Mars 2007
Vem e' kung på planeten...?....
...och e' snabbare än vinden...?...
...och har snyggaste svansen?
(Matte tycker förstås att svaret är Jinjin)
Den hund man har är alltid sötast. De föregående hundarna var vackrast av allt
när de levde, sen ändrar man smak med en ny hund. Vad man ville ha från början
har
man glömt.
.................................
Fem minuter med en plasthink.....
Finns det nåt annat kul nu?
Februari 2007
Ett år har gått....
...men han gillar samma snöhög (fast den är lägre den här gången), medan....
....matte är trött på snön och bara längtar efter att få ta sådana här bilder istället.
.........................
Här var vi och gick med mattes arbetskamrat Marina i förrgår
kväll (19/2). Det är Måltidens Hus i Grythyttan som syns på
bilden.
Jinjin bara pinkade
på precis alla ställen som en
grythytte-
hund någonsin har pinkat på, så
han fick inte vara med på bild.
......................................
Snö...
....överallt.
Förutom den obligatoriska minst-en-timmas-promenaden får han
mest
vara ensam därute i kylan.
Han tuggar som bäst sönder en
plastburk utanför fönstret (där matte står på insidan).
Eller försöker gräva upp en sork.
I allmänhet går han och lägger sig högst uppe på en snöhög och bevakar omgivningen.
Det är inte många saker han bitit sönder i sitt liv. Han har tuggat lite på någon penna
och några andra plastburkar, men annars har det varit rätt lugnt. Det skall jag förstås försöka
komma ihåg när jag går där och säger till mig själv att nästa gång blir det en chihuahua, vilket
väl hände
några gånger nu när snön kom och han blev helt spattig i skallen. En gång
sprang
han bort i skogen så länge att jag blev sur, vände och tog bilen hem (500 m). Sen kom han
efter fem minuter när jag stod och slängde ved i kärran, men låtsades inte om att jag var där -
och
jag
låtsades inte om honom heller och pratade inte med honom på hela kvällen. Han sa
inte ett ljud om att han ville gå ut mer, varken den kvällen eller kvällen därpå. (Just den
dagen gick vi ut ovanligt sent, ca 16.30, och som jag skrev nedan hinner han samla på sig en
hel
del
överskottsenergi då.)
Mest blir jag ju orolig när han är utom synhåll. Han kan visserligen sin skog men det finns sjöar
med is på. Hanhundar har det jobbigare att komma upp om de går ner sig i en vak, de fastnar
med penisbenet i iskanten. Jag har försökt lära honom att inte gå ut på is, men i vanlig ordning
tyckte han att jag var fånig ända tills isen brast omkring honom. Nu var det kantis, med mark
under
då vattnet runnit undan, så det gick bra, men en annan gång kan det bli värre. Ån går ju
genom de flesta sjöar här och isen är väldigt tunn där den går fram, men det syns inte alltid.
- Fast
idag vågade
han inte ens dricka i ett dike för iskanten kunde brista - det lovar ju gott
(ta i trä - igen...).
För övrigt är han väldigt glad och gullig. Vi mötte en tjej med en mops i Malmö och hon sa
att han såg macho ut, och att jag också såg macho ut när jag hade en sådan hund. Inget kunde vara
mera fel - om man säger... Jinjin är barnslig och fjantig, inget macho där inte. Som många hundar är
han lite rädd för karlar. (Män är ju bevisligen farligare än kvinnor, så det har han ju rätt i.)
Och om han somnar på
undervåningen kommer han upprusande mitt i natten
och slänger
sig
tvärsöver mig för att tala om
att han är glad att jag är där och att han saknade mig när han
vaknade.
Det har hänt att
han somnat om med tassen runt
mig och halsen mot min nacke.
Den lille gullesnutten... :-)
Här bor vi. (Jinjin syns knappt men han är på väg mot huset.)
Foto Annika Hickisch
