Januari 2008
Jinjin får gå i flexikoppel numera.
Ise hjälper till att hålla honom ifall matte inte skulle orka. 
Saken är ju också den att hon inte får lära sig att dra ut i skogen och får Jinjin gå lös så springer
hon säkert efter honom och då kommer de att trissa varandra att springa jätterundor inom några
månader. Han får offra sig, inte bara för vargarna, utan även för Ises uppfostran. När Ise inte biter
i kopplet biter hon i hans bakben, så han skulle bra gärna vilja slippa från kopplet, och Ise, en stund.
Ise kliar sig fortfarande trots att hon fick antibiotika hos veterinären. Idag upptäckte jag att hon
börjat fälla valppälsen, för tre dagar sedan tappade hon nästan inget alls. Jinjin brukar också klia
sig ibland, och jag oroar mig för han fäller inte ett hårstrå, men
efter
ett par dagar sätter fällningen
igång. Det kan vara likadant med henne. Hon har visserligen ett par små kala fläckar med skorpor
i på huvudet, men det kan faktiskt vara Jinjin som bitit
henne, han tar i tills hon piper - fast ibland
piper hon inte trots han försöker skaka henne som en död
råtta. (Matte skriker däremot rätt högt...)
Maria sa också att valpar kan klia sig runt munnen när de börjar tappa tänder, och det kan vara en
anledning. Än sitter de dock rätt bra allihop, tänderna.
........................
Tänk om det alltid var så här lugnt och skönt...
Men mestadels ser det ut som här:
Eller så här:
Fast det är ju roligt att de har roligt - om man säger :-)
Ise har växt till sig och väger över 13 kg och är ca 43 cm hög (vid 4 månader).
Hon har, precis som
Jinjin gjorde i den åldern, börjat springa över grusvägen till
grannens tomt. Det får hon inte och när jag hämtar tidningen på morgonen stannar
hon snällt på vår sida, precis som Jinjin också gjorde. När jag sedan vänder ryggen
till, eller går in en minut, kutar hon över snabbt som attan. Då ryter jag åt henne och
då tittar hon jätteförvånat, sedan kommer hon tillbaka. Jinjin lärde sig och går numera
inte utanför gränserna, men det tog ju ett tag. Förra vintern stack han dessutom iväg
ett par tre gånger och var uppe i skogen en kvart för att "titta till rådjursfällorna".
Hon kliar sig rätt mycket och Maria rådde mig att inte ge annat än ren hundmat, dvs
inget extragott kött och godis. Det är ju inte så lätt precis... Hon brukar få kokt kött i
maten och ben att tugga på (kokta fläskben och koben har fungerat bra hittills) och ofta
slår jag i lite filmjölk eller yoghurt. Man måste ju lägga godis i aktivitetsleksakerna också
och ha lite när man tränar. Efersom hon inte är så kinkig har det blivit lite katt-torrisar
(Mjau), inte bara korv. Men det är ju en väldigt liten mängd i det stora hela.
................................
Vi hälsade på moster Ai Kii och Tanja i Örebro. Först gick vi i skogen (nåja,
skogsliknande fritidsområde - men vargfritt :-).
Ise gick lös och de andra två i koppel. Det fungerade jättebra
och Ai Kii var så snäll mot Ise efter det första obligatoriska
morret när vi klev ur bilen. Så fort vi började gå var allt bra.
Tyvärr blev bilderna suddiga, det är för mörkt för mobilkameran.
Den hinner inte med när alla rör sig, inte ens utomhus.
Ai Kii leker kurragömma med Ise, som sitter framför soffan...
....och väntar på att bita henne när hon sticker fram huvudet.
(Som ni ser på "suddet" går det vilt till.)
"Var blev Ise av...?
"Aha, hon sprang och gömde sig under skåpet."
Först gick vi i över en timma, sedan lekte de i över en timma till medan mattarna fikade.
Det var verkligen roligt att se på dem. Man får väl hoppas att det går bra även i fram-
tiden när Ise inte är valp längre.
Ise ser ganska grov ut bredvid både Jinjin och Ai Kii, trots att hon är så mycket mindre
(även om hon mer än fördubblat sig i vikt sedan vi fick henne i början av december).
Men det är svårt att sia om hur hon kommer att se ut när hon blir stor. Nu äter hon bra
och sätter dessutom i sig en del av Jinjins mat. Tur att hon är så energisk, annars hade hon
nog
blivit fet. Det blir ju lite godis också för jag tränar rätt mycket inkallning varje dag -
och tass, sitt, ligg och stå. Alla sakerna går bra. Det är på sätt och vis bra att Jinjin nu
får gå kopplad, eller lös nära oss, så hon inte lär sig att dra iväg. Och Jinjin har på ett sätt
fått ett bättre liv med Ise, trots att han fått det sämre med fler restriktioner. Nu har han
någon att leka med, men får lära sig att hålla sig nära sin lilla flock, inte springa i väg själv.
12/1 Slut på friheten
Det känns så dystert, men jag har kapitulerat för vargskräcken till sist. I två år har jag vandrat
i skogen
med den rätt hej-vilt springande Jinjin. Han springer inte jättelångt, kanske några
hundra meter, men det räcker om vargarna skulle råka vara just där. Vi bor ju i utkanten av ett
vargrevir och sista året har jag svängt allt mer från positiv vargförespråkare till nervöst vrak. Alla de
fina bilderna jag tog i somras (se här) mitt i idyllen, är från platser där vargarna är ibland. När
som helst kan det vara samtidigt som vi. Vi har haft tur helt enkelt. Nästan hela tiden är de på
högst två mils avstånd och de rör sig fort och ofta. De har dessutom redan dödat en jämthund.
Det
finns en "vargtelefon" där man kan få reda på den märkta tikens position, men det är ofta flera
timmar,
eller dagar, sedan, så det säger inte så mycket. För några dagar sen var de i våran "ruta",
och då kan de vara högst
5 km bort. Tydligen går de inte över ån, men de har eller har
haft ungar så man vet inte om det är
vargar på andra sidan också. De kan vara var som helst.
Jinjin får inte springa mer. Idag fick han gå i flexikopplel och sedan fick han gå lös men hålla sig
nära oss. Det krävs massor av energi för att tvinga honom att inte försvinna upp i skogen som
han vill. Eller bara dra iväg bort efter vägen för glädjen i att springa. Han är ju född att springa,
den hunden.
Det står skrivet på hela hans uppenbarelse att
han måste få röra sig.
Någon som har ett hus till salu där det inte finns varg?
Nytt år och nya snygga koppel.
Jag har letat länge efter snygga koppel och halsband men aldrig lyckats finna något
som överträffade dessa från Sabro i Tyskland. De heter Outdoor Collection och
finns i flera färger och längder. Själva kopplet är mjukt och böjligt, samt skönt
att hålla i, och mässings- och läderdetaljerna är jättefina. De känns lite tunga och
lyxiga, inte nyloniga alls.
Jinjins gröna....
.....och Ises röda.
(Hennes halsband är ännu för stort för henne så han får visa båda)
Jag köpte det kortare kopplet på 1,45 cm, eftersom jag nästan bara använder koppel
när vi går i stan och då vill jag ha dem ganska korta, samt halsband på 55 cm. Det var
inte helt gratis, ca 1,100 kr för alltihop (båda) inkl. frakt (det längre kopplet går på någon
dryg hundralapp till) men jag tycker absolut att de var värda varje öre. Det är roligt att
sätta något vackert på hundarna, något som verkligen klär dem. Dessutom är där inte
en massa metall på halsbanden som sliter på pälsen, utan bara några få ringar. Och
bara halvstyp, inte stryp - som ger mig olustkänslor.
Sabro hade en monter på stora Stockholm för två år sedan men jag köpte inget då för
Jinjin var bara två veckor gammal. Sedan blev jag av med visitkortet ända tills nu.
De kan också en del svenska om man nu har svårt att förklara sig på tyska, och är
även vänliga och tillmötesgående.
Mamma
Ises vackra mamma Mieko (Foto C Steneloo)
Hoppas Ise får sin mammas fina breda bröstkorg. Jinjins bröskorg är ju inte så mycket att hurra för.
Fast han har ju fortfarande lite tid på sig att bli bredare.
Igår råkade det hamna en liten grön ärta i Jinjins mat. Eftersom maten bestod av en stor del
nykokt kyckling blev skålen helt ren - utom på en liten grön ärta som låg ensam kvar.
Hur i fridens namn kan en hund stoppa i sig allt det andra och sortera ut just den?
Prinsen med ärten, va :-)
Jag lägger kokta ärter och lite andra grönsaker i Ises mat så hon skall få i sig lite "gröna"
vitaminer, vet inte om det är bra men det kan ju inte skada. Vad jag börjat undra mer
och mer över är allt annat som de biter i och tuggar på. Hundar stoppar ju allt i munnen.
En gång hade jag en hund som fick eksem på nosryggen. Det tog ett bra tag tills jag fick reda
på att gul/röd plast kunde vara allergiframkallande. När jag bytte vattenskål försvann eksemet
omedelbart. Nu har jag i alla fall börjat tvätta alla leksaker och ligg-filtar i tvättmaskinen innan
de används. Det vore bra om alla hundsaker vore varudeklarerade som "giftfria" för hundar.
De är ju ofta i "glada" färger som tilltalar människan/köparen, medan hunden skulle tycka det
var lika kul med en grå pingelboll. Sabro, där jag köpte kopplen, har tydligen giftfria
leksaker läste jag. Tyvärr efter att jag redan fått det jag skickat efter, annars hade jag nog
beställt något. Det får bli nästa gång.
Hur bra är den roliga gula pingelbollen - egentligen?
Glöm inte skriva på emot smällare på Smällarupproret
Två hajar under bordet...
...som leker lite med fuskpälsen på en gammal jacka...
...eller tuggar på varann.
Ise biter Jinjin minst lika mycket som han biter henne. Men utomhus kan han vara lite
jobbig då han försöker ta henne i nackskinnet och dra iväg med henne. Hon protesterar
inte heller för det är ju mammans normala sätt att flytta valparna. Då får man ryta till
lite innan det går överstyr. Annars kan hon protestera rätt ordentligt och han slutar när
hon gnäller eller gör en ilsken motattack.
Ise kliar sig ganska mycket, men det minns jag att Jinjin också gjorde. Valpar kliar sig visst
mer än vuxna hundar utan att de har ohyra eller andra hudproblem. Så länge hon inte kliar
hål på sig eller får kala fläckar gör jag inget åt det. Jo, vi badade henne en gång, men det
märktes ingen skillnad. Att bada ingår ju också i det som en hund måste kunna klara. Liksom
kloklippning. Inte för att jag behövt klippa Jinjins klor en enda gång sedan han började sprätta
när han pinkat. På en normalt motionerad hund som går och springer mycket brukar det inte
heller bli så mycket att klippa.
Det var lite snö att leka i den 9/1.
Jag försökte transportera en hundfilt från bilen och in till huset men någon tog
den från mig hela tiden. Tre stycken som drar åt var sitt håll blir lite för bra.
Oftast blir det ett sammanfall (som ovan) där Jinjin lägger sig över Ise och tuggar på henne,
som sprattlar och
gruffar medan
hon försöker ta sig loss. Räddar man henne flyger
hon rakt på
honom igen i rent dödsförakt.
Det var f.ö. snö samma dag i fjol också för jag minns att jag plockade trattkantareller
den 8/1
och att snön kom dagen efter. Då låg den kvar ett par månader men nu har vi
plusgrader igen.
Här dundrar Ise fram på skogspromenad, full av energi och upptäckarlust.
