November 2009
Hundarna var och blev ögonlysta - och så tog jag ett blodprov på dem för att kolla
trombocyter, bara för att se vad de hade.
Ögonen var helt perfekta på båda två.
När det gällde trombocyterna ville jag gärna veta vad de hade för värden för att få en referens
till vad de
har
när
de är friska och krya, ifall de skulle bli sjuka. Veterinären sa att trombocytprov
kan visa
stora
fel
då det lätt händer att de (trombocyterna) går sönder vid provtagningen.Man kan inte klämma för hårt
på ådern för då blir det fel värden pga att man klämmer sönder dem. Jinjin hade 115, vilket är rätt lågt -
men jag borde inte oroa mig för det tyckte hon. Och han är ju pigg som en mört också. Ise hade 165
och då
hade de klumpat sig, så det var troligen högre enligt labbet. Riktvärdet var 170. Kan vara bra
för andra akitaägare att veta vad en frisk akita har.
De var så snälla vid båda testerna. Jinjin bara vände bort ansiktet lite när blodprovet togs, så att han slapp
titta på.
När de skulle ögonlysas klev de upp på bordet och blev upphissade, sedan stod de helt stilla och
tåligt
båda två medan en farbror tittade dem djupt i ögonen. Till och med jag blir förvånad ibland över hur
vänliga och lugna de är.
.............
De har lämnat tre meter längs strandkanten...
Det går knappt att beskriva känslan när de huggit ner hektar efter hektar
av den skog man gått i i femton år.
Ett helt landskap är bara borta.
Här var världens finaste skog med massor av lavar på träden och en fin stig
ner till sjön och ån. Nu ser det ut som ett slagfält.
Man känner inte igen ett dugg längre. Allting är bara försvunnet.
Det finns en saknad collie på Facebook, Marley Crowther Missing, och matten länkade
till en sida där man kunde skriva på för
att få myndigheterna att inrätta ett centralt
register i UK över saknade djur. En bra idé. Vi skulle ha
ett sådant i Sverige.
Oktober 2009
Ise och jag var på utställning i Växjö. På vägen hem hittade vi en
liten väg genom ekhagar i det småländska landskapet.
Vi hann inte gå där så länge för matte ville hem innan det blev natt, men fint var det.
Det går inte att se så bra på kortet men till och med rönnarna hade fullt med lavar på grenarna.
Utställningen gick inte så bra, Ise fick en slät etta men vann sin klass - som där bara var
två hundar i (en av Amateraso's som just nu saknade päls helt och hållet och
den domaren tyckte det var viktigt, fast den fick väldigt bra kritik i övrigt. Man undrar ibland
om
hundar inte får fälla....?). Det var i alla fall jätteroligt att träffa Ises syster Mika med husse
och matte samt Alex, Mia, Rossi och Doris och barnen. Och Karin och Linnéa förstås. (Linnéa
var ju i Linnéas landskap :-)
Hej på dig!
"Jag hann inte ens lägga mig på den innan hon kom och lade beslag på den..."
Jag lade ut en kudde till Jinjin och inom två sekunder hade Ise tagit den.
Hon hade redan en egen förstås.
Tur man får sova i lugn och ro på NÅGON plats...
Hm, varför kör ingen? Jag sitter ju här nu!
Ibland går Ise in i bilen utan tjat. Det är inte alls det att hon inte gillar att åka bil, det är bara det
att så fort vi ska åka någonstans blir hon stendöv. När vi ska hem också. Inte så att hon springer
bort, hon bara går långsamt och ser ut att vara i sin egen lilla värld. När hon upptäcker en (fel,
LÅTSAS upptäcka en) blir hon jätteförvånad.... "Nej men har du ropat länge, matte?"
De var här och snodde våran skog.
Suck.
"Mycket bättre när de la ekan upp och ned, i vattnet var den inget att ha."
Ise var hos Tanja i Örebro och blev bortskämd.
Vi tackar för det (ja, inte Jinjin förstås ;-) för när hon kom
tillbaka hem var löpet helt slut och allt var lugnt.
Idag stack båda hundarna efter en hare. Det har faktiskt aldrig hänt att båda två
försvunnit en längre stund. Här är inte så mycket djur att de springer på dem stup
i kvarten, men nu stötte de upp en hare och borta var alla tre på en halv sekund.
Samtidigt hörde jag en timmerbil komma upp i skogen mot vändplanen där jag
ställt bilen. Hjälp.
De kom tillbaka efter 15-20 minuter (kanske kortare, men det kändes som en
evighet). Troligen hade de inte sprungit så långt (de hade väl bara tappat bort den
och rusat runt och letat där den försvann) och sedan hade de nog sprungit tillbaka
till där jag var innan de försvann, för de kom därifrån. Jag hade gått ner mot vägen
igen för att förhindra att de sprang ut framför timmerbilen. Den hade som
tur
var
vänt där de höll på att hugga några hundra meter längre bort.
Vargarna hann jag fundera över också.... Brrrrr
............................
Jinjins brallor har funkat bra som preventivmedel. I morgon åker Ise tillbaka
till Tanja på några dagar (och Jinjin kan gå upp de fem kilona han tappat i
helgen ;-) Det har inte blivit något ylande och gnällande på nätterna.
Väldigt skönt.
.....................
Med hänsyn till hundarnas integritet lägger jag inte ut en bild, men Ise löper och
jag har satt på Jinjin byxor för att de ska kunna "umgås" utan att det blir valpar.
Ise gör sitt bästa för att slita av honom brallorna så här gäller det att vara
uppmärksam.
Just nu är de utmattade och sover men snart sätter det väl igång igen...
Nåja, jag
tycker det är bättre än att ha två ylande hundar på varsin sida om en dörr.
Men ni kan ju föreställa er om ni lyssnar på den här ;-)
"You and me baby ain't nothing but mammals"...osv....
............................................
Jag tänker sälja mitt ena Masterplus pro-halsband. (Sprayhalsband med fjärrkontroll
som räcker 300 m utan för mycket skog emellan) Halva priset dvs 1,100 kr plus ev
frakt (nu kostar det 2,500 HÄR).
Det är inte använt på ett år eller så, men funkade
bra sist vi hade det. Jag ska kolla
det först förstås. Det är inte gratis med batterier
och citronspray, men hunden lär sig att komma när man kallar och det kändes
mycket
värt när jag använde det. Man kan läsa om det längst ner HÄR
Vi var hos Tanja och Sven och fiskade kräftor som vi åt upp dagen efter.
Jinjin i bilen
Första dagen gjorde Sven sin världsberömda pizza. Den gick åt i plåt efter plåt.
Tyvärr har jag inga bilder som blev bra och inga alls på de stackars kräftorna
(men de blev inte så många, det var lite sent att fiska dem tydligen så vi
käkade standardmaten grillat lamm med kantarellsås och Svens sparrispotatis -
det slank ner det också faktiskt - och hundarna gillade lammben bättre än kräftskal så
de hade inget emot det heller).
Tanja plockar lite bland de sorgliga resterna efter gårdagen.
Men det står fulla flaskor kvar på bordet. Konstigt.....
Det regnade mest hela lördagen så vi var inte ute så mycket. Jinjin lekte lite med Ai Kii.
Ise löper och är hos Tanja på semester och blir bortklemad ;-)
Det är rätt skönt att bara ha Jinjin att gå ut med, lättare att bara
ha koll på en hund.
September 2009
23/9
Idag fyller Ise och hennes syskon två år. Vi gratulerar dem alla.
Ise fick väl sin födelsedagspresent igår, när hon plockade ner Mickes nyinköpta
renkorv från köksbänken, där jag lagt den för jag skulle ha lite på frukostmackan?
Bara plastskinnet låg kvar på mattan i köket.
Troligen fick inte Jinjin ens titta på den heller.
Äh, jag får väl gå och koka några ägg åt henne då :-)
..............................
Haha. TRE inlägg om kantarellerna i gästboken. Tur man har NÅGOT
som nån kan vara avis på... ;-) Jag har förresten gett bort ett antal kilon
till arbetskamraterna. Flera gånger mer än det som finns på bilden.
Ni kunde fått lite allihop. Jag hittar mer varenda
dag.
Vi var på marknad i år igen. Just här var det inte så trångt,
men ibland var det tjockt med folk. Ise skötte sig jättebra
(om det inte kom en hund förstås....).
Den här gången stötte vi på Chesters matte. Det var kul.
Chester var omplaceringen som kom tillbaka som jättetjock och blev
då sjätte hunden i familjen. Han kom dåligt överens med någon av
de andra hundarna och vi lyckades i sista stund hitta ett nytt hem
åt honom där han hoppar studsmatta och har det jättebra.
Ise klättrade förstås och ville kramas.
Jinjin fick vara ensam hemma. Han behöver inte så mycket miljöträning.
Förresten har suprelorinchippet slutat verka - efter 1,5 år! Hans
testiklar har vuxit ut igen.
Bra med vit svans!
Man vet var de är någonstans på strandängarna.
...........................
Det var ett tag sedan jag skrev något här. En anledning är att Telia förstörde min kamera
i mobilen när de låste upp den. En annan är denna:
Det tar tid att rensa svamp.
Det tar tid att plocka den också. Och hundarna hjälper inte till.
Men de får skakat en massa grenar :-)
.....................
Augusti 2009
Akitaträffen i Malingsbo
Uppriktigt sagt så tyckte jag att det var:
VANSINNIGT ROLIGT!!
Om ni tittar på Manuels och Mitsus sidor så har mattarna lagt ut text och bilder där.
Kitti, Björn och Mitsu kom redan på fredagen
Det var bra för då fick vi en jättetrevlig kväll med dem. Det regnade hela kvällen så vi satt
inne i stugan och pratade.
Mitsu gjorde sitt bästa för att hitta ett sätt att få vin ur kartongen
under tiden (Kitti har det på bild på sin sida) men som tur var gick det inget vidare.
Vi hann gå en promenad vid sjön innan regnet kom.
Här övade vi terränggång
Det gick bra med lite samarbete.
Mitsu gillade vattnet.
Och så vilade vi lite för vi hade gått flera minuter.
På lördagen kom Tanja och Sven med Ai Kii och Noah. De hade med sig lådvis med
underbara grönsaker och sparrispotatis som Sven hade odlat. Sveriges bästa kvalitet.
Vi fick alltså sallad och potatis till lammet och svampen.
Charlotte, Manuel och Lina dök upp framåt lördagseftermiddagen
Lina hade på sig en tröja med en akita på som Charlotte ska börja sälja. Jag ska ha en
grön så fort de kommer! Charlotte har ju själv en på sig på bilden men den akitan som Lina
hade på sin tröja var mer orange och alltså syntes den mer för mig som har sådana.
Sedan kom Kim och Umi och vi blev fulltaliga för den här gången. Egentligen rätt lagom med nio människor
och sex hundar, men klart vi gärna hade sett fler av dem vi känner. Nästa gång kanske?
(Jag gör gärna en nästa gång. Kanske inte varje år, men det var en upplevelse som jag vill återupprepa.)
Mitsu och Umi lekte
De hade jättekul. Synd att man inte kunde släppa dem lösa men det var ju mitt på en camping och förutom
koppeltvång (som jag särskilt påpekat för campingägarna att jag ville ha för att inga hundar skulle springa
bort till våra) fanns det andra hundar och en och annan bil.
Vi gick i en "parad" ut genom campingen och det var väl en och annan som uppmärksammade de fina
hundarna; fem akitor och en canaan dog.
Tyvärr har jag inget bra kort för jag gick i mitten.
Vi gick till sjön igen
Kim tog av sig skorna och gick i med Umi.
Sedan badade Mitsu igen med Kim, medan Kitti höll Umi
Manuel tittde på och var lugn och lydig där matte hade lagt honom
När vi kom tillbaka fick alla hjälpa till att fixa fram lite mat.
Charlotte och Lina gjorde sallad och ungsgrillade grönsaker.
Sedan försökte jag få alla att äta - inte bara prata.
(Men ett tag på eftermiddagen funderade jag allvarligt på att sätta alla som pratade om
bilar och modem (killarna) vid ett särskilt bord och de som pratade hund vid
"huvudbordet". Som tur var kom Lina och Charlotte och då blev det flest tjejer
så hundsnacket övervägde ;-)
Och till sist lyckades jag. (Någonstans där har jag fyra suddiga bilder....Hm.)
Där tog mitt fotande slut för den dagen. Tyvätt var Kitti och Björn tvugna att åka hem för de skulle
ställa ut Mitsu på söndagen. Det gick jättebra för henne och vi förstår förstås hur det är.
Vi andra satt uppe hur länge som helst förutom att jag som var rätt trött halv tre på dagen stapplade in
och slocknade halv tre på natten. Mitt när Tanja skulle berätta om "berikningstipsen" - som jag alltså missade.
Det gick åt helt oanade mängder vin och öl för att hålla alla vakna så länge. Micke påstår att jag hade ett
skrattanfall (tur att jag hade roligt!) och jag har hört att Tanja sa konstiga saker när Sven väckte henne kl 04.00
(när hon nyss somnat)
för att de skulle köra hem till grönsaksodlingarna.
Dagen efter åt vi rester.
Men ingen klagade.
Kontentan är att vi gick rätt lite och pratade rätt mycket och ingen minns vad vi sade.
Det är väl ungefär som det ska vara :-)
På söndagen släpade jag mig upp och gick på svampkurs med Charlotte, Manuel och Lina. Jag hade Ise med och
hon verkade tycka att Manuel var en OK kille. Det var roligt - och tur att det fanns något intressant att göra.
Det finns ju massor med skog att gå i men en liten svampexkursion var rätt lagom så dags.
Något år vore det fint att ha akitadagarna där. Det finns mat/catering på nära håll och naturen är underbar.
Tio stugor och ett pensionat som alternativ att bo i. En gräsplan att ha utställning på finns också. Är det fint
väder kan man säkert grilla på stranden där det inte finns en människa.
................................
Va kul det ska bli :-)
Lammet är i frysen och i marinad. Kantarellerna som jag plockade idag
steks långsamt och snart
häller jag i vispgrädden.
Jag ringde "fårtanten" i förra veckan och ville ha ett lamm, men hon var inte säker på att hon skulle
slakta. Nu ringde hon i förrgår och sa att hon skulle det så jag kunde hämta ett på tisdag. De brukar
vara väldigt väl styckade, nästan hela lammet i kotletter, så det blir massor att grilla till helgen.
Är det någon som inte gillar kantarellsås (på vispgrädde) eller stekt Karljohan så får ni säga till. Det
blir
mycket
svamp.
Vill ni läsa på lite om Malingsbo med omnejd så har jag en gång skrivit en reseguide där man kan läsa lite.
På sidan 6 HÄR står det om Malingsbo. Jag stannade där och badade med Dashii på den tiden jag
skrev den och har alltid velat åka tillbaka dit sedan dess.
Är det någon mer som tänker komma och vill ha mat så måste ni ringa och säga att ni
kommer (070 53 52 139).
Annars får ni dyka upp oanmälda vid, säg, 11.00 lördag förmiddag.
Stackars hundarna var på hundpensionat medan vi levde loppan i Göteborg. Åt skaldjur
tills de sprutade ur öronen. Sedan var vi på Götaplatsen och kollade på konserterna
och drack öl. Micke ville se Europe
(som var gratis - vilket var i perfekt paritet till hur bra de var),
medan jag ville se Antony and the Johnsons som kostade nästan 1,000 kronor (vilket är i
superb paritet till hur bra DE är) på festivalen Way Out West. (Vill ni gråta en liter eller så, så
kan
ni
kolla
en video av Antony här Ta fram näsdukarna först bara. Nä, de tog bort videon som
legat
där i hundra år...
)
Men det blev Europe för
Micke -
och ett sudoko för mig...
Noah blev Norsk och Internationell champion i Oslo i helgen Stort GRATTIS till Tanja och Sven!!!
........................
TV4 fortsatte på Fixodidaspåret nästa dag Här
Nu finns nyhetsklippet om Fixodida (med min mikroskopiska paviljong ;-)
HÄR (någon dryg minut in)
Paviljongen syns faktiskt inte, men Ise är med hela tiden.
Synd att de inte nämnde Tic-clip som jag egentligen anmälde mest.
Om akitaträffen
Tanja efterlyste någon som kunde eller ville göra blodspår på träffen. Själv skall
hon berätta några tips på "berikning" som man kan göra för hunden i trädgården
t ex. Hon var på en bra hundkurs nyss.
Malingsbo ligger HÄR några mil norr om Lindesberg. Där finns promenadslingor, bl a en
Geologislinga och den tidigare nämnda Bruksmiljöslingan samt vanliga promenader på t ex
6 km. Annars kan man gå längs med sjön.
Vita gäss på ån? Nej, bara matte som borstat Jinjin
Vi badade hundarna och Jinjins hela underpäls lossnade. Han såg ut som en grådaskig rugguggla.
När jag satt här på vår favorit-å-sten
och borstade honom blev hela ån full med hårtussar.
Vissa ställen är fantastiska
När det var varmt och helt vindstilla en kväll var vi på en udde och satt en stund. Två tranor hördes ibland
och en tupp gol på några kilometers håll. Annars var det tyst. Och massor av näckrosor.
Himlen sedd i sjön
Det går inte att skilja riktiga himlen från spegelbilden av den.
Boende på akitaträffen 22 aug
Faktum är att Malingsbo camping bara tar 400 kr per natt för en stuga utan toa och dusch, som dock finns precis intill.
Jag tycker också att Malingsbo är att föredra med den fantastiska sjön som finns där. Det är mitt i vildmarken och
vi kan
gå några fina promenader både i skogen, vid sjön och i Malingsbo bruksmiljö.
Är det OK så kan jag boka stugor men det måste vara rätt snart så att det finns några kvar och att
vi
får stugor intill varandra och sådär. Säg till mig snarast om ni vill ha en stuga och när ni vill ha den,
dvs en eller två eller fler nätter...
Mika har fått en hemsida HÄR
Jätterolig att titta på. Förutom Mika, som är jättesöt, så var det speciellt bilderna av "husses
gamla och nya cykel"
som fick mig att dra på smilbanden ;-)
Haha Kitti, eran paviljong kanske är större, men våran kommer på TV.
Kanske.
Jag anmälde något homeopatiskt trams som hette Tic-clip till Konsumentverket för det lät så
otroligt osannolikt att en plåtbricka skulle vara laddad med "oscillerande bioenergi" och göra så
att fästingar höll sig borta. (Bioenergi är typ flis och pellets.) Brickan kostade nästan 400 spänn.
Man skulle gärna kombinera den med Fixodida - som består av torv och jäst och kostar 300
spänn - för att skydda hunden mot fästingar "både inifrån och utifrån".
Nästan 700 kronor för
en
plåtbricka
och en halv näve torv alltså. På måndag kanske man kan se vår paviljong på TV4
lokalt i Mellansverige för de hade sett min anmälan och en trevlig flicka var här idag.
För övrigt har det varit bridgefestival och vi har spelat varenda dag. Därav ingen uppdatering.
Den 22:a träffas vi och hittills är det Mitsu med föräldrar (Kitti och Björn), Ai Kii och Noah
(Tanja och Sven), Manuel (Charlotte och Micke) och kanske Andreas och Yla.
Det ska bli jättekul! Jag ska försöka skaffa fram ett lamm vi kan grilla (i bitar, inte hela)
och göra en sallad och potatis och lite efterrätt.
Juli 2009
Ibland ser det gulligt ut....
....och ibland jagar de den stackars Katinka så hon får fly under möbler eller in i buskagen.
Men här delar hon kudden på trappen med Ise. Hon förlåter snabbt i alla fall.
Kalle har till och med lyckats lägga ut en kort video på YouTube!
Finns under Videor ovan.
Välkommen in i rymdåldern Kalle ;-)
Igår åt hundarna att kilo stekt lever. Det var inte tanken från början, men det var ett drinkrecept
i tidningen på Gurkmartini. Det lät smaskens. Alltså skickade jag Micke att köpa gurka, gin,
ingefära och socker. Mynta och lime hade vi hemma från början. Sedan skalade vi en gurka, kokte
sockerlag med mynta i,
skivade ingefäran tunt, mixade gurkan med myntasockerlagen, kylde ner
den, pressade en lime och hällde ihop allting. Mixad gurka med myntasockerlag och pressad lime
och en skvätt gin och några tunna skivor ingefära. Slurp sa det bara. Sedan stekte jag lever i skivor
till hundarna och blandade en del med torrfoder. Slurp sa det bara. Och eftersom Gurkmartini
inte smakar ett enda dugg sprit så tyckte jag på mitt soligaste humör efter fem stycken att de
lika gärna kunde äta alltihop direkt ur stekpannan.
Min mobil är på semester i Danmark (där den ska bli upplåst någongång....)
så jag kan inte ta några bilder (om jag inte gitter släpa på kameran.
Men det gör inget.
Kalle har köpt en kamera och jag kommer att bli spammad med Mika.
Men det är bara roligt :-)
Kitti har förstås köpt en ännu tjusigare paviljong på Jysk - för den vi hade
hade utgått.
Så avundsjuk jag blir..... Den är ju större!
(Och vi har likadana stolar men bara fyra. Vi måste genast köpa fyra till. ;-)
(Nä, skojar bara.)
.......................
Det blir akitaträff 22/8 dvs lördagen 22 augusti.
De som kan komma kan meddela sig till mig.
Blir vi få kan ni bo över här,
annars kan vi hyra
ett par stugor i Kloten som jag skrivit om innan.
Akitan är en ganska tacksam ras att ha när det regnar
Jag öppnade dörren i går morse och sa till hundarna att gå ut och kissa. De ställde sig längst ut
på trappen och tittade ut i regnet. Sen sa de i kör: "Vi kissar en annan gång", vände på klacken
och gick in
och
lade sig igen.
På eftermiddagen tog vi en inomhuspromenad på Granngården.
Otroligt
spännande
att nosa på precis ALLT. Vattenspridare, gummistövlar och hundgodis var
lika
intressanta. Fast de tog inget.
De borrade ner huvudena i lådan med mjukisleksaker men
försökte inte ta en med sig. Inte ens hundgodiset åt de av.
Sedan åkte vi hem och på kvällen öppnade jag dörren och sa till dem att gå ut och kissa.
Ån som vanligen rinner några hundra meter bakom huset,
rann nu istället vertikalt
utanför trappen
(verkade det som). "Nej tack, vi kan kissa i morgon", sa båda hundarnaoch gick upp och lade
sig
i sängen.
"Mmmmmmmm, jag ser att ni har grillat till mig"
Det hade vi förstås gjort. Klart att hela familjen får när det är grilldags.
Det är inte så dumt på landet!
En kompis till matte hade köpt en sådan här liten "paviljong" på Clas Ohlson och vi måste ju bara ha en
också då :-) Den är bra mycket trevligare än bortblåsande parasoller som slår sönder fönsterrutorna när
de
flyger för en kastvind. Och än partytält. Möjligen är den några decimeter för liten för att skydda allt
under sig
från regnet, men den står stilla och kostade en rätt facil tusenlapp.
En del trafik är det förstås
Nu skall det regna hela veckan så det är inte att tänka på att sitta därute och njuta av solnedgången.
Man är inte ens riktigt säker på att solen verkligen har gått upp.
..................................................
Har ni kommentarer till Capers sjukdom eller andra tankar kring akitans hälsa kan ni gå in på akitaforumet
och titta under tråden "Hälsa". Det vore bra om andra kunde lägga in erfarenheter där så vi alla kan får en
bild
över vad som innebär en risk för hundarna.
Casper
Casper var Jinjins bror. Han dog i mars i år. Det visste jag inte förrän nu.
Jag har gjort en sida med bilder på honom under Släktingar.
Hans matte Måna kan själv lägga in lite text om honom där sen.
Jag skall aldrig rabiesvaccinera någon hund. Det sade jag redan i våras trots att jag
inte visste om Casper då. Hundsport hade en artikel om att det kunde innebära risker
och akita stod med som en känslig ras. Hade aldrig hört talas om det innan. Jinjin kommer
aldrig att bli internationell champion eftersom vi aldrig kommer att kunna åka till ett tredje
land för att försöka få ett cacib där. Norge går bra, men det behövs ett land till.
Caspers matte hade skrivit att han var sjuk på akitaforumet men jag läste aldrig den tråden.
Han hade låga trombocytvärden och fick till sist diagnosen AIHA. Nu har jag läst en massa
om AIHA på olika sidor och har sett även på den mänskliga formen ITP. Kort sagt säger man
så här: Ett redan aktivt immunsystem kan bli överaktiverat (oftast av en av en ny faktor, men
inte alltid)
och slå över till
att angripa den egna kroppen (trombocyterna). Kvinnor/tikar har ett
bättre
(mer aktivt) immunförsvar än män under tiden
de har högt östrogen (kvinnor i fertil ålder
alltså) och
drabbas då mycket oftare än män. Testosteronet verkar skydda män och de blir
inte
sjuka förrän efter 50 när testosteronet
sjunker. En kastrerad hane, som Casper, löper
därför lite större risk än en okastrerad. Casper hade haft noskvalster, dvs hans immunförsvar
var redan förhöjt. Han hade fått borrelia som höjde immunförsvaret ytterligare. En
vaccination
mot rabies (även annan vaccinartion) ökar på immunförsvaret ännu mer och i hans fall
slog
det
över.
Vilket som var den utlösande faktorn är svårt att säga tror jag. Det kan vara borrelian efter
vaccinationen och noskvalsterna.
Ovanstående risker med vaccinationer, både i sig själva och i samband med andra sjukdomar,
var inget
jag
alls känt till innan. Visst har jag hört om risker, men inte specifikt vad som kan hända
och aldrig något om rabiesvaccinationen. Caspers matte, Måna, visste det inte heller. Hon ville ju
inte
lämna
honom
på hundpensionat utan planerade ta med honom på semestern för att hon
älskade honom och ville vara snäll mot honom........
.
AIHA eller IMHA eller ITP kan vara ärftligt men behöver inte alls vara det. Man tror att det finns en
ärftlighet då vissa raser är mer drabbade, akitan är dock inte en av dem. På människor
har man inte kunna påvisa direkt ärflighet då släktingar inte drabbas i
högre
grad än
andra, men de kan drabbas lite mer av andra sjukdomar däremot.
Små barn av båda könen drabbas ofta efter vaccinationer eller virusinfektioner, men det är sällan
det
leder till kroniska
besvär, eller till döden, de tillfrisknar.
Annars är det som sagt mest kvinnor
i fertil ålder
som drabbas. Mediciner kan också utlösa sjukdomen då den kan förändra ytan på
trombocyterna så att de angrips. Sedan finns det fler faktorer som kan utlösa den. Egentligen
det mesta som kan stressa upp immunförsvaret, skador, operationer, stress mm.
Någon vars tik redan var sjuk i en annan sjukdom, gav rådet att innan man slentrianmässigt
vaccinerar med kombinationsvaccinerna mot valpsjuka/parvo skall man kolla hur mycket
antikroppar hunden redan har. Hennes hund dog efter att den av misstag fått en dos
kombinationsvaccin. Man kan ta ett blodprov och se om hunden verkligen behöver
vaccin mot båda sjukdomarna. Ger man kombinationsvaccin och sedan rabiesvaccin
också, måste risken bli ännu högre.
Man skall helt enkelt undvika att "reta upp" immunförsvaret ytterligare på
hundar
som är känsliga pga annan sjukdom. Särskilt tikar, valpar och kastrerade hanar.
Behöver man inte rabiesvaccinera kan man undvika det. Det tänker jag göra.
I nästan alla fall går det bra, det som hände med Casper är ju väldigt sällsynt,
men jag vill inte chansa bara för att få en INTUCH.
Om Caspers matte, Måna, hade vetat detta hade hon nog inte vaccinerat sin älskling.
Tyvärr vet man inget förrän saker redan drabbat någon och det är försent för dem.
För de som är lagda för att oroa sig är det nog också bättre att inte veta då det mestadels
inte
händer
något alls och det är livsbegränsande att avstå allt för att man är rädd. .
Det vore annars bra att veta vad det är som akitan inte tål. Det lär finnas ett medel man söver
med samt en typ av antibiotika som de inte alltid klarar av bra. Inte förrän man står hos
veterinären komer man på att man borde varit lite förutseende och tagit reda på mer.
Just när det gäller AIHA/IMHA var det svårt att ta reda på något, det är så få som vet om
vad som kan utgöra en risk - och varför det är en risk alls för den delen.
Vill ni söka själva så sök på:
Immune Mediated Hemolytic Anemia (IMHA)
Autoimmune Hemolytic Anemia (AIHA)
Idiopatisk trombocytopen purpura, ITP
PS. Vid en här typen av sjukdom drabbas patienten av svårstoppade blödningar, invärtes eller utvärtes.
"Den" (människan, hunden eller annat djur) blir trött och äter dåligt. I svåra fall opererar man bort mjälten,
som man gjorde på Casper,
och ibland har det effekt, ibland inte. Vid någon typ är blodtransfusioner
bra, vid en annan
är de helt förödande, patienten kan dö av transfusionen. För människor har det
nyligen kommit nýa mediciner, men för hundar ... tja, vem vet?
Juni 2009
Det är varmt!
Tur vi har skuggiga stränder att åka till inom några kilometers håll.
Där Jinjin kan stå med tassarna i vatten så länge han vill.....
...och sen lägga sig i svala sanden och lyssna på stilla vågskvalp.
Ise lyssnar på en båt.
Det händer att det kommer en båt förbi på den här sjön. Den är rätt stor.
Hundarna tycker om att vara här. Vi tar en promenad längs med strandkanten och
i skogen innanför. Där är hyfsat svalt även när det är 30 grader i skuggan. Har man
med sig lite proviant kan man stanna här hela dagen.
Jinjin är bara rädd för ormar där han sett orm. Här är han inte rädd för dem. (Och daggmaskar
som kommer krälandes över gräset och ser ut som ormar, behöver man inte befara heller.)
................................
Idag skall vi åka till en annan sjö. Här var vi igår (fre 26/6).
Hundarna sov mest invid filten....
.....medan matte tog roliga kort på vassen.
Sen hoppade vi lite. Ja, matte hoppade inte... - men Jinjin tog sig ett Jinjinsprång....
.....medan Ise tog ett typiskt Isesprång ;-)
De har lugnat ner sig och har inte bråkat om något alls, allt är som vanligt. Jinjin såg nog en orm
i gräset endera dagen, han skällde, så han har drabbats av ormskräck och tittar sig för där han
går. Jag har ju visat honom orm innan och sagt "akta" och berömt honom när han skällde på en
snok, men jag menade ju inte att han skulle vara rädd för att gå i gräset. Nu går han sist så vi
andra får skrämma bort alla ormarna (hoppas han). Ingen större risk att han springer bort - typ.
Hjälp! De rök ihop.
I förrgår kväll lekte de och sprang då på ett nytt ben som jag slängt ut ur hundgården på morgonen
när jag stack. Jag vill inte lämna dem med nya ben just för att nya ben är känsliga saker.(Jinjin kan få
vaktnojor
över nya ben och ligga bredvid dem i timmar, men jag kan alltid ta dem om jag vill.)
Nu
hade
jag just gått in och de var kvar ute. Plötsligt hör jag ett herrans liv och rusar ut och där slåss
de för fullt bredvid benet. De slutade när jag skrek åt dem och höll i sär dem, men Jinjin var så
arg så han darrade. Sedan satt han med frambenet i vacker tass mot mig och bad mig vara mindre
upprörd. Ise bara gick ifrån oss. Jag tog undan benet och igår var de ensamma i hundgården igen.
Idag åkte jag och handlade och kunde ju inte motstå att köpa en leksak. Leksaker som man
kan dra i brukar aldrig vara så laddade. Det var kanske dumt, men jag tänkte att en leksak kunde
normalisera dem igen. Inte.
De tog den och efter en halv minut fick jag sära på dem när de slogs.
En kvart senare ser de ut så här:
Kan det vara efterdyningar av mötena med alla andra hundar på akitadagarna? Eller Ises löp - som väl i princip är slut?
Eller Jinjins suprelorinchip som börjar sluta verka (efter över ett år...)? Eller det att han inte ger sig för en flicka just
för att det INTE är helt slut? Eller att
Ise börjar bli vuxen och vill också
bestämma - och svarar upp istället för att ge sig?
Eller känner de att jag varit lite stressad sista tiden med allt som skulle hinnas på kort tid? Det kan ju påverka dem.
Vad gör jag? Vem har en bra teori om varför?
(Båda ser friska ut f ö och jag kollade i halsen på Jinjin utan att se något.)
De har ju temperament båda två trots att de är snälla.
Jo förresten, Ise fick en rispa i örat och det blödde lite. Med tanke på Filippas inlägg
i gästboken. (Om en akita bråkar med en vavva om ett ben blir det en ruskigt
ojämn fight. - Men det är otäckt när två stora hundar slåss också. Mina väst-
götaspetsar slogs ibland, men det var ju bara att ta dem i nackskinnet och dra
isär dem. Nu gav de sig båda två när jag tog tag i dem och sedan kunde jag sitta
på huk med en på varje sida och tala om för dem att de var usla byrackor.)
Glad Midsommar till alla andra i alla fall!
.....................................
Akitadagarna i Fagersta
Jinjin blev 2:a i KM-lydnad!!
Han måste ha tränat på nätterna när matte sov.
Vår granne sa att hon minsann aldrig sett mig träna någon lydnad med honom.
Och det kunde jag ju bara hålla med om. Jag hade räknat med att vi skulle komma
sist och ställde upp mest på skoj. Ifjol såg det rätt enkelt ut om man kunde använda spårlina tex.
Mindre poäng kanske, men jag brydde inte så mycket om poängen.
Det satt långt inne att jag vågade ställa upp efter träningsomgången. En massa hundar som skulle
vara lösa och kallas in. Och det utan att hamna på fel ställe där det stod en annan hund - med
slagsmål som följd. Hu, vad hemskt! Men alla hade tur - eller skicklighet - och det gick fint.
Yla vann förstås och det var välförtjänt.
Här nedan skall vi köra lite social träning. Sven går slalom med Ai Kii.
Mitsu var ju bara sååååååååå söt. (Hon står bakom Ise)
På söndagen var det utställningsdags.
.JPG)
Jinjin vann över Ninjo i championklassen. Han ser ut att göra sitt bästa för att se spänstig ut.
Men han är ju spänstig förstås. (Matte höll på att dö efter tre varv däremot.)
Josefine, som var på kort besök utan att ställa ut, springer med Ninjo.
Ninjo har ju vunnit över Jinjin förr, så det var ju lite rättvist att Jinjin fick vinna en gång :-)
Alla tikarna i Bästa-Tik-klassen
.JPG)
Ai Kii vann och hon såg ut som en skimrande pärla. Filippa och Yume fick sitt eferlängtade CERT (GRATTIS!!! :-)
och jag var glad åt att vi som inte behövde fler Cert förrän i oktober inte heller fick det.
Det är roligt att se hur olika de ser ut inom samma ras. Alla är fina på sitt eget sätt.
Filippa ser till att Yume har koll på benen under Inges överinseende
Blöta var vi....
.JPG)
Det rann från taket på vår stuga mest hela tiden
Och några satt och tittade ut genom fönstret.
Jag hade målat en tavla till Erling som höll i lydnaden
Det fanns förstås divergerande åsikter om vilka metoder man skall använda i lydnadsträning.
Så är det alltid. Jag är ju av den mjukare sorten själv, men Erlings metoder fick mig att
släppa Jinjin och lita på att inget skulle hända trots att jag höll på att dö av skräck.
Så de funkade på mig i alla fall. Hur
det är med en akita vet jag däremot inte
;-)
Mitt självklara mod som jag hade för 25 år sedan har smält bort i nån tövinter.
(Jag kommer ALDRIG att göra om det!)
Förresten är akitor svåra att måla pga färgerna. Man måste ha mycket kontrast för
att få fram det vita, men sedan inte sabba det röda. Mitt i den där kontrasten skall man sen
sätta en svart nos - som försvinner helt. Och förstås har man bråttom för man har
en rapport som skall vara klar på tordag eftermiddag. (men jag älskar att skriva
rapporter så jag beklagar mig bara över tidsbristen den gav mig.)
Det var jätteroligt att träffa alla trots att det vräkte ner mest hela tiden.
En lyckad akitahelg måste jag säga. Och att vi har lärt att känna Kitty och Björn
med Mitsu är en underbar bonus.
Jag får återkomma med ett par bilder till.
Malin med Tenchu och den snälla lilla Luna har lagt upp en massa bilder här
Grattis Yla och Andreas till lydnadsvinsten
Grattis Raiden som växt till sig fint till bästa hanhund.
Grattis Ai Kii, din söta pärleflicka och bästa tik
Grattis Filippa till certet (kommer fler sen :-)
Grattis Mitsu bästa valp
Grattis oss som träffade trevliga människor och söta hundar.
Jag har redan glömt regnet.
.Hoppas alla tog sig hem i lugn och ro.
.....................................
E' de mat snart?
Va' den tog slut fort!
Fin utsikt....
.....men jag tror jag lägger mig härinne bland träden.
Vi går åt andra hållet vid sjön där vi alltid gått och jag undrar lite varför jag aldrig
gått där förr. Det är lite sumpigt på något ställe och man är ju lite lat. När man kommer
över det stället är det fint. Lite svårframkomligt på sina ställen bara.
Bävrarna har gjort en hinderbana:
En svans och en sprucken sten
I morgon börjar akitadagarna och det ska regna. Hoppas det inte regnar precis över oss.
Enligt SMHI skall det det... blä. Det blir tröja och regnkläder, paraply och stövlar
till grillandet i morgon kväll.
.
