April 2007

Tranrekorddagen (13,900 st) 1a april var vi med Annika och Tobbe
vid Hornborgasjön.

Men Jinjin struntade i tranorna och föredrog att ragga brudar....

...en karelsk björnhund och söt liten american akita.

Hemma vid sjön finns också tranor ibland - men där finns ju stockar också.

En ganska varm söndag gick vi med Annika och Tobbe igen,
fast nu vid Larsbo kalk. Rätt häftigt med höga klippväggar
och en tunnel.

Nu har han fått en hundgård. Han trivs i den tack vare att jag byggt upp en liggplattform
med några pallar och en soffkudde. Som synes är hundgården öppen men han ligger där
ändå. Han kan kolla allt som händer från sin plats. Det är bra att kunna lämna honom
ensam hemma utan att han känner sig uttråkad och övergiven.

Det ser väl lite trevligare ut när äppelträdet blommar om ett tag. Det kommer också att skugga
honom på sommaren. Kanske vill han sova därute när det blir riktigt varmt på nätterna sen. Där
är en koja också men den har han knappt varit inne i.

...............

Vi var på utställning i Västerås. Tina på Milstolpens säger att det inte är så mycket lönt att ställa ut
honom förrän han växt till sig ordentligt, men det är bra att träna lite nu - tycker jag som inte kan så bra.
Förra gången fick ha ju en 2a för han var så klen (men jag undrar om den domaren dömt akitor förut
för jag tyckte han sa något om "extremt kort rygg" och det har inte Jinjin). Nu fick han i alla fall ettor,
och ganska hyfsad kritik för övrigt. "Ännu ganska luftig" (långt mellan mark och mage) och "behöver få
mera kropp" (men hade bra muskler), annars "mkt bra" och "typisk" - med välformade ögon :-) och bra
uttryck. Men han fällde så kopiöst att domaren skämtade lite om "skabbräv"...

Tore (Karin Sjöholms multivinnande hane) var där och då kan ju vem som helst få komplex...

Det som var bra var att han inte var ett dugg aggressiv mot någon hund som inte morrade först
(lustigt att folk som sitter ner med sina hundar framför sig låter dem morra på andra hundar som
bara går förbi, det borde väl tillhöra vanligt hyfs att säga till sin hund att inte hota andra?). Vi
kunde gå runt i trängseln utan att det hände ett dugg. Han t o m lekte lite med en liten hanhund
på sex år. Är bara den andra hunden snäll så går det bra.

Sen åkte vi hem till skogen och sjön....

....och matte lade sig på en sten i solen och Jinjin satte sig bredvid...

...och kollade ner på henne....

Vad kan man säga för övrigt? Tja, det finns en ung Frida i Hällefors som vill träna Jinjin på
brukshundsklubben där för hon har ingen egen hund. Vi har varit två gånger, fast på dagar utan
kurs, bara närvarande instruktör. Kurserna ligger på fel dagar för mig, vilket är synd för han
behöver helt klart lite hyfs. Inkallning på långt håll är inte vår starka sida, det sätter sina spår
att gå långa lata skogspromenader och ha en matte som tycker om att se sin hund lycklig
och inte vill plåga honom med en massa order hela tiden. "Dåligt ledarskap" kallas det....
Ack ja - jag är väl en "curling-matte".

Å andra sidan: Egentligen var min ambitionsnivå att få en hund som var trevlig att leva med, ingen
champion och inget lydnadsess. Jag ville ha en hund som inte var överdrivet stor eller dominant,
inte gav sig på andra djur, inte sprang från gården och var snäll mot folk och barn. Det är också
precis vad jag har fått. Jinjin pussar katten (och jagar den ibland) och flyttar sig för grodor. Barn
krälar han på. Han stannar mestadels hemma, trots att Grimsös rådjursfällor (där de kan fånga dem
och väga dem, det är inte slagfällor :) ligger några hundra meter bort på två sidor om huset. Visst
stack han dit några gånger, men sen slutade han med det. Är han lös och ser rådjur springer han
efter dem en bit och kommer tillbaka när de försvunnit. Hinner ikapp dem gör han förstås inte.
Jag funderar på att gå en "antijaktkurs" på HundCampus. Det vore också kul att utveckla spårandet
(inte av rådjur dock) och det kan man där. Han är duktig på att spåra upp mig när jag gömt mig för
att han försvunnit för långt bort (han brukar vända om och komma tillbaka för att kolla att jag är
med) och för någon vecka sedan fick han spåra upp Annika, vilket också gick bra.

Att jag ställer ut honom är mest för att han skall kunna få bli pappa någon gång, om han klarar sig
bra med mentaltest och höfter etc. (Jag kanske är en kass matte, men Jinjin är en utmärkt hund och
med en snäll stabil tik som inte jagar skulle han få fantastiskt trevliga små akitabarn.) Det är också
bra miljöträning för en hund från landet, han tyckte det var jätteroligt att vara där, och lite kul med
något helt nytt för mig själv - som aldrig ens varit på en utställning före Jinjin.

En annan sak jag skall försöka lära honom är att akta sig för såna här:

Det är inte lätt att hitta en orm att varna honom för bara. Just den här hann iväg innan han kom dit.
Jag har kortisontabletter med mig ut - ifall han inte skulle akta sig.

En sak är säker, det var enklare förr. När jag skaffade min första västgötaspets på 70-talet fanns inget
sånt som "kontaktövningar" och "pedagogik", man gick ut med hunden bara. Jag gick inga kurser men
lärde henne en massa trix och att gå fot över gatan. Nästa och nästa hund kunde bara gå fot, inga trix.
Nu är det som att börja från början igen.

Framåt

Bakåt i tiden...

Nutid