November 2006
Allt är äntligen som vanligt
- fast annan hund.
Jag har länge försökt få Jinjin
att ligga på sittbänken på farstukvisten, men han har
aldrig stannat där mer
än tio sekunder. Gamla hunden låg alltid där, då
hade hon utsikt samtidigt som hon inte blev blöt och kall.
Idag satt han plötsligt där på bänken helt av sig
själv, och nu på kvällen när det är mörkt
ligger han hopkurad där
och vill inte alls komma in. När jag kikar ut genom glaset ligger
alltså en akita där det legat en akita i många år.
För övrigt är han glad, snäll och
rar som vanligt. Han har inte visat skuggan av humör mot mig,
eller någon annan människa, en enda gång (ta i trä).
Naturfilmaren Lars-Öjvind Knutsen sa att Jinjin
var den vackraste hund han någonsin sett.
Och han har varit på Grönland och sett grönlandshundar.
Sådär var det för mig också
när jag såg en akita för första gången. Fast
för alltid..
Presentben till ettåringen
Eller present och present... Han
fick ett helt vanligt ben och dessutom dagen efter födelsedagen.
Stackarn hade en urtrist födelsedag då han satt mest i bilen
medan jag var på möten och föreläsningar.
På bridgen på kvällen fick han vara med och då
fick han en glasburk med köttpaté som tog flera timmar
att käka upp. Den var väl god men han gitte inte riktigt jobba
för att få upp det som var längre ner än
översta lagret. Man skall väl inte behöva slita för
att få i sig maten eller....? "Snälla lille Jinjin kan
du inte
äta upp din paté?" är det väl inte många
mattar som säger. Sen får man kommentaren: "Vad mager
han är, får han ingen mat?" Suck.
Paus i gnagandet
Oktober 2006
Vad var det där som susade förbi i tvåhundra knyck....?
En galen varg?
Nej, bara en flygande hund. Och när han stannar
upp en sekund
för att slita vildsint i en gren ser man att det är Jinjin -
förstås.
Sen bär det iväg igen, upp på närmsta stora sten och spana.
Han har världens längsta ben och de är
sällan stilla, men
efter en timmas spring hit och dit och överallt
kan han lägga sig ner och vila lite.
Häromdagen mätte jag honom och han är
ca 65 cm i mankhöjd (64 av dem är ben).
. Han väger bara dryga 27 kg trots att jag försöker proppa
i honom Pro Plan
Performance med vispgrädde och leverfärs. Om två veckor
är han 11 månader.
Trotsåldern är han i och inte lyder han så
bra alla gånger.... (Fast på nära håll
kan han vara rätt så bra - om man har gott godis.) Vi gick
på en kurs men där var
en tvåårig rottishanne som verkade ha ett ont öga till
Jinjin och höll på att
dra omkull sin matte hela tiden. Det kändes så hotande att
vi inte går dit mer.
Trist, för Jinjin tyckte det var jättekul att träffa lite
andra hundar.
Ibland blir jag rätt förvånad. Igår
gick en granne från neråt vägen förbi med sin hanhund
men Jinjin stannade innanför tomtgränsen fast jag inte ens var
ute och sa till honom.
Han har börjat på dagis
hos Lotta på Spaceroad
Kennel och Hundpensionat
Jinjin tycker om Lotta och hon får utstå mycket. Fast hon
säger att han inte är så hårdhänt (hårdtassad?
hårdtandad?).
Här är en del av rummen, som alla har en rastgård.
Rastgårdarna är stabila och ligger på tre sidor om huset
så han slipper stå
bredvid eller se stora arga hanhundar. Det känns bra och tryggt för
matte.
