandet: glöm inte att särskilt beställa "lukt"-spray annars får ni doftlöst.
Ha, skrattar bäst som skrattar sist. När jag gick ut för att hämta in hundarna
låg de inte framför huset och bara Jinjin kom när jag ropade. Ise låg
och tuggade på något som visade sig vara en död vattensork. Jinjin
hade nog fångat en trots allt :-) Fast på sin egen tomt.
Den stackars sorken åkte till Ises stora förtret in
i vedpannan och blir nu kremerad.
..........
Varför gå på gräset när man kan.....
.......vada i lervälling?
Nu på morgonen cyklade jag en sex km med Jinjin igen. Han verkar gilla det, de första två,
tre kilometrarna får man verkligen se upp så man inte åker i diket. Vi träffade på en räv och
då fick jag åka efter draghund en bra bit....
Efter fem km är det dags för en vätskekontroll och att kyla tassarna.
Jag hade skrivit att Ise var för liten att cykla med, men jag menade den här typen av motionscykling
i rask trav många kilometer. Att cykla en kortare sträcka gör säkert inget, inte ens om det går ganska
fort -
om hunden inte sackar efter. Får den springa i sin egen takt för att den tycker det är kul så är
jag ju den som tog Ise på timslånga promenader redan när hon var tre månader - men då höll vi
hennes tempo (som dock var ganska högt mest hela tiden) - och alltså inte tror att man behöver vara
överbeskyddande med motion om den sker på hundens villkor.
..................................
12/5 Jag cyklade med Jinjin i 40 minuter. Har just fått en vettig cykel. Han har nästan bara blivit
cyklad med när han varit lös, men nu tänker jag ändå gå den vanliga promenaden eftersom Ise
också måste gå ut. Så han fick en extratur för att hålla sig i form och det gick bra. Det kan inte
hjälpas, han rör
sig mindre med dressyrhalsbandet än när han sprang fritt i skogen. Ise kan man
ju
inte cykla med,
hon är för ung ännu, men senare kan vi ta längre turer med båda. Nu tänker
jag ta en tre-fyra turer i veckan med honom ensam och i koppel som komplement till den dagliga
lös-promenaden.
(Murklorna är på upphällningen
men jag hittade en till att torka.)
Igår var han rätt jobbig på kursen, stressade upp sig över en hanhund. Vi hade bara gått i 20 minuter
innan, eftersom jag går ut med honom när Micke går nästa kurstimme med Ise (och vice versa), men
nästa gång
skall jag cykla med honom innan vi åker dit så kanske han lugnar sig lite. Förra gången var
han hur lugn som helst.
Två hundar som slaggar i solen
De ligger utanför dörren och flyttar runt eller sträcker på sig lite då och då. Man skall
ju aktivera sina hundar men de ser inte ut att vilja ha så mycket aktivitet just nu.
Vi köpte fästinghalsband på Granngården. De är giftfria och luktar mycket citron. De tre dagar
hundarna haft dem har de fungerat bra, inga fästingar har synts till. Effekten skall sitta i i fyra
månader
men om den inte gör det så kostar de ändå bara 39 kr, jämfört med "gift"-halsbanden
som kostar ett par hundra, som jag minns det.
Ise kliar sig på frambenet och har fått en fläck där hon naggat bort pälsen. Det är sannolikt
ett beteende, det trodde veterinären som tittade på det också. Vi säger till henne när hon
börjar klia men hjälper det inte får vi väl sätta på en krage. Hon verkar ha kommit över
el-stängselskräcken nu, går ut på tomten och går runt som innan, fast inte in i kohagen, så
det kanske är dags för nästa prövning - kragen. Men jag värjer mig i det längsta och provar
övervakningstaktiken först.
Nu såg jag i Hundsport att xylitol var farligt för hundar. Och jag som hade en västgötaspets
som älskade tuggummi. Vindruvor (och russin förstås)
talade Novéns nyss om att det var
giftigt för hundar och lök och choklad visste jag innan. Men hundarna får ju lök om de äter
matrester
och köttbullar så jag vet inte hur mycket som det skall vara för att vara farligt.
Undrar om det finns fler saker man skall undvika?
......................
Vi träffade Charlotte & Manuel i Pildammsparken i Malmö
Det var jätteroligt att träffa dem och vi gick väl runt i en timme eller så. Charlotte
hade kameran med och tog några bilder på Ise och Jinjin (se här). Ise ser ut
som en rutschkana från ändan till halsen, hur bakhög som helst.
Men med mobilkameran är det svårt att få med tre hundar på bild - särskilt om det är akitor
förstås,
de får ju hålla sig på lite håll..... Jinjin muttrade lite i början men lugnade sig rätt snart
och vi kunde gå i relativ frid och fröjd hela rundan. Manuel verkar mycket mer avslappnad
i sällskap med andra hundar än Jinjin. Men det är klart, han bor ju i stan och ser fler också, fast
när vi stod stilla och pratade en stund lade sig faktiskt Jinjin ner och var cool han med.
Det blev mest koppel i Malmö utom en gång på hundrastplatsen...
....där de lekte lite grand. Ise kan vara snabb när hon vill, annars skojade jag och sa att om det
skulle bli någon agility för hennes del fick det bli ultrarapidsvarianten. Men det räcker gott med en
"springhund", Jinjin, så hon behöver verkligen inte vara snabb över stockar och stenar för min del.
Stackars Ise förresten, hon gick på elstängslet igår för grannen har flyttat korna till vår sida.
De går i en jättehage bakom vårt hus och där är el runt alltihop. Jinjin lärde sig och det gör väl
Ise
också, men det är inte kul när det händer. Jag försökte visa henne tråden och säga "akta"
innan jag
släppte henne lös men hon gick klart på den i alla fall.
Där är ju bara el på sommar-
halvåret så hela hennes liv har hon sprungit under tråden som hon velat,
hon kan ju inte veta att
något ändrats bara för att korna är där nu.
Tja, jag gav Jinjin den där kemiska kastreringen i alla fall. Det innebär att han inte får
ställas ut på sex månader. Men med tanke på hur han ser ut är det kanske ingen förlust.
Förhoppningen är att han skall äta lite bättre - och pinka lite längre ned på träden :-) Hundar
lär precis som människor få lägre testosteronhalt med åren och
det som Suprelorin-chippet
gör är att blockera testosteronproduktionen tillfälligt. Man skippar alltså en del av hans
värsta testosterontopp.
Det jag kunnat hitta på nätet har mest varit att det fungerat bra, lugnare hund, dvs mindre hanilsk,
inte slöare, mer benägen att äta och gå upp lite i vikt, men inte alltid. Andra hanhundar blir
inte lika ilskna på hunden heller, vilket gör att det blir lättare att ha den på offentliga platser där
det finns andra hundar.
Skall man resa i sommar känns det lugnare. Det tar några veckor innan
det börjar fungera så vi får väl se vad som händer. Det fungerar ändå bara några månader så
det är ju inte för evigt. Han kan tappa lite muskler så vi får väl försöka hålla honom i trim ändå.
Ise gillar mat däremot. Häromdagen satte Micke ner en tallrik spagetti med köttfärssås som
han inte orkade äta upp. Det var fullt med morötter och broccolibuketter i köttfärssåsen, lite
halv-vegetarisk sådär, och jag sade att: "Den där stora biten broccoli lär hon väl i alla fall
lämna
kvar".
Slurp, sa det bara så var broccolin borta den också.
Roligt med en hund som
inte rynkar på näsan åt allt.
