September 2007

En rar liten hanhund....

Man tror ju automatiskt att det skall bli en massa morr och när det verkar vara ömsesidig kärlek
frågar man om det är en valp. "Nej, nej, han är åtta år"... Konstigt. Andra hanar går sällan eller
aldrig att umgås med. Den här var helt tokig i Jinjin och Jinjin "klappade" honom på det där roliga
sättet han har, han stryker över det han gillar med undersidan av halsen. Det kan jag inte påminna
mig att någon annan hund jag haft har gjort.

Och en ny kompis, Alexandra...

...samt några fler flickor som hellre lekte med Jinjin än såg på prisutdelningen
i Vildmarkskocken (som i och för sig var trevlig den också).

--------------

"Tänker hon ta benet igen eller?"

När matte är förkyld, och det inte blir någon promenad i regnet, är det bra med ett stort ben
att sysselsätta Jinjin med. Han blänger misstänksamt på dem som kommer i närheten, men det går
att ta benet från honom om man vill. En enda gång har han morrat då jag skulle ta ett ben från
honom. Det var i november i fjol, samma dag som jag just skrivit att han aldrig morrat åt någon
(konstigt...). Han fick en utskällning tillbaka i alla fall, och jag tog benet, men han fick det igen.
Nästa dag när jag kom ut och han låg och gnagde på benet, funderade han på hur han skulle göra,
sedan tog han upp benet och bar bort det till mig och lade ner det på marken. Han ser så rolig
ut när han skall vara avväpnande (om han vet att man är lite arg), då "dansar" han fram till en,
medan han svänger lite på huvudet från sida till sida.

Trött på kantareller?

Det är det faktiskt helt möjligt att bli. Fast bara på rensning och ätning, inte på att hitta och plocka.
Om man steker dem lääääänge på svag värme, tills de är nästan torra, och sedan kör dem i mixern
med olja, cashewnötter (lika mycket i vikt ungefär) och lite vitlök, får man en pasta (typ tapenade,
fast torrare och med en annan smak - förstås) som man kan frysa och sedan bre på en macka
och lägga ost på och gratinera i ugnen. Eller kanske göra pastasås på med lite grädde?

Visst ja, han slutade klia sig. Det var nog bara en massa gräsfrön som satt i pälsen.

Augusti 2007

Äntligen en domare som förstod sig på akitor ;-)
(Kan ju vara tvärtom förstås, men inte i mattes tycke.
Jinjin bryr sig inte om vilket för rosetterna bara kliar.)

Jinjin fick ett cert och blev BIR i Askersund för domaren Liz-Beth Liljeqvist,
som enligt Milstolpe-Tina har dömt massor av akitor under många år - så helt
borta kan hon ju inte vara. "Tillräcklig kropp för åldern" tyckte hon - tack och lov.
Jag hade ändå borstat bort fem koftor stlk XL av underull innan. (Hur kan där
vara så mycket hår på en enda hund?) När hon läste kritiken för sekreteraren
grät jag nästan av glädje. Bara bra saker. Och: "Ett särskilt plus för huvudet"!

Han skötte sig inte ens perfekt i ringen. Bettet gick jättebra men testiklarna skulle
man inte klämma på, då satte han sig ned. Liz-Beth trodde att han var rädd, men i
själva verket var det för mycket klämmande och putsande från min sida under två
dagar som gjorde honom ordentligt "tje" på folk som skulle plåga honom med en
massa tafsande.

Att sedan domaren i BIG-ringen tyckte att han hade för lite vinklar var lätt att ta.
Jag protesterade förstås lite när jag mötte honom sen och sa att en akita inte skall
ha så mycket vinklar. Han hade ju precis fått "tillräckliga vinklar" av Liz-Beth.

Lite jobbigt var att han försökte gruffa på stora hanhundar. När vi stod och väntade
främst i kön till BIG-en stod en jättelik american akita precis bakom och bakom den stod
en lika jättelik malamute. Jinjin vände sig om och slet i kopplet och morrade varpå jag slet
tillbaka i honom och gastade NEJ. Då blev han sur och irriterad på mig också, så jag tänkte
att "Vad sjutton håller jag på med?" och började puttra som vanligt med honom och kliade
honom på halsen - vilket faktiskt hade den effekten att han struntade i dem. (De blev
1:a och 2:a och vi blev inget alls. Kanske han kände det på sig :-)

En gammal soffa åkte ut och skall till tippen. Duger bra som uteplats ändå.

070831

Han kliar sig. Hjälp. Fast bara sen igår. Jag köpte Royal Canin adult istället för ProPlan Performance,
som var slut i förrgår. Tänk om det är maten? Kul att stå där med en hel säck dyr mat som inte går att äta.
Annars brukar han tåla vilken mat som helst och äter bättre om han får byta lite då och då. Mer protein
kan det inte bero på. Han får alltid en stor del kokt kött i maten. Varför är det så svårt med mat? Min kompis
bytte tillbaka till vanliga Doggy efter att ha fått en pälslös vattenpaniel med något dyrt färskfoder, och hunden
blev genast blank och fullpälsad igen.

Det kan förstås vara ett dy-besök också (med torkade rester i pälsen). Men det borde han vara van vid - skulle
man tycka. Han står ju alltid i en dypöl och sliter i en pinne (sen går han upp och lägger sig mitt i sängen).

Det är kallt. Usch (tycker jag - inte han). Slut på sommaren.

Framåt

Bakåt i tiden...

Nutid