Maj 2009
Favoritplatsen
En av dem i alla fall.
Kommer ni ihåg hunden som skulle avlivas för att matte fick tillbaka honom från de hon
omplacerat honom till när hon
redan hade sex hundar hemma? Hon var jätteledsen men
hittade
ingen annan lösning. Vi möttes på nätet och kom på att vi bodde i samma kommun
och när jag satt och ringde runt efter ett nytt hem till hunden hade en kompis samma dag
träffat en tjej som fått sina
hundar överkörda av tåget och hon ringde upp henne och hon
sa att hon kunde väl se
om det var en hund som passade i deras familj. Det var på kvällen
innan hunden skulle avlivas,
kl 10 nästa morgon skulle det ske.
Här är han nu :-)
Tänk att det kan gå så bra ibland och vilken tur vi hade - och hunden också.
Förresten har jag funderat lite på MH:t. Den där som skall "leka" kommer ju på håll och
verkar jätteskum med skynke på som han viftar med innan han gör lekinviter. Det är ju
mer som en skrämselgrej det också. För en normal hund måste det ta ett bra tag innan
den fattar att människan vill leka. Det var lite konstigt tyckte jag. Varför inte bara
dyka upp på håll och börja lekinviten med det samma? Det kommer ju flera
skrämgrejer på raken sen.
Jinjin var på MH
Det blev ett MH. Tiderna kom i torsdags men då hade Ise börjat löpa (igen ....suck!) så
hon fick inte vara med. Det får bli
i oktober.
Han ville inte leka med farbrorn och leksaken, men han var inte ovänlig heller, bara,
lite ointresserad och ville inte ta tag och dra (det var rätt varmt, 22 grader i skuggan).
Overallen som flög upp i luften precis framför nosen på honom var klart ingen favorit.
Han ville inte gå fram till den, men efter någon minut så gick det bra. Jag visste inte
att det skulle vara inom en minut så han hann inte komma fram till ljudskrämslet heller
Fast det bara var så att han pinkade på något och jag var inte tillräckligt enträgen
när jag kallade på honom. I alla fall fick han inga kvarstående rädslor på någontig
och han klarade skottet bra.
Jinjins MH som pdf
När spökena dök upp stod han bakom mig (vi hade stannat så av en slump så vi stod
på samma ställe hela tiden) och där stod han kvar och skällde lite lagom tills han började
tröttna. Sedan vände de sig bort och då gick han först och pinkade på en buske, sen
kom han fram till mig, som stod vid första spöket då, och så hälsade han lite på henne
och sedan hälsade han lite på det andra spöket. Lite "jaså" över det hela.
(Jag glömde ta några kort.)
De sa att siffrorna står för "aktivitet" så att 1 är låg aktivitet och 5 hög. Jinjin hade ingen
siffra över 3. I snitt hade han 2.1. Det verkar rätt akitalikt tycker jag. Måttligt
intresse för folk, men inte aggressiv, inte vansinnigt rädd men inte jättemodig och
"påig" heller. Han ville inte gå till attack mot någon men han sprang inte i panik
åt andra hållet. Rätt lagom enligt min smak.
Nu skall vi snart gå på picnick till sjön. Det kan Jinjin behöva efter alla skott och spöken.
Ai Kii ville inte para sig med den där hanen så det blir inga valpar den här gången.
Där ser man att det inte bara är bara, inte.
Inget är som akitavalpar! Här syns Amateraso no's fem-veckors sötnosar.
Flickorna
Pojkarna
Några av dem kanske vi möter på utställningar i framtiden.
OK då Filippa :-) Här kommer Ises kritik:
"Lovely female. Fem head. Ex earset. Ex. eye placement. Strong muzzle. Sweet expression.
Correct topline, tailset, angul. & ribcage. Ex temperament. Moves with exte..? and drive.
Playful. Out of coat today."
Och Jinjins: "Very nice type. Correct shape of head. Typical and friendly expression.
Correct shape of eyes and earset. Strong neck. Level topline. Nice tailset.
Deep chest. Well spring (?). Nice angul. A bit out of coat."
Jag har betalt in för två MH men inte fått något meddelande om att vi kommer med.
Skulle vara på söndag. Trist. jag vet att de prioriterar medlemmar i Brukshundsklubben
och att det är extra trångt på våren. Men jag hade förväntat mig att komma med.
Nåja, Ise fick "Excellent temperament" på kritiklappen och det är ju lite tröst :-)
Jinjin fick "Friendly expression" och att se snäll ut är ju rätt bra det också...
.........................................
Storslam i Österbybruk! Två Cacib och ett Cert.
The lovely judge Maria Dekaristou from Greece, who loved akitas very much.
She said there were many of them in Greece and they were all very friendly
and nice,
so she was sorry that akitas sometimes, undeservedly, have a bad
reputation. Kitti, the owner of Mitsu, helped me out by holding Jinjin.
(Thanks Kitti :-)
(I write in English because I promised Maria to send a photo and the link
to the website.)
Väntan på att det skall bli ens tur är alltid nervös
Som tur var slutade det att regna just före det var vi. Vi hade faktiskt med utställningstältet vi köpt. Micke
insisterade och
det var bra gjort av honom tyckte jag när vi stod där och blev
blöta
innan vi fick upp
det.
Jag hade tänkt
sätta upp det hemma för att se hur man skulle göra
men det blåste eller regnade varje gång jag
kom på det. Kitti och Björn kom precis lagom i tid för att sätta upp tältet och ställa ut hundarna ;-)
Hoppas de kommer varje gång.
Kitti och jag sprang allt vad vi kunde
(Ja ja Filippa, jag ska skriva ner kritikerna - någon dag ;-)
(Förresten åkte vi hem innan gruppfinalerna. Vår granne fyllde 60 år och vi skulle käka med en
bridgekompis i Uppsala. Dessutom var det den domaren som gav Jinjin en två i Stockholm,
han som gillade amerikan akita, dvs kraftigare hundar. Visst vore det roligt att visa honom att
Jinjin kunde bli BIR, men vi hade så mycket annat som var viktigare. Hundgården skulle byggas
ut med två jättesektioner. Nu är den 50 kvadratmeter - inte för att de använder dem alla, men
de kan ju välja om de vill eller inte.)
Jag åkte dit och trodde jag skulle få en slät etta på en pälslös Ise och Jinjin var bara med som
sällskap. Kitti undrade vad det var för en akita som skulle ställas ut om det inte var Jinjin och
det visste inte jag så vi kollade i hennes katalog. Det var Jinjin. Oj då. Glömt.
Sista tiden har jag bara anmält Ise så jag trodde det var så den här gången också,
men det var ju en internationell utställning och Cacib-chans. Det blev en snabborstning
på honom och Kitti fick springa med honom i BIR-finalen.
Nu har jag:
Gått in i ringen med fel hund
Gått in med fel nummerlapp
Gått ut ur ringen när jag skulle vara kvar
Inte vetat att hunden blev champion när den blev det
Glömt att en hund var anmäld
Vad kan man mer göra fel? (Nåja, det märker jag nog sinom tid....)
Kittis Mitsu (hemsida) hade roligt med vattenkannan och den blir de inte för
gamla för här hemma heller.
Vi har två perforerade vattenkannor :-) Men de kostar bara 39 kr på Jula så va f*n.....
Ai Kii har nog dragit till Finland nu för att förhoppningsvis bli med valpar. Spännande.
Tuska, som är den tilltänkte friaren finns på samma kennel som Mitsu kommer från.
Här är han
...............
Matte drar runt oss i koppel på ett hygge....
....bara för att leta efter sånahär:
Nej det är inte en konstig koskit. Det är murklorna.
Det är roligare vid sjön...
Eller bara att sitta hemma och glo på korna - som glor tillbaka.
Akitaträffundran
Det är ju Norrköping och Askersund de där två helgerna. Men Askersund är på lördagen
så då kan man ha träff efteråt (utom den som blir BIR, om den vill stanna till grupperna).
Annars är där ju helgen efter, 22-23 aug alltså.
..................
Jag pratade lite med Andreas med Yla om att ordna en akitaträff här i trakten i början av augusti.
Han har sommarstuga i närheten. Kanske vi kan sova över i en stugby - de som vill förstås.
Det finns t ex Malingsbo camping som även har stugor till ett överkomligt pris (4-bädds uppdelat i
två
rum för 8-900 kr/dygn. Malingsbosjön är jättefin, full med små sandstränder. Vi kan ha vars en
helt
egen strand om vi vill :-) Det finns ett billigt Pensionat också, men rummen är fem bäddar verkar
det
som. (Har inte kollat hur det är med hund på något av dem än, men det kryllar inte av folk på de
där ställena, därav priserna, så det kanske går bra.) Bra om det kommer nio akitor för vargflocken
där
är visst åtta....
Skriv gärna och säg om ni föredrar helgen 8-9/8 eller 15-16/8.
E-post
Vi lade takplåt längs med hundgårdsgallret
Inte så mycket för att hundarna skulle gräva sig ut, utan för att inga vargar skall kunna gräva sig in.
Låter helknäppt förstås, men vargar har tagit hundar i hundgårdar förr. Bara en i Sverige vad jag vet
(plus
ett misslyckat försök), men i Ryssland och Baltikum är det inte ovanligt: Är jag borta flera
timmar
varje dag känns det i alla fall tryggare med en hundgård ingen kan ta sig in i.
Jinjin betar på ängen
Det var lite trist väder i helgen, men vackert ändå när vi gick längs ån.
Ise gick lite i ån också.
Göken började gala i veckan. Först i väst och sen i öst.
Vi var på hundkurs och på hemvägen plockade vi massor av murklor. Kanske jag uttryckte
mig lite oförsiktigt innan, man skall t ex absolut inte torka dem i en lägenhet eller ens i förråd,
skafferi
eller annat där luften kan passera in i där man bor. Sedan kan man lägga torkade murklor,
som man enligt mig lagrar längre än de tre månader somliga anser räcka, i vatten några timmar
innan man skall koka dem och hälla bort vattnet. En koktid på ett par timmar är inte fel heller.
(I grädde på ettan. Lite vatten i så det kan koka bort. Ha gärna fläkt på, i alla fall i början, eller
öppna
fönstret så vattenånga kan förvinna ut. Sen är det bara att njuta av den rätt subtila och
milda smaken.)
Ledsen att jag inte hunnit uppdatera med något.
Jag har börjat jobba och hundarna har suttit i hundgården varje dag. Ja, inte hela dagarna,
jag kan som tur är jobba en del hemma också, så jag tar en sväng med dem på morgonen,
sedan får de sitta i hundgården ca sex timmar tills jag kommer hem och går ut med dem.
Efter det kan jag jobba ett par timmar till, fast vid min egen dator. De hade nog mest legat i
hundgården, eller bredvid den, de sex timmarna hur som helst.
Grannfun är hemma alltid så
hon ser dem när hon går ut och tittar till korna eller hönsen. Det är bara 20 meter till
hennes
dörr
från hundgården.
Det ÄR trevligt att träffa lite människor igen :-) Och roligt att jobba med något intressant HÄR
Har ni sett att Josefines Bunny fått tre valpar: Valpblogg
...........................................
(Inte en enda människa på planeten har väl missat Susan Boyle antar jag?
Skulle någon vara den sista så måste ni titta här)
Ise pratar japanska
Vi mötte ett helt gäng japaner från Hiroshima som var här för att utbyta kunskap om
äldreomsorg. De har en del roliga idéer därborta och vi har faktiskt några här också.
Det var jättekul! "Aha, Akita Ken" sa de. Och så tyckte de att hon var "very kind".
Egentligen gick vi i 1a-majtåget - trots att matte inte hör till de som brukar gå.
Jag sitter ju i kommunen för mp och vi går sällan i förstamajtåg, men den här gången är det så mycket
varsel och avskedanden och usel kommunal ekonomi att jag kände att jag ville gå för att visa att jag
brydde mig om det. Det är nattsvart ska ni veta. Det kommer att ryka personal och lokaler i skola
och vård så det bara visslar om det de närmsta åren. Jag gick för att JAG ville gå. Ise ville inte alls
gå, hon var rädd för musikkåren först, men sedan vi träffat en hund och den japanska gruppen
blev hon på gott humör igen.
April 2009
..................
Dagens skörd nr 1: 40 kg sågade ben.
Dagens skörd nr 2: 1 kg murklor. Mycket intressantare för matte :-)
Det är mycket en hundägare kan syssla med i naturen när man går ut med hunden.
Plocka murklor är ganska kul, och det enda som finns att plocka på våren. Sedan
skall man torka dem (i solen går bra) och själv sparar jag dem rätt länge, minst ett
halvår, innan jag äter av dem. Då kokar jag dem i vispgrädde och lite vatten
(och örtsalt) i ett par timmar på ettan. Det är GOTT!
Giftet dunstar av när de ligger på tork och sedan försvinner det av värmen när de kokas.
De skall alltså inte vara farliga efter ett "tork-år" och en lång koktid. Man käkar
inte murklor jämt och samt heller.... Det blir någon gång vid festliga tillfällen.
AKITATRÄFF får vi väl fixa en eftersom två hängde på innan jag knappt andrats om det. Vill ni ha
murkelsås? Går början av augusti bra? Det finns ju lite fler akitor här när jag tänker på saken.
Yume har ett syskon i Örebro och Jinjin har en halvbror i Nora. Det finns visst en till i Linde men
jag känner
den inte.
En annan söt tös
Ises syster Mika! (Hennes sida)
(Om ni tycker att hon är sötare än Ise får ni på käften av mig,
och om ni tycker att Ise är sötast så får ni på käften av Kalle :-)
En söt tös!
"Underbar och älskad av alla" är ingen ironi när det gäller den här flickan.
Tack för grattisen i gästboken!
Karin: Vi fick med oss ett par hundar som inte fick något cert att mala ner till hundkött ;-)
Nej, HU vad gräsligt! Brr. Slaktaren tyckte jag skulle varit där för ett tag sedan då han
slaktat
en häst, men jag sa att jag haft en häst och aldrig åt hästkött. Det förstås, om han
skulle
kasta
det kunde det lika gärna bli hundmat. Nu malde vi 35 kg ungnötstunga,
-njure,
-lever, -hjärta och -mellangärde. Det ligger i frysen och skall kokas med morötter, ärter,
potatis - och lite nässlor kanske? Smaskens. (Ja det tyckte inte Micke men jag sa
att han
ätit betydligt värre saker i grillkorv många gånger. Det förnekade han bestämt...Haha)
Alla andra verkar haft jättekul på akitaträffar medan vi lidit på utställningar. Tur att
det var värt det.
Vi kanske skulle ordna en här i trakterna av Örebro? Vem kan ha
akitor här utom vi och Tanja månne?
Till hösten kanske, för snart är det:
AKITADAGARNA
i Fagersta, med en utställning i Avesta en bit bort. I Avesta finns det otroliga Verket
med
Avesta Art.
Det får man inte missa när man är där. Se lite på den här sidan
Ni kommer att bli förvånade!
Förresten bodde vargarna bakom slaktarens hus och åt fett som han lade ut i skogen.
Synd bara att det var grannflocken, inte våran. Han finge gärna ha den också.
Idag var vi i Västerås - och Ise tog sitt första Cert!
Vi åkte, bara jag och Ise, så att vi var framme i hallen kl 11.00 och då var det 35 hundar kvar
tills det var dags. Ise var sista hund i ringen (det brukar vara tvärtom, att akitorna börjar först).
Efter några timmar var vi rätt trötta och varma båda två och Ise såg allt dammigare ut tyckte
jag, så jag kände mig inte så hoppfull när det väl var dags. Alltnog, vi tog oss in i ringen där
de skulle fotografera vinnarna av amerikanarna först, medan vi fick stå och vänta lite till.
Till sist kom vi fram till den förtjusande domaren Gunilla Sandberg, som började med att säga
"Åh, så söt hon är". Då kändes det genast lite roligare :-) Jätteroligt blev det när jag fick näven
full med lappar och rosetter och hon sa att "Det är INTE för att hon är ensam! Hon är en väldigt
bra hund". Sen dansade vi ut med CK, CERT och BIR. Jag tänkte dansa vidare ut men som tur
var stod prisbordet just där och då kom jag på att vi skulle ha ett pris och att vi inte kunde få
det om jag inte hade någon kritiklapp, så vi fick dansa tillbaka igen och få den.
På kritiklappen stod:
"Söt feminin ungtik. Härligt huvud och uttryck. Korrekt bett. Bra hals och överlinje. Välburen
svans. Bra benstomme. Utmärkt vinklad runt om. Härlig pälskvalitet. Rör sig väl från alla håll."
Tur att hon hade mognat till sig från i går ;-)
Eftersom vi skulle iväg och mala hundkött åkte jag hem direkt. Dessutom hade
Ise nog gjort sitt för idag. Hon var ganska matt. Visst hade vi kanske klarat
oss hyfsat i gruppen, men det kändes lite för tufft mot den lilla "söta".
Vi var i Köping på SSUKs utställning.
Josefine Ekmans Rujo blev Champion 8 år gammal! Grattis!
Han fattas visserligen lite i båda ändar (ett par tänder och ett par testiklar ;-)
men domaren tyckte att han
var fin ändå och det var han verkligen.
Josefines tik Bunny skall snart ha valpar som man kan följa i hennes valpdagbok
Bunny är en väldigt snäll och glad tös, precis som Ise. Trevligt. Hanen har
jag också träffat och han var lugn som en filbunke. Det blir nog fina barn
av de där två. Hoppas allt går bra den här gången.
Ise fick etta & HP men bra kritik och domaren sa att "Hon har inte vuxit färdigt ännu,
men hon kommer". Det hon klagade på var kort steg men ringen var stor som ett medelstort
kök ungefär. Längs ena sidan stod fem vansinnigt skällande småhundar och ena hörnet var
en kulle sågspån (ridhus). Det gick bara inte att springa. Jag snubblade en gång och Ise
sprang framför mina ben för att svara de små skällisarna.
Med en så pass stor hund skall
man springa lite fort men det fann inte en chans.
Rujo blev BIS-veteran 4 också :-)
På vägen hem räddade jag en padda. Det är paddsäsong nu. De skall ta
sig över vägarna ner till sjön. Var man än kör så kryper det en padda och jag
tittar bara ner i vägen - och kommer att köra på en älg som jag missat.
Den här
paddan
skulle säkert
dött när den kom till nästa fil så jag stannade och plockade
upp den och
gav den skjuts ner till sjön istället.
Paddor är så sköna att hålla i handen. Svala och mjuka, och så känns de
så sårbara. De kämpar inte alls emot, de accepterar att man håller dem och
kryper lite med benen, men inte mer.
Jag är väldans förtjust i paddor och
minns för alltid om jag råkat köra över en. Det är INTE roligt.
Förresten är nässlor goda om man lägger dem på klyftpotatis i ugnen - men först rör
dem lite i oljan i botten på plåten. Om man låter dem vara med sista kvarten blir de
som friterad persilja. Krispigt och gott.
Tycker du inte heller om nässelsoppa?
Jag blandade lite nässlor i hundmaten häromdagen - när jag kokte den alltså, annars
hade det gått illa.... Det växer ju upp en massa nässlor nu och man vet ju att det
är nyttigt så då skall man ju äta dem. Blääää. Jag hittade på något eget: Plocka nässlor
i vad som känns som en miljon år (en kvart), lägg dem i en kastrull med vatten och
sätt den på tvåan medan du sätter dig i solen med ett välförtjänt glas vin. När de kokat
upp plockar du bort eventuella grässtrån (och döda sniglar) sedan slår du i lika mycket
gröna ärter och kokar upp igen. Häll bort vattnet efter uppkoket och slå på valfritt med
vispgrädde och lägg i större delen av en grönsaksbuljongtärning. Värm tills det
kokar upp
och ta av det och kör det med stavmixern, med två vitlöksklyftor i, till en grön smet.
Hur gott som helst som soppa eller som sås till pasta med en grillad fläskkotlett.
Blanda gärna lite i hundmaten.:-) (Särskilt med lite fläskkotlett i)
Nu vet jag varför....
...Ise kliade sig så mycket på benen i fjol.
Hon klide sig på benen så pälsen försvann. Jag bytte mat och höll på.
Nu börjar hon klia sig igen när hon går i sjön varenda dag. Det gjorde
hon då också. Det finns en massa partiklar i vattnet som sätter sig i
pälsen och det kliar säkert lite. Jag får väl börja tvätta av henne med
vanligt vatten när vi varit ute. Undvika sjöar blir svårt. Hon får väl
vänja sig annars.
Vilken tjusig champion va?
"Svarta ben"?????
Fattar inget. Så ser han alltid ut :-)
Han älskar att hoppa på inbillade sorkar i sumpen.
Jag glömde innan att berätta att Ise träffade på en padda. Det var på kvällen
och mörkt så jag såg den knappt men hon upptäckte den i gräset. Paddor
är giftiga och man skall inte bita dem, det gör ont i munnen. Hundar har faktiskt
dött av det. När Ise såg den trodde jag att hon skulle vara mer "gåpåig"
än Jinjin, han är en förnuftig grabb, men hon nosade ett tag sedan försökte hon
gräva över den med gräs. Hon rörde den inte alls. Smart tös.
..................
Jinjin gick rakt in i ett stjärnregn.
Se video nedan
(som ni ser kom jag på hur man lägger videon direkt på sidan.)
Undrar om andra akitahanar leker med pinnar i vattnet när de är 3,5 år gamla?
Eller
om de är lika förtjusta i vattenlek alls?
Ni som har en
eller känner någon
äldre hane kan väl tala om för mig. Jag minns inte att Vito var sådan,
men han var väl närmre fem när jag började passa honom, tror jag.
(Skulle någon tycka synd om Kanadagässen så håller de på så hela tiden.
Och efter att ha varit först ett par, sedan två par, är de nu ca 12 stycken, en
hel armada för den här lilla pölen. Det vore bra om hundarna kunde hindra
dem från att häcka innan
de trängt undan alla andra fåglar. Nästa år är de väl
trettio annars. Jag gillar djur, men det får vara lite måtta också. Man borde
gå
på äggjakt så de får färre ungar.)
Vi var på hundkurs och Ise var intresserad av en leksak
Hon var mindre intresserad av " gå fot" och "sitt" däremot. Men hon var tyst och snäll
och skällde inte på schäfertikarna. Där var bara en kastrerad hanne, som ägarna gick dit
med för att han gjorde utfall, men Jinjin verkade inte lägga märke till honom alls. Troligen
blängde han inte, så allt var frid och fröjd.
Jinjin var också intresserad av leksaken
Sedan kom Tanja och Sven förbi på väg från Finland och vi gick en runda
och de lekte med hundarna som var jätteglada :-)
Bredvid Tanja som är så liten och nätt ser Ise rätt stor ut.
Vi var också glada att de stannade till och pratade en stund. Det blir
förstås lite akitasnack och det är alltid roligt.
...........................
"Om matte sätter sig på trappen och dricker morgonkaffe........
........så går vi in och lägger och på våra platser i hundgården för vi trivs där."
Kul att se att de ligger där helt frivilligt båda två. De kunde ju sprungit till skogs om de ville,
men istället går de in och lägger sig på sin "tron" respektive "veranda". Ise gick ju inte in där
innan vi gjorde verandan. Hon hade ingen bra egen plats. Om jag åker bort några timmar
nu spelar det ju ingen roll för de ligger i hundgården även när jag är hemma så det blir ingen
större skillnad för dem.
Jag har inte köpt markisväv ännu, måste åka till Örebro då och det är ju en sju mil
så jag väntar tills jag har ett ärende dit.
Var blev hundarna av?
Hemma vid husknuten ser jag inte en hund efter skogspromenaden.
Mitt i bilden ovan är en sten och zoomar jag lite är där minsann två ryggar i svackan bakom den.
Ett sumpigt stycke åker kanske drar till sig vattensork? I alla fall höll de på därnere
i en halvtimma och Jinjin som hoppar och stöter med frambenen var helt genomskitig
när de till sist kom hemvandrande i sakta mak.
Jinjin fäller massor och jag borstar honom ibland med kardan med rörliga piggar som jag
köpte av Lina, och ibland med Furminatorn som jag köpte i största storleken. Den var
inte gratis, över 400 med frakt, men den är verkligen bra.
När jag borstade honom kom jag på att jag sällan skriver om negativa saker som att hunden
fäller som 17. Ise bet en stor tugga ur min vinterjacka och jag märkte det inte utan gick
omkring som en lodis i flera dagar. Hon har ett sätt att bita i kläderna när hon vill ha
uppmärksamhet. Borstar jag Jinjin står hon och sliter i jackan under tiden.
Varför skrev jag inte det? Tja, jag lägger knappt märke till sådana saker. För mig är det normalt
och hur negativt tycker jag att det är på en skala? Nja, ett halvt av tio kanske. Tycker man att det
är jätteproblem med att hunden gnager på ett ben så mattan får fläckar eller att det är fruktansvärt
jobbigt med
lite hårtussar i hörnen, så få man väl skaffa sig något annat än akitor. Visst är det
saker som inte är så roliga, men att jag inte skriver om dem beror mest på att de är helt vardagliga.
De ingår i ett normalt hundliv. Jackan var ändå rätt gammal.....
..........................
Äntligen tillbaka på våra favoritplatser vid åstranden
Ingen is mer och Ise kan vada i vattnet
Jinjin har samma favoritsysselsättning som vanligt...
....att dra Ise i örat.
Men hon tar det med ro.
Gäsp! Skönt att vila lite på en sten.
Medan Jinjin tittar efter fåglar, eller pinnar, eller något annat kul...
Ise trivs bra på sin nya veranda och går själv in och lägger sig där ibland. Idag låg
katten där en stund och Jinjin kan provligga den också.
Det är ett helt år sedan (sånär som på ett par veckor) som Jinjin fick suprelorinchippet
men hans testiklar är fortfarande rätt små och mjuka. Veterinären sa ett halvår men det
ser ut att ta mycket längre tid. När Ise löpte för ett tag sedan var han måttligt ju
intresserad.
Vi kunde sitta ute och äta på påskdagen när Annika och Tobbe var här
(Foto Annika Hickisch)
....och jag försökte lära hundarna tigga vid bordet ;-)
Tobbe tog ett fint foto på Jinjin när han låg och såg ut över solnedgången.
(Foto Torbjörn Jönsson)
................................................
Om du vill ha en veranda till hunden i hundgården behöver du:
1. En händig sambo som äger en massa verktyg som du inte själv någonsin skulle komma på tanken att köpa.
2. En öl (OBS Mycket viktigt!)
3. 6 pallar, några tegelstenar, lite tjärpapp, korrugerad plast till tak, några plankor och stolpar samt konstiga aluminiumsaker som man sätter stolparna i för att slippa sätta dem direkt i marken eftersom de ruttnar då.
4. Ett ordförråd som bara består av orden: "Vad duktig du är!"
Sen är det bara att köra :-)
Det tar bara några timmar....
Sen kan du börja planera vilken färg du skall ha på markisväven du tänker klä in de lös-
tagbara "väggarna" med och vad vovven skall ligga på.
Glad Påsk!
..............................................
Igår skrev jag om Ises höfter nedan. Idag ringde jag till Håkan Kasström som
jag tror är huvudavläsare på SKK. Det var i alla fall honom jag blev hänvisad till i
växeln, de menade på att han var Personen jag borde tala med. Han tog faktiskt
fram Ises bild (som han inte hade avläst) och sade så här:
"Det ser på DEN HÄR bilden ut som C-höfter. MEN,
de är VÄLDIGT nära B så det
finns all anledning att röntga om ifall du inte är helt
nöjd med resultatet. De kan vara B."
Då har jag en supererfaren avläsares ord på att de ligger väldigt nära B och de kan
faktiskt vara B på en bättre bild.
Nu känner jag att jag gått till botten med det här
och jag själv betraktar Ises höfter som:
- Varken A eller D
- I gränslandet mellan B och C
- Möjligen B- och B-, eller B-och C+, eller C+ och C+
- Sannolikt en B- och en C+Sen tror jag egentligen aldrig man kan komma vidare. Jag kan röntga om och ha "tur" eller
acceptera att det finns ett gränsland och ibland hamnar man i det. Hon kunde hamnat på
andra gränsen och det hade varit värre.
Man kan hålla hunden smal och låta den springa i uppförsbackar, sa veterinären i förrgår som tips
för bättre resultat på nästa röntgen. Ise är väldigt godismotiverad, vilket är praktiskt för hon lyssnar
bra om jag har godis och hon har blivit relativt lydig ute nu. Men smalare lär hon inte bli av det.
Hon kommer ALDRIG att vilja springa upp för en backe flera gånger varje dag (och inte jag
heller :-) så den metoden är utesluten. Hon springer mycket mindre nu överhuvudtaget, det märks
att hon börjar lugna ner sig och värsta ungdomstiden är nu över. Detta innebär att jag aldrig
kommer att kunna träna upp henne inför en omröntgen. Hon får motion, men inte hårdträning.
Man skall välan inte plåga sin vovve för att få bättre resultat på röntgen?
VÅREN ÄR HÄR!!!
Och man kan lukta djupt i jorden efter sork igen
Nästan all is är borta på sjön bakom huset så idag vågade jag gå dit för första gången i år. Ise var
helt ointresserad av att springa ut på den lilla is som fanns så det var lugnt.
Igår var vi hos veterinären för Jinjin hade fått en inflammation i ögat. Han stod så snällt medan
veterinären först sköljde ögat och sedan droppade i infärgning för att se om där var sår eller hår
eller annat. Det var där inte och det såg ganska bra ut.
När jag ändå var där frågade jag om hur man mätte Norbergs vinkel, dvs den vinkel SKK använder
för att gradera höfter. (Det står i deras blad att de baserar i princip hela utlåtandet på den vinkeln)
Han visade mig precis hur man gjorde (de får inte bedöma, men att visa hur man gör är något
annat). Jag frågade även andra saker som jag kommer till senare.
Här finns en bild på hur man mäter Norbergs vinkel. Man ringar in ledhuvudet, hittar mitten
(det gör datorn), förbinder båda mittpunkterna och ritar
en linje som tangerar utskottet
på höftbenet. Sedan mäter man vinkeln. Den skall vara över 105 grader för att hunden skall ha
grad A eller B. Bilden är "lånad" från sidan här Vinkeln är 106 grader, så den här höften är OK.
Här är en annan bild från denna sida som mäter samma sak men ännu tydligare.
Ena vinkeln är 103 grader och skulle av SKK bedömas som C, medan den
andra är 105 och alltså A eller B.
Här är då Ises bild med cirklarna inritade så som de är på bilderna ovan.
Nu kan man få lite olika resultat beroende på hur man lägger cirklarna och hur snävt man tangerar "höftbensutskottet"
(eller vad det kan heta). (Ju större cirklar desto mindre vinkel) På ena höften har hon enligt min gradskiva
104-107
grader - beroende på hur man mäter. På andra har hon
större vinkel men hon ligger lite lite snett så vinkeln
kan vara större på bilden än i
verkligheten. Den höften ser sämre ut, men vinkeln är snäppet bättre (!).
När jag ser bilden ovanför Ises funderar jag på om det är så "i verkligheten" att den hunden har en dålig
höft (C) och en bra höft (A) för att det skiljer två grader i mätningen (103 och 105).
Det står t ex vanligen
en
människa
och
drar i benen och människor är i allmänhet starkare i ena armen än i den andra......
Enligt den internationella klassifikationen skall B och C skiljas åt så här:
BFemoral head and acetabulum are slightly incongruent but the Norberg angle
measures about 105°.
• The cranial acetabular edge is evenly curved and smooth and the cranial effective
acetabular rim is horizontal.
• The center of the femoral head is just medial to the dorsal acetabular edge.
• There are no signs of osteoarthrosis.
C
• Femoral head and acetabulum are incongruent.
• The Norberg angle measures about 100° (more than 95°) and / or
• There is mild receding of the cranial effective acetabular rim.
• The center of the femoral head is superimposed over the dorsal acetabular edge.
• Mild signs of osteoarthrosis may be present.
Om jag själv skall tolka bilden utifrån hur man gör så har Ise möjligen en B-höft och en C-höft. Eftersom C skall
vara"about 100° (more than 95°)" enl ovanstående, är det en väldigt lindrig C-höft då den är över 100 grader.
Det finns inte heller skuggan av en pålagring (artros) - vilket också skulle skrivits i beskedet om det fanns -
utan allt är helt rent och fint. Och för B skall man ha ABOUT 105 grader!! Vem kan säga att hon inte har det
på båda?
Om man tittar på en extremt fin exempelbild av en A-höft kan jag se att en sådan har hon inte.
Här är emellertid en dobermanhöft med "fin symmetri" (länk) och den är inte helt olik
Ises höfter i mina ögon. Det står även där att man måste se på rasen.
Alla som är 100-procentigt säkra på vilken grad Ise har på sina höfter är välkomna att maila och berätta!
Jag är det då inte.
Det är klart man måste sätta en gräns någonstans. Nu har man satt den vid 105 grader. Alla
hundar som då råkar få 104 grader är "icke godkända". Men vad betyder det i praktiken?
Hur ofta kan samma hund få 106,103,102,107,108 eller 101 på samma höft? Man röntgar bara
en gång - eller kanske två.
Jag känner det som om att jag inte kan ändra resultatet fast jag tycker det är väldigt tveksamt.
Ringer jag till veterinären som gjorde mätningen kommer hon säkert att hävda att hennes mätning
är helt korrekt. Om sedan Ises höfter i verkligheten är 106 grader eller 104 grader är det ingen
som vet. Man får heller inte röntga om inom ett halvår och då kan det bli exakt samma sak. Är
det ens lönt att prova?
Tillbaka till veterinären igår: Jag sade så klart att min lilla tös fått C på höfterna vilket innebar
att jag enligt RAS inte borde avla på henne. Sen frågade jag vad han tyckte när han sett höft-
bilden.
(Och han träffade Ise också förstås.) Han sa att han
inte kunde råda mig till annat än att
OM
jag parade henne skulle det vara med en
hane med
A-höfter. Sedan tänkte han till lite
och
liksom lös upp lite grand och fick en liten glimt i ögat
när han
sa "Men de är VERKLIGEN
trevliga". (Han hade precis stått nos mot nos och stirrat
närgånget
i Jinjins öga och Jinjin
sa inte ett dugg fast han avskyr att bli droppad i ögonen, helt
stilla och
tålig var han.)
Jag antar att han svarade på min fråga utan att direkt svara..... ;-)
Jag frågade även om miljöfaktorerna och han visade på en studie på labradorer som gett som
resultat att matmängden och fettinnehållet i maten påverkade mycket. Det är lite sent att ångra sig nu,
men jag tänker bakåt i tiden. I ett par år har jag stått på utställningar med Jinjin och fått kritiken "för
tunn"
eller "behöver mer massa" nästan varje gång. När Ise kom fick jag en matglad hund som fick
"välkroppad
för åldern" mest varenda gång. Hon är muskulös också men faktum är att Jinjin har fått
superextrafet
och god mat toppad med lite lammfett medan hon stått bredvid och fått mer normal kost.
Varje
gång Jinjin lämnat sin matskål, vilket tar en minut eller två, så har hon gått dit och ätit hans mat
istället.
Men domarna har ju gillat henne.... Han i Stockholm nu i december verkade tycka att akitorna
skulle se
ut som american akita i kroppen så Ise kom rätt bra i placeringen medan Jinjin fick en tvåa.
Det
HAR påverkat mig till att vara mindre försiktig med att hon inte skulle sätta i sig Jinjins feta mat.
I efterhand kan jag ångra det. Om hon käkat lite mindre av hans mat kanske hon fått ett annat
resultat?
Man skall bry sig mycket mindre om domare och mer om vad som är förnuftigt. Det förstår jag nu.
Ialla fall tänker jag sluta tänka på höfter. Och om det blir valpar eller ej får framtiden utvisa.
Det kan hända så mycket annat innan dess att det inte är lönt att planera.
......................................................
Vem kan önska sig gulligare hundar än så här?
Ingen!
Trots det trista beskedet får jag vara glad att jag har de hundar jag har. De är bara helt underbara.
