Startsida

Mars 2009

Jag började planera för en veranda till Ise i hundgården...

...och hon fattade med detsamma att den var till henne fast den var på planeringsstadiet.

Två lager pallar med skiva överst ovanpå tegelsten, lutande tak och vindskydd runt om skall det bli. Och så
dynor på det. Jinjin älskar sin "tron" men den är för hög för Ise. Hon vill nog ha en lång och låg veranda med
en göm-hörna där hon kan kura ihop sig. Vi skall göra hundgården större också. Det är inte så ofta de sitter
i den båda två (Jinjin sitter där varje dag för att han vill) men det är ju bra att kunna lämna dem ute när det
är hyfsat väder utan att behöva bekymra sig ör att de skulle bli våta om det kommer en skur. Där är ju
en koja men Jinjin går aldrig in i den och Ise vill nog också ha en öppen utkiksplats.

........................................

Ise fick C på höfterna. Det tog (tar) mig ett tag att hämta mig från det. Men jag tänker förstås röntga
om. Armbågarna var fina och det är jag glad för. Jag har varit lite orolig för att Jinjin lekt så mycket
med henne hela tiden, inte minst att han slitit henne väldigt mycket i bakbenen, de säger att man skall
undvika det - men hur? Jag vill ju att de skall leva ett normalt aktivt liv och ha roligt. Inte sitta still
för att få bra höfter... Det finns förstås en massa andra saker som kan påverka, exempelvis vem som
var avläsare. Hon som tog bilderna sa att de såg helt normala ut och för allt vad jag kunde se var
de helt OK. Det var förstås en himla massa strul med röngenapparaten och Ise har också mycket
muskler på insidan av låren vilket också någon skrev att det kunde påverka för att man inte fick
ihop benen tillräckligt. Båda hennes föräldrar, och syster, har ju A så det finns ingen direkt anledning
till något C tycker jag. Annan än lek. Ja, hon har ätit för mycket av Jinjins fetare mat kanske.
Det kan också påverka.

Jag känner en tjej som läser till veterinär och jag skall låta henne jämföra Jinjins och Ises bilder.

På sistone har jag ju läst en del om höftledsröntgen och t ex veterinär Åke Hedhammar
som skrivit infon om HD skriver: "Röntgenundersökning kan aldrig bli en exakt metod
för fastställande av en hunds höftledsstatus. Några helt tillförlitliga mätmetoder för de olika
graderna av dysplasi finns inte." Alltså tänker jag vänta och röntga om för att se om vi
får ett annat resultat. Det är tillåtet (dvs inte förbjudet av SKK, men enl RAS är det A och B som
gäller om det inte tillför rasen mycket) att avla på C och har hanen A är det förstås något som
uppväger. Jinjin har A. Är det då så att det inte finns något ärftligt som gett resultatet
utan att Jinjin dragit henne för mycket i benen under hennes uppväxt så känns det inte lika
illa att hon får valpar som om hon varitav en ras som ofta har fel på lederna. Det finns ju
ingen anledning till att hennes valpar skall ärva Jinjins lek....

.................................

En rolig sak hände: Jag chattade lite med en tjej på nätet om hundar och vi trodde båda
att den andra bodde i Skåne. Så visade det sig när hon skulle försöka placera om sin hund,
som hon fått tillbaka från dem hon omplacerat den till, att hon bodde i samma kommun som jag.
Hon kunde inte ha sex hundar och det var lite bråk mellan denne och någon annan när de var
inomhus. Hon var tveksam till att placera om honom igen (så dåligt första gången - hunden hade
gått upp tolv kilo på ett halvår och blivit väldigt fet) men hon försökte ändå. När hon inte fick napp
på ett bra tag bestämde hon sig för att avliva honom och skrev det till mig. Jag hade redan frågat
några men nu tog jag tag i det igen. Den skulle dö nästa dag. Som tur var kom min kompis med
vettenspanielkenneln på att en tjej i närheten av henne fått båda sina hundar påkörda av tåget när
de smet (så outhärdligt hemskt...) och nu var hon hundlös. Hon ringde upp henne och hon var
intresserad så hon ringde i sin tur upp matten till hunden som åkte dit med den nästa dag och
alla är nu nöjda och glada. :-)

Visst är det konstigt ibland? Man pratar med en helt anonym person på nätet och denna någon bor en bit
bort och har till och med träffat en på stan och sett ens hund.... Vi måste ha pratat med varandra också.

...............................

Vi fick nya kort på Jinjins halvsyster Iwi, Norsk Champion.

Tack för det Monica!

Iwi har en egen sida under "släktingar".

...................................

Guess what? Det är snöstorm!
27 mars och det tvärsnöar sedan halva dagen.
USCH!!!!!!

Så här såg det ut på vägen hem (man ser inte alla snöflingorna, men de är mååååååånga...)

Det var roligare igår när Ise och Jinjin hjälpte matte att skaka matta.....

.....och sedan gick vi på promenad och matte och Ise rastade på varsin sten medan Jinjin
var otålig och ville gå vidare.

Tanja var med på djurkliniken och sedan gick vi och åt lunch där vi kunde se Ise i bilen
där hon satt och vaknade till så smått.

.................................................

Vi var i Malmö på utställning

Dålig mobilbild ovan på Ise och två av Karins (Amateraso no) hundar
Karins Mika vann och står först men hon syns inte på bilden. (Hon blev champion!)
(Vi kom ihåg att ta med oss batterier men glömde kameran....)

Ise fick CK.

Jinjin fick CACIB!

För en gångs skull kom han före Manuel och som vanligt kom han efter Tore.
Nu är ju Tore veteran så Jinjin blev etta i alla fall, fast att Tore blev BIR..

Jinjin i Malmö när han tar sitt första CACIB

Foto Mikael Edlund

Jag har köpt bilden av MuninMedia (Charlotte & Micke). Mycket bra att kunna
köpa ett kort på sin hund när man inte har tid eller möjlighet att själv ta ett
för att man står i ringen. Inte har man en så bra kamera heller. Givetvis
skall jag sätta upp den på väggen i glas och ram :-)
Bilden ligger här också, tillsammans med flera andra från Malmöutställningen.

Ise fick kritiken: "Pleasing head and expression. Good neck and shoulders, front and spring
of rib. Good topline and tailcarriage. Moving well in front, needs a little more drive in back".

Jinjin fick: "Nice head, correct eye. Well angulated through out. Good neck, shoulders
and front. Good spring of rib. Well tucked up line (?? Charlotte, vad står det?)
Very good hind myrstackar (? Hjälp!) and tailcarriage.Moving soundly back and front."
(Charlotte gissade på bra midja och muskler på bakdelen.)

Om jag skall klaga (vilket jag inte borde, vi hade tur för Jinjin hade börjat
fälla och hade det gått någon vecka till så hade det blivit ett annat resultat)
så har jag alltid tittat på kompisens jättestora vackra vita rosett som ser
ut som en hel brudklänning, medan vår vita rosett är bland de minsta jag
sett. Och skall jag bekänna något, så gjorde vi något jag alltid tyckt varit
fjantigt, vi köpte en rosett till Ises CK så hon också skulle få en. (Det blir
som med barn, det skall vara rättvist, fast hundarna struntar i vilket :-)

Vi var väldigt stressade eftersom vi skulle flytta min mors möbler till
ett äldreboende och möblera där samt sortera allt som blev över (pust).
Därför känns det som om vi sprang in på utställningen och sedan sprang
vi ut igen. När vi körde hem på eftermiddagen mötte vi den förhatliga
snön i Motala. Sen snöade det i sexton mil. Det snöar idag också.
Mycket dessutom. Kallt är det med. Var är våren? Gnäll.

Ett vitt hjärta i pannan

På den här bilden som jag tog med blixt dök det upp ett hjärta i pannan på Jinjin.
Den lille hjärtehunden :-)

En underbar vårdag i mars........


Jinjin ser sig om efter blommorna. Tror jag.
(Fast det kan ju vara "projicering" ;-)

Men vad gör lite nysnö när man äntligen är hemma i skogen och kan trassla ihop sig med Ise?

Häromdagen var jag nästan övertygad om att Ise hade en grav hörselnedsättning.
När hon skulle gå in i bilen hörde hon inte att jag kallade på henne upprepade gånger
trots att hon bara var tre meter bort. Hon reagerade faktiskt inte alls. "Undrar om hon
är lite döv" tänkte jag då. Nästa dag skulle jag äta ett ägg och det hör till saken att
Ise är väldigt förtjust i ägg, hon brukar få ett helt ägg med skalet på var och varannan
morgon. Där satt jag alltså med mitt ägg och tänkte att eftersom Ise hör så illa kommer
hon nog inte ner från ovanvåningen om jag hugger av toppen och börjar äta. Resolut
högg jag av toppen på ägget och i samma ögonblick kommer en äggsugen hund
störtande nerför trappen med buller och bång . Hörselskadad? Nänä.

.....................................

I går gick vi i skogen där vi brukar gå och vargen hade varit där.

Vi har gått på heden för att Ise skall få gå lös nu ett tag. Jag vågar inte
släppa henne så hon kan springa ner till en sjö om hon drar. Igår skulle
jag gå två korta rundor med dem och då tog vi vanliga skogsvägen
och upptäckte att vargen gått där ett par dagar tidigare, det var lite
snö på spåren. Den kom från samma håll som vi, vilket betyder att
det gått förbi hemma hos oss när den var här. Men den brukar ju gå
här så det var inte ovanligt. Det är jobbigt att bli påmind om den
hela tiden bara. Även om man vet att det var ett par dagar sedan
spanar man över axeln och kan inte släppa tanken. Kändes i och
för sig bra att den var ensam, att det inte var alla fyra i flocken.

Idag gick vi i blötsnö på heden

Det är tungt för dem att springa ut i blötsnön så de håller sig i spåret (där jag kavar fram och halkar runt).
Det var här vi såg vargspår senast, någon hade till och med sett en varg här.

Tack för gratulationerna i gästboken :-)
Alltid roligt att få en liten hälsning där.

................

Det har kommit lite snö varenda dag....

...det snöar till och med när det är plusgrader.

Vilket hundarna inte verkar bry sig ett enda dugg om.

De leker som vanligt.

Men idag, söndagen den 15/3 var det strålande sol och jättevarmt. När vi gick med hundarna svettades vi.
Äntligen verkar snötortyren ge sig. Fåglarna sjunger och jag slapp mössa och vantar. :-)
Det har bara varit trist hela veckan med denna snö som föll och föll och föll.

Manuel har varit i fjällen med sin matte och husse
och det övergår numera mitt förstånd att man söker upp snö frivilligt,
men jag har väl glömt hur det var att bo i Malmö och inte bära ved hela tiden.....

Vi var och spelade en bridge-match (som vi f ö vann) men hundarna fick lite kompensation när vi
kom hem i form av lättstekt oxsvans och varsitt fläskkarrében som efterrätt. De har visserligen
inte ätit upp sin mat men vad gör det? Igår fick de vara på hundpensionat
för vi spelade bridge hela dagen så de får väl ha något gott.
Tur de fick en långpromenad i solen idag på förmiddagen.
Tyvärr glömde jag kameran så bilderna är från en
snö-dag i veckan.

Ja just det, om en stund har jag betalt in de 2,000 kronorna som berättigar oss
till namnet Moriko's kennel. Mori betyder skog på japanska och ko betyder
barn, så tillsammans blir det alltså Skogsbarnets kennel. Vi får
väl se om det blir några små skogsbarnsakitor, men vi
hoppas och längtar till den dagen.
................................

"Men Hallå! Stick inte nu, vi skall ju dansa"

"Kom ihåg nu, ett steg åt höger och sen två åt vänster"

Vår granne Nina försöker förstås ragga på den snyggaste killen på festen ;-)

Jinjin dansade mycket på mattes 50-årsfest.

Här ovan dansar han med matte och husse och nedan med några brudar.

Ise gick och lade sig mitt bland alla och sedan sov hon som en stock.

Våra grannar i nästa by var med och Jinjin avskyr deras hund Roy och därmed även matten.
Därför fick båda hundarna vara instängda från att de kom tills att de gick. Dvs nästan, jag tog ner
dem från sovrummet i koppel en stund men Jinjin fick inte gå fram till grannfrun. När hennes man,
som Jinjin nog aldrig träffat på nära håll sträckte fram handen nosade Jinjin på den och började
morra. Han kände direkt lukten av Roy och det gick INTE. Konstigt. På alla andra slickar han
och kan närmast sitta i knäet och flirta. Det där paret är hur snälla som helst och i normala fall
skulle han varit jätteglad för dem. Nu bara morrar han. Hundarna fick alltså vara med och hälsa
på alla som kom fram tills dess att grannparet kom. De var hur glada som helst (hundarna alltså)
och hoppade runt och ville vara med överallt.

En present bara en hundägare med två ofta fällande hundar kan önska sig
av sin sambo på 50-årsdagen: En uppladdningsbar dammsugare!

Kanon!

Den har roterande borstar som tar alla hår (sa tjejen som sålde den, hennes pappa hade den
mot katthår på överkastet). Nu kan man glömma hårtussar i alla hörnor och på mattor. Det sitter
en handdammsugare mitt på som man kan ta loss med ett enkelt grepp och ta smulor på bordet
med. Jag svär att varenda tjej (kärringar i min ålder alltså ;-) på festen var DJUPT avundsjuk.
Den är så tjusig.

(Vi har två utmärkta dammsugare men jag hatar att dra omkring dessa klumpiga, vältande,
fastnande tingestar som alltid har en sladd som preciiiiiis inte når ut i den lilla bit i rummet
man har kvar och man får då springa och flytta kontakten. Den här klarar inte storstädning
men hårtussar, smulor, vedflagor och grus är snart ett minne blott.)

Dagen efter....

En sexmannasoffa rymmer exakt två killar.....

Tjejerna får väl hålla sig vakna och städa eller något.

.............................

Jinjin rullar sig i något äckligt

Undrar om det är rävskit? Inte har han någonsin rullat sig i rävskitar innan och vi
måste väl se en tio stycken varje gång vi går ut. Rävar lämnar sina visitkort uppe
på stenar eller t o m små kvistar, och gärna mitt på vägen. Nu hittar han saker att
rulla sig i varenda gång vi går ut.

Jobbigt att gå i halvsmält snö

Trist promenad när man väntar på våren. Ise springer ingenstans alls och ibland
går hon bara stilla bakom någon av oss. Hon behöver ingen lina nu.

Här sitter hon i fönstret

De kollar mycket i fönstren över huvud taget.

................

Ursäkta för dålig uppdatering men matte blir en "äldre dam" på
fredag och det kräver lite förberedelser för man måste fira det.
(Fattar inte varför men folk förväntar sig det...) Hundarna
tycker det är trist för de får knappt gå ut. Å andra sidan trängs de
nyfiket med mig när jag antingen letar efter saker i de överfulla
förråden, eller försöker knöka in ytterligare saker där.

Februari 2009

Matte har lagt en liten video på YouTube där vovvarna leker lite halvslött...
Se HÄR

(Den är tagen med nya digitalkameran, inte så illa för en vanlig kamera.)

......................

Vi var på Kung Bore


Ise på Kung Bore

SSUKs inofficella utställning. Det hade tvärsnöat och vägen dit var inte kul, men bara sex mil,
annars hade jag nog velat stannat hemma. Ise vann över Jinjin, det var bara två akitor, och
därmed blev hon BIR. Domaren ville ha mer kropp på Jinjin och Ise såg lite fet ut idag så det
var som jag sa någon gång förut: "Gillar domarn inte den ena typen så går den andra bra" :-)

Sedan försökte hon jaga en mexikansk nakenhund när det var dags för Bästa Unghund och
vi hamnade delat sist av de placerade. Inte mer med det. Vi vann en sockerskål. (Hoppas
ni tar socker i kaffet om ni kommer och hälsar på....) Tre rosetter har vi också med hem.

Vi åkte hem till trädgården igen....

...och Jinjin fick leka med byxorna på - för säkerhets skull.

Det gick lika bra det, men vi tog ändå av dem efter en stund så de inte blev blöta.

Ise verkar ha löpt färdig för den här gången. Skönt. Men på natten får Jinjin ha byxorna på
några nätter till. Bara för att vara på den säkra sidan.

.......................................................

Nu får ni inte skratta!

Jinjin i balettdräkt

Han blir sårad om ni skrattar åt honom.
Dessutom brukar jag kalla honom Dansehunden för han dansar ibland när han går
eller springer, så det är egentligen en passande dräkt på vår egen lille akita-Nurejev :-)

Vi var och tittade efter brottardräkt eller liknade i en sportaffär, men de hade inget alls
så vi parkerade bilen i stan (Örebro) för att gå och äta innan vi fortsatte leta dräkt. När vi
gått 25 meter tittade jag in genom ett skyltfönster och inne i affären satt denna dräkt på en
provdocka. Det var en affär för danskläder och möjligen lite tjejunderkläder och bikinis och
sådant. Vi klev in och frågade vad den kostade. "520 kronor" sa tjejen bakom disken, och
jag andades ut för att den inte kostade en tusenlapp. Vi bad att få titta på Small och hon
började plocka fram medan vi drog och mätte. "Nja, den blir nog lite liten" sa vi, "kan vi
får se Medium och Large också." Hon plockade fram dem och utan minsta leende tittade
hon på mig och frågade "Är den till dig?" (Med tanke på att jag fått sy ihop två XXL om jag
skulle fått en på mig, så var det otroligt att hon höll masken.) "Nej, den är till hunden" sa jag.
"VA?" sa hon - och DÅ tappade hon masken :-) Vi fick förklara dess preventiva funktion,
lovade att vi skulle skicka ett kort till henne och köpte en Large och gick.

Det är en bygel som skall gå runt halsen på en människa, men den räckte inte så jag har satt
ett skärp genom den och dragit det över huvudet på honom, det är det som sitter runt nacken.
Han har den bara inomhus, men det blir bättre bilder ute. Inomhus är han ändå inte så "påig"
och det är knappt den behövs, men man kan inte veta om det plötsligt är dags. Ise verkar inte
höglöpa, och när jag tänker efter har hon inte gjort det någon av de andra gångerna heller.
Inte sådär att hon viker svansen åt sidan, ni vet. Däremot kan hon ju stå stilla för att hon
nosar på något och är van att han försöker slita henne i ett bakben eller något, så hon flyttar
sig inte direkt heller. Jag hoppas väl att hon tänker höglöpa någon gång i sitt liv, annars lär
vi aldrig få några valpar. Än så länge är det bara bra om det uteblir. Idag är det dag 17.

För nytillkomna läsare var det ett tips från Marita J. (suppl. i AIS-styrelse) om att en dansk
kennel, Kanufiq, brukar ha byxor på en av sina malamuter när det inte är valpdags.

Hundar bakom frostigt fönster

på farstubron.

Viddernas härskare

med den lilla härskarinnan i sin lina....

När vi skulle gå ur bilen och gå här stack Jinjin för första gången på ett halvår. Vi
var upptagna med att koppla Ise och annat och rätt vad det var var han bara borta.
Det var väl för fint väder och fin snö och han kunde inte hålla sig efter att ha suttit i
bilen i flera timmar när vi var i stan. Men han kom tillbaka efter fem minuter och
sedan höll han sig i skinnet.

Det är trist att ha lina på Ise, men dels spårar hon i snön, dels löper hon.

Jinjin kan också spåra....

...men han tar det med ro. Dessutom går han åt fel håll :-)

Tja, det snöade....

......ännu mer. Och man kan stå uppe på en snöhög och spana lite.

Ise löper på andra veckan. Jinjin har inte fått tillbaka sina testiklar efter suprelorinchippet ännu,
nio månader har gått sedan han fick det, de är små och klena. Det betyder att han inte är
heltokig. Skönt. De kan leka och vara i samma rum. Än i alla fall. Vi har köpt en dräkt att sätta
på honom i "preventivmedelssyfte". Det kommer nog en bild snart.

Visserligen har jag ansökt om kennelnamn och tänker ha valpar, men det blir nog nästa gång,
eller gången därpå. Jag planerar ingen "kennel", bara att föda upp några rara "familjevalpar
som blir lika underbara som sina föräldrar. Poängen med kennelnamn är att de får ett "förnamn".
Jag vill inte ha fler hundar. Då måste de stå i hundgård mer och det blir svårt när alla skall slåss
om bästa platsen i sängen. Det roliga är förstås att ha valpar därute som lever och är lyckliga
hos någon som älskar dem. Och att man får se dem ibland.

Världens sämsta matte
Är Jag. Nu var vi hos veterinären. Det var en igenkorkad analsäck som gjorde ont.
Jinjin fick en spruta lugnande och somnade. När veterinären kände på analsäcken
skrek han till och kämpade emot så både jag och Micke fick hålla honom. Men hon
lyckades klämma ut den. Tänk att jag var så fixerad vid det där lilla bloden att jag
helt bortsåg från en så enkel lösning. Som hon sa kan han ha haft ett litet sår som blött
lite, väldigt vanligt sa hon också, och båda sakerna har inträffat samtidigt. Blodet kan
ju inte alls haft med analsäcken att göra. Han har heller inte visat ett enda tecken på
igenproppad analsäck, jag har ju sett det massor med gånger, när hundarna kasat
på mattan med ändan. Då brukar jag klämma ut dem med detsamma. Inget sådant
har han gjort och därför tänkte dumma matte att så var det säkert inte. Ja, man lär
så länge man lever.

Det var inte så lätt att känna efter heller, han pep, gnällde och såg oändligt sårad ut när
jag stack in ett finger häromdagen. Det gick helt enkelt inte. Klart han hade ont stackarn.

(Det kan låta konstigt att jag drar mig för att söva ner hundarna men det påminner så mycket
om en död hund när de är sövda att jag mår förfärligt dåligt av det. Att ha sett sin älskade hund
(flera stycken) död och helt slapp i kroppen, sätter sina spår.)

Här är Isak!

Bror till Gorro, Shaolin och Jun-Aki.
Det är ju sommar på bilderna så han är väl inte ens ett år.
Jag tycker alltid att Gorro och Shaolin är så olika men Isak
ser ut att vara "den felande länken" mellan dem. Lite lik båda
två faktiskt. Jättesöt också :-)

Han är sin mattes prins där i Vänersborg. (Tack för bilderna Ulla)

Matte längtar till sommaren...........

.....och lägger ut en gammal sommarbild.

I själva verket är det 6 grader svinkallt

.....och Ise går i sin lina. Mickes projekt som han jobbar i
tog en paus för att något datasystem skulle fixas till så
jag har fått en Isehållare.

Gå och fiska?

Det är skönt att Jinjin inte springer någonstans. Som ut på isen här till exempel.
En gång hade jag en tokig omplaceringshund (må han vila i frid - vilket lär vara
första gången i så fall....) som skrämde upp ett rådjur och sprang efter det på
isen tvärsöver sjöns utlopp i ån (ca 35 m brett). Tunn is var det. Sen sprang
han omedelbart tillbaka samma väg. Isen knakade men han sprang så fort
(kunde hålla 50 km/h) att den inte hann att brista. Tala om att hålla andan....

(En stor röd paprika fylld med köttfärs, fetaost, svarta oliver, chillisås av chilli (inte tomat),
lite grädde, en äggvita för sammanhållningen och örtsalt, värmer gott i vinterkylan :-)

Jinjin har fortfarande lite problem när han bajsar. Nu köpte jag färskfodret Fodax och
så får han bara det med olja i. Tanken var att det skulle bli lite lättare om maten inte var
så torr. Vissrligen dricker han mycket vatten, men ändå. Det verkar på några dagar som
om det är något bättre. Igår och idag gnällde han inte. (Man kan undra varför jag inte
går till veterinären, men jag tycker det är jättejobbigt att söva honom och så verkar det
inte vara allvarligt. Hade jag själv haft något liknande skulle jag inte sprungit till doktorn,
utan först vidtagit lämpliga åtgärder och väntat på att det skulle läka av sig själv. Det är
troligen det rådet jag skulle fått efter nedsövningen också. Han verkar frisk för övrigt
och inget tyder på att det gör ont utom just då han "skall till". Jag ger det en vecka med
Fodax och är det inte bra då så går vi.)

Januari 2009

Ulla (du hette väl Ulla?) från Vänersborg - se hit!
Caroline är jättenyfiken på att se Gorros brorsa, även kallad "Prinsen"
Skicka ett foto (e-post ovan tv).

Obs! Bilden kommer förstås att toppa sidan hela månaden så allt annat hamnar nedanför MyDog :-)

Jinjin blev Champion på MyDog!

Foto Mikael Edlund (Vi tackar Mikael & Charlotte på MuninMedia för bilden)

Bilden: Matte (tok-glad) & husse håller fram bevisen.

Kritiken: "Head good, muzzle a little short, well shaped dark eyes of correct
shape and good expression, Very good ears hooded correctly placed, strong
neck, good chest, balanced angulation front and rear, movments sound, light tail
could be more elliptical but well set, lacks some finish of coat, urajiro good."
Excellent-rutan ikryssad

Nu tycker ju jag att hans lite korta nos är en stor tillgång, så den kritiken tar jag
väldigt lätt på. Det är snyggt med en ganska kort och bred nos - tycker jag i
alla fall.

Domaren, Burton Wayne från Australien, hade tydligen stor kunskap om akitor
och hur man bedömer dem i Japan. Han betedde sig som den japanske domaren
på WDS, t ex ställde han oss snett så han såg huvudet på hunden medan kan
trixade lite med en pip-boll. (Charlotte sa att han hade japanska connections.)
Det var ju roligt att Jinjin fick bli champion för en insatt domare. Sitt första cert
fick han av Liz-Beth Liljeqvist som är kunnig på akita, och det andra av en belgare
som hade varit i Japan (Theo Leenen) och visste hur de såg ut där och hur man
dömde. Det är lite extra kul att Jinjin fått sina cert av de tre domare som verkat
kunna mest av de han ställts ut för.

Hemma i snön igen med rosett och pokal

Inte ett enda bra kort har vi själva från tillfället.....

.....men här är han i fint sällskap i konkurrensen innan han fick sitt cert (2:dagen på internationella). Lite fel
ordning på kortet (1:a t vä) ... men va sjutton. Tore (längst t hö) vann som vanligt (han är ju väldigt vacker
också), sen kom Genji (2:a från vä) och Manuel (som var jättetjusig). Underbart fina akitor alla tre.

Jag fattade ingenting när Jinjin fick sitt CK utan Caroline berättade för mig när jag stod och väntade på
konkurrensen att om man fick CK så fick man alltid certet om ingen annan fått. Hade jag inte varit så matt
efter resan, kylan och den trista domaren dagen innan (en svensk tant som anmärkte på att Jinjin hade
mjuk päls....) kanske jag hade begripit det själv, men just då var jag hjärndöd. Jag vågade ändå
inte tro det innan jag fick beviset i handen.

Som Lina skriver i gästboken: Han är värd det. Jinjin är verkligen en fin hund i sig själv.
Då menar jag inte utseendet, utan hela Jinjin. Han är en underbar varelse.

STORT TACK för alla gratulationer vi fått!

Ise klarade sig bra i förhållande till hur hon såg ut - noll päls. 1:or båda dagarna
och HP andra dagen 3:a(5) resp 2:a(3) i sin klass. Bra kritik också: " Balanced head,
ears hooded but a little large, good dark eyes of correct shape and well placed, good
body for age, little short in upper arm, strong loins (länder - inte överlår som jag
trodde först) good broad apparently good feed(-t? - kan inte utläsa detta) lacks
some finish of coat, movements overall sound and typical." Excellent-rutan ikryssad

Om dagarna i Göteborg:
Vi kom dit på söndagen och gick in för att ta in burarna och se rasmontern där
Lina, Charlotte och Micke befann sig. Det var 8-9 minusgrader ute och vi frös
rätt ordentligt. Det var mycket trafik och en del av den bestod av spårvagnar. Lite
läskigt tyckte en nervös lantis - även om just denna lantisen är född i en storstad.

Nu efteråt har jag fått reda på att det var en bil som stod parkerad utanför
på gatan där vi gick förbi, som var rökfylld och det satt två hundar i. Den ena
dog och den andra hamnade på djursjukhuset, stod det i tidningen. När vi
gick tillbaka stod det en brandbil där, men vi trodde inte det var något särskilt.
Möjligen har vi bara passerat utan att titta, det var mörkt och kallt. Det känns
förfärligt. Troligen hände det efter vi gått in, men bara att veta det är hemskt.

Jag föreslog i ett svagt ögonblick att jag skulle måla något till rasmontern.

Rasmontern

Foto Charlotte Steneloo MuninMedia

Alltså målade jag bilden i tre delar som hängde i vår fina monter som Lina hade inrett.
Efter mycket hjälp från Martin & Eva-Ley (de har Viggo som är bror till Ai Kii och
Ninjo, se hemsida) tror jag att där står "Akita-ken kyokai", dvs Akita Inu Sällskapet
på japanska. Man säger visst Akita-Ken, inte Akita Inu.

Vi stod ett par timmar i rasmontern men det var inte så mycket folk så det var
ganska lindrigt. Hundarna var trötta efter en hel dag där men det var snälla ändå.
Det kom små barn och klappade dem och det gick jättebra. Mest sov de.

På måndagen var Jinjin hund nummer tre i ringen, först var Gorro och Shaolin.
Båda hade fällt rätt duktigt, men dessutom var den svenska tanten lite snål i sina
bedömningar - enligt min åsikt. Ibland undrar jag varför de inte kan slänga med
ett HP när hunden ändå får en etta, bara för att visa att hunden ändå är bra trots
ungdom eller taskig päls. (Nu när resultaten kom på AIS-sidan såg jag att de fick
varsitt HP på olika dagar, jag var bara inte uppmärksam nog, för nervös innan
det var min tur antar jag.) Jinjin fick en slät etta men eftersom han för en gångs
skull hade lite päls, och dessutom gått upp lite i vikt, blev jag faktiskt besviken.
Istället klagade hon på hans mjuka päls (hon har aldrig delat säng med en
hund skulle jag tro, då hade hon uppskattat en mjuk päls att stoppa in
näsan i :-) (Förresten bodde vi på vandrarhem med våningssäng så bägge
hundarna skulle absolut dela min 80-centimeterssäng med mig. Sov bra? Nää)

Båda hundarna fick ändå hyfsad kritik på måndagen. Fast jag har tappat bort
lapparna. Jinjin hade visst kort steg på frambenen minns jag. Hmmm? Jaså.

Det var trevligt att träffa en läsare av den här sidan, Ulla från Vänersborg, som
har en bror till Shaolin, Gorro och Jun-Aki. (Skicka gärna en bild Ulla, det vore
ju roligt att se honom. Gorro och Shaolin är ju ganska olika så det är spännande
att se hur han ser ut.)

Rasparaden var väldigt bra genomförd av tjejerna och hundarna. En geisha,
en mangatjej och en samuraj. De fick spontana applåder för kläderna och det
var de väl värda. Det måste varit jättebra reklam för vår ras.

Ise kliade sig på magen en hel del. Sedan såg jag att hon fått sådana där
små utslag som hon hade när hon var yngre. Ungdomsfinnar. Jag har haft
på henne Prob-olja varenda dag sedan vi kom hem och de försvann. Det
är tjärsprit och hon tycker det är gräsligt, men det kan inte hjälpas.

Efter att Jinjin fått sitt cert blev vi fotade av Mikael (Edlund). När jag då skulle in
med Ise var jag lite sen och rätt uppe i varv. Vi kom inspringande i ringen och Ise
skuttade runt och bet i kopplet och mina kläder. Sedan lyckades hon bita upp haken
på kopplet så jag tappade henne, men jag fick tag på henne igen. Hur som helst
var det mer kaos än något annat. Men hon fick HP ändå Och trots att jag tyckte att
henne syster Soya var väldans fin nu, så kom Ise tvåa och Soya trea. Ibland vet
man inte riktigt vad de tittar på. Pälsen var det i alla fall inte.

....................................

Påselad Ise

Nu har jag gått rätt mycket ensam med hundarna och Ise är så väldigt ung & energisk att hon är svår att
hålla ögonen på när hon är lös, då blir det jobbigt med två. Särskilt som Jinjin blir orolig när jag ropar
på henne (han minns när jag sprayade på honom men ropade på henne...). Alltså har jag dem ofta lösa
en i sänder. Ise drar ju som en liten ångvält så jag köpte en sele till henne och med ett (två ihoppkopplade)
koppel som man kan fästa kring midjan så får jag god fart också :-) När jag sedan släpper Ise så slipper jag
kolla Jinjin om han är kopplad. Det räcker gott med att försöka följa hennes rörelser, även om hon hörs rätt
bra med pinglan på. Hon har alltid Masterplushalsbandet på nu, men det räcker vanligen med att pipa när hon
inte kommer när jag kallar (hon kommer oftast, men tar god tid på sig - "Jag ska bara..." känner ni väl igen?)
Jag är ju rädd att hon skall springa efter ett djur och ut på en sjöis. Svårt att undvika sjöar när det ligger sex
stycken på nära håll längs med ån som ringlar sig genom landskapet här. Ise är inte lika försiktig som Jinjin,
honom kan jag ta ner till sjön utan problem, men Ise får vara kopplad då, jag chansar inte.

Efter att vi har varit ute står jag med dem på gården hemma så de får leka ute en timme eller så. Då
kan man få många goda skratt. I går såg de så roliga ut när de skuttade jämsides i takt (och då menar
jag riktiga gunghästskutt med framben och bakben) och tittade på varann samtidigt som de höll varsin
stor leksak i munnen.

Ise kliar sig mycket mindre nu när fällningen börjar avta. Jag proppar i henne fiskolja (>10 ml) varje dag
och har Probolja på också. Utslagen på magen är borta och det är skönt att slippa sätta på tratten på
nätterna. Innan kliade hon bort pälsen helt på vissa ställen. Nu kommer det lite päls tillbaka och man
kan njuta av att titta på henne igen, det känns bättre utan kli-fläckar. Hon syns ju väldigt bra i kort päls,
dvs man ser själva hunden bra, muskler, ben och form. Kanske domaren på MyDog tittade så, inte som
matte som BARA ser klifläckarna, inte resten av hunden.

....................................

Idag åkte vi till ett ställe där jag tänkt gå igår....

....men det blev för sent och var för långt då. När vi kom dit idag hittade vi spår från igår.
Jag trodde det var en varg som gått där, men när jag sansat mig lite såg det mer ut som ett
lodjur. Nu brukar ju lodjur ha karakteristiska mjuka pälsavtryck runt spåren, vilket inte
fanns på dessa, men de var lite väl assymetriska för att vara varg. Nedan syns Jinjins
spår bredvid till höger om lotassarna.

Jag släppte ingen hund lös fast det säkert var helt riskfritt.

På vägen hem passerade vi grannbyns zoo :-) Ser det ut som. På andra sidan (bakåt) går en flock fjällkor.

Hästarna är islänningar och massor.

Den här bilden kan jag ju inte undgå att lägga ut :-)

Vilddjuren tränar för Let's Dance

Jinjin gnäller när han bajsar. För ett tag sedan började han bete sig lite konstigt, bajsa mitt på vägen
som han aldrig gjort innan. Sedan såg jag att det kom en liten droppe blod och då gick jag in på
distriktsveterinärkliniken. De hade fullt upp och sa att jag skulle ge honom olja i maten och det har
jag gjort. Nu har det gått ett tag och det har inte kommit mer blod men han gnäller. Precis innan vi
skall gå har jag börjat spruta in lite olja där bak, så det skall gå lite lättare och inte spricka upp om
det är ett litet sår. Han kränger sig och piper men till sist låter han mig spruta in den där oljan i alla fall.
Jag får prova med det några dagar till och slutar han inte gnälla får jag gå tillbaka till veterinären.
Det kan ju vara att han ha skurit sig lite på en vass benbit som passerat genom utan att brytas ned.
Jag har förstås känt efter i tarmen med fingret men kunde inte känna ett dugg konstigt.
Det kan ju vara bara att han är lite rädd nu, för att det gjorde ont innan, också.

Ett år hade matte fem vänstervantar

Och det är inte svårt att lista ut varför.

Jinjin får något särskilt i blicken där han står och ser allmänt rar ut. Sedan sticker han blixtsnabbt
fram nosen och nappar åt sig en vante som sticker upp ur fickan. Denna trofé har de sedan
dragkamp med. I år har jag faktiskt några högervantar också, men om någon jag möter skulle
undra varför jag alltid har två olika vantar på mig så är svaret att de andra ligger söndertrasade
i snön någonstans.

Jag och Tanja käkade lunch med Caroline som var på "handelsresa" till Örebro. Trevligt.
Vi glömde tiden i allt hundsnack och parkeringstiden hade gått ut för en halvtimme sedan
när Tanja kom på att klockan var mycket. Jag tyckte ändå vi lagt i för minst en timme för
mycket. Så går det när man har akitor. Man slutar aldrig prata om dem :-)

Jinjin tog ett tuggben (ett av hudsorten som han inte gillar annars) och då ville Ise ha det. Han
vrålmorrade åt henne men det bara struntade hon i och tog benet ur munnen på honom och han sa
inte flaska. Jag tog det ifrån henne och gav tillbaks det så blev han glad igen. Sen gav jag henne ett
annat ben. Dessa ungar.

....................................

Vi gick en sväng med Ingrid och Tinnie

Ise fick såklart gå i koppel för att undvika bråk. Det var lite träning i att träffa andra hundar.
Tinnie är så gammal och snäll att hon knappt ens tittade på Ise och Ise besvarade det med
att vifta lite på svansen och inte titta heller. De kunde t o m nosa på samma fläck en sekund.
Jinjin var överlycklig och sprang runt i skogen bredvid - när han inte trasslade in sig i Tinnies
koppel.

Idag, lördag, gick Micke och jag på heden där jag tänkte att det var Ises tur att gå lös ett tag.
Jag släppte henne och inom tre minuter var hon putz weg i tjugo. Suck. När hon var borta
tänkte jag att vargen säkert ändå inte var här. När hon kom tillbaks och vi gått en kilometer
träffade vi på pinfärska vargspår. Helt nya från idag. Den kunde faktiskt varit där samtidigt
som vi. Vi vände och gick till bilen. Tja, Ise fick dagens motion och överlevde. (Nu var det
ju en hanvarg, den hade markerat revir på några ställen, så den kanske låtit Ise vara ifred.
Kanske...)

..............................................

Vi firade nyår med Tanja och Sven och Ai Kii och Noah.

Här leker Ise med Noah medan Sven tittar på.....

...och ger dem godis.

Vi käkade upp hela gåsen (>4 kg) plus lite andra saker. På nyårsdagen var vi ute och gick
i omgångar med alla hundar och vi skulle testa masterplus-halsbandet på Ai Kii, som inte
lyder så bra alla gånger hon ser ett rådjur. Tyvärr (ja...) var hon otroligt lydig just den
här dagen så det fanns ingen anledning att prova halsbandet alls.

När de kommit hem till sig igen sms:ade Tanja att hundrna var utslagna och att det var
tretton grader kallt ute. Jag skrev tillbaka att det var exakt samma här...

Utslagna jyckar

Den apelsinfärgade sköldpaddan med klumpfötter köpte vi i djuraffären trots att Ise redan
fått en hund med koppel i julklapp och Jinjin numera är måttligt intresserad av mjukisdjur.
När vi kom hem med den tog Jinjin genast hand om den och släppte den inte från sig
på en halvtimma. Den låter som en galen kalkon i fötterna. Jättekul. Där är en pingla
också, och ett pip. En hel konsert. Tillsammans med möööp-grisen, räääp-anden, piiip-apan
och kväkkväk-grodan har Ise nu en hel orkesteruppsättning att underhålla oss med.
Och det gör hon :-)

Framåt

Bakåt i tiden...

Nutid